Förlust i derbyt
Det 250:e Milano-derbyt blev en tät och chansfattig historia. Inter drog det längsta strået och vann tack vare ett mål av Vieri, vem annars.
Det var inga överraskningar i Ancelottis laguttagning utan Milan ställde upp med det bästa man hade att ställa på benen för dagen. Roque Junior fick göra Costacurta sällskap i mittförsvaret medan Contra och Chamot var förskansade till kanterna. Albertini huserade mellan Kaladze och Gattuso på mittfältet. Rui Costa spelade i en offensiv mittfältsroll bakom Shevchenko och José Marí.
Redan från den första minuten så fick man känslan av att det skulle bli oerhört tufft och tätt. Båda lagen spelade mycket avvaktande och man vägrade ta några som helst risker. Första chansen i matchen föll till Inter i den fjärde minuten, Recoba frestade på med ett skruvat vänsterskott som dock Abbiati utan större problem lyckades fånga. Ett par minuter senare var Ventola på språng mot Milans mål, men Roque Junior stod för en finfin brytning och stoppade Inter-anfallarens framfart. Albertini sköt Milans första skott mot mål, men frisparken seglade högt över Toldos målbur. En minut senare spelade Roque Junior fram Shevchenko som efter en snabb vändning sköt strax utanför. Sedan följde ett långt ställningskrig och de båda försvaren hade så gott som full kontroll på varandras anfallare. Gresko kom fram i ett skottläge, men skottet gick långt utanför. Sex minuter innan halvtidsvilan skapade Milan matchens farligaste chans när Contras inlägg nådde pannan på José Marí som dock inte fick sin nick på mål. Milan verkade nu ha ett övertag på Inter och Rui Costa var nära att få öppet mål men Gresko var starkare i närkampen inne i straffområdet när Toldo var överspelad. Milan fortsatte att trycka på och Kaladze tvingade Toldo till en räddning och José Marí nickade utanför på den efterföljande hörnan. Halvtidsvilan kom i det här läget ganska lägligt för de blåsvarta.
I inledningen av den andra halvleken så fick Shevchenko äntligen göra mål igen, tyvärr så stod han offside så hans måltorka fortsätter i alla fall. Efter en kvarts spel så verkade Vieri vakna till liv. Först testade han Abbiati med ett ganska tamt långskott och några ögonblick senare var han framme och sköt ett fräsande halvvolley-skott några decimeter över Abbiatis mål. Milan fick i den 63:e minuten ett bra frisparksläge som dock Shevchenko inte förvaltade alltför väl utan sköt i muren. Det skall dock sägas till hans försvar att Inter-muren rörde sig för tidigt och stod c:a 1½ meter för långt fram i skottögonblicket. Sheva fick själv tag på returen men sköt utanför. Strax därefter så satt man och undrade om Rui Costa råkat ut för ännu en skada efter att ha blivit brutalt tacklad av Seedorf, som tur var så reste sig portugisen och kunde fortsätta. Shevchenko fortsatte att pröva skottlyckan men Cordoba (som f ö satt som ett frimärke på Sheva hela matchen) fick bollen på klacken och styrde den utanför. En kvart innan matchslut tvingades Milans dittills bästa spelare, kapten Costacurta, kasta in handduken. Ännu en skada som gör sig påmind och man vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. Martin Laursen fick hur som helst ersätta honom. Efter detta så verkade det bli lite rörigt i Milans försvar. Seedorf var inte sen att utnyttja detta och sköt tätt utanför Milans mål när det bjöds på utrymme i försvaret. Minuten senare rusade Ventola in i straffområdet och sköt ett farligt skott som Abbiati gjorde en magnifik benparad på. Turen var dock inte på Milans sida utan bollen studsade upp på den framrusande Christian Vieris lår och in i mål. Ridå! Albertini fick utgå och ge plats för Ibrahim Ba. I ett sista desperat försök att få nånting att hända byttes José Marí ut mot Javi Moreno men det gav tyvärr ingen effekt. Istället var det Inter som skapade ännu en farlig chans genom Cristiano Zanetti vars skott via Chamot tog i stolpen och studsade ut till Abbiati.
Trots förlusten så tyckte jag att Milan spelade hyfsad fotboll. Långt ifrån bra, men passningarna satt bättre än de gjort i vissa matcher tidigare denna säsong. Tyvärr så är enskilda spelareinsatser mindre bra och det gör att vi tappar mycket i offensiven.
Abbiati hade inte mycket att göra och kan knappas klandras för målet. Defensiven i övrigt var mycket bra, i alla fall tills Costacurta tvingades utgå. Han tillsammans med Roque Junior lyckades hålla Vieri och Ventola i styr på ett mycket förtjänstfullt sätt. Chamot var även han duktig ute på vänsterbacken. Contra får väl sägas ha spelat en godkänd match även om man önskat lite fler anfall från den kanten. Kaladze gjorde en mycket fin arbetsinsats och visade att han duger utmärkt som en tvåvägsspelare på mittfältet. Om han hade haft lite skarpare inlägg så hade vi nog kunnat skapa nån eller några målchanser till. Albertini fördelade bollar på mittfältet precis som på den gamla goda tiden, tyvärr så passar hans spel inte alltid så bra ihop med Rui Costa. Rui som idag i ärlighetens namn gjorde ännu en pinsamt dålig match. Verkar inte ha några som helst idéer i sitt spel. Slår bort många passningar och förlorade så gott som alla närkamper med Inter-spelare. Milan skulle ha mycket glädje av Rui om han så bara spelade på 50% av sin förmåga. Shevchenko gör en bra arbetsinsats idag men han måste vara oerhört frustrerad av att inte ha fått göra mål på så länge. José Marís insats idag hamnar i arkivet under benämningen ”dålig”, han verkade inte alls vara vän med bollen. Man kan inte låta bli att bli irriterad på ständiga skadeproblem. Jag har svårt att tro att Inter skulle ha fått göra sitt mål så lättvindligt om Billy Costacurta varit kvar och styrt försvarsspelet…
Helhetsintrycket av matchen var väl att ett oavgjort resultat skulle ha varit mest rättvist. I fotboll ligger dock all rättvisa i att det lag som gör flest mål vinner matcherna. Eftersom Inter gjorde det enda målet så får väl deras seger anses som rättvis ur den synpunkten. I nederlagets bittra stund får man ändå vara stor och gratulera ”lillebror” till segern. Jag ser fram emot ytterligare 250 spännande derbyn…
FORZA MILAN PER SEMPRE!
