Veckosammanfattning: Transfers och kriser
Segerns sötma från gårdagskvällen och turerna under transferfönstrets sista öppna dag är en del av ingredienserna i den här veckosammanfattningen. Dessutom: Mera Beckham, förstås.
Milan gjorde processen ganska kort med ett Lazio i kris Olimpico där fotbollsföreställningen ackompanjerades av visslingar ju längre matchen led. Delio Rossis aktier för att få sitta kvar på tränarposten ökade knappast i och med gårdagens match. Samtidigt ska man ha i åtanke det som Petter Johansson tog upp i sändningen, att Romlaget faktiskt har presterat bättre och tagit fler poäng till dags dato än vad som var fallet vid samma tidpunkt förra säsongen.
Dock förstår man förstås den frustration (ett ord vi Milanfans känner igen från de senaste säsongerna) som Lazioanhängarna måste känna. Efter att ha inlett riktigt optimistiskt i ligan och dessutom, som lök på laxen, fått uppleva en period där det egna laget gick mycket bra samtidigt som värsta rivalen Roma harvade nere i botten av tabellen har nu det mesta vänts till helvete för de ljusblåa. Stryk mot Juventus (förvisso inget att skämmas över), förnedrade hemma mot Cagliari med 1-4 förra helgen, stryk i veckomatchen mot Sampdoria med 3-1 och så då 0-3 mot Milan. Krisstämpeln är befogad, minst sagt.
Förresten motsätter jag mig egentligen starkt ordet kris, som används alldeles för ofta inom journalistiken numera. Men det känns som att det är på sin plats för att beskriva läget i Lazio just nu. Ska vi hålla oss inom fotbollens värld och för ett litet tag stänga ute allt annat elände i form av krig, svält och så vidare så är knappast kris ett överdrivet uttryck för situationen kring Delio Rossi och co.
Att den senaste tidens motgångar har satt sig i huvudet på Laziospelarna och naglat sig fast som en smärtsam påminnelse om raden av förluster i de ljusblå själarna syntes tydligt efter Milans 2-0-mål i inledningen på den andra halvleken. Efter Ambrosinis fina nick (inte så lite påminnande om hans språngnick på samma arena våren 2004) var det verkligen ett Lazio helt utan självförtroende och med en gigantisk avsaknad av tro på det egna lagets förmåga som visade upp sig.
I första halvlek måste jag erkänna att hemmagänget stundtals, särskilt under de första 20 minuterna, var bättre än Rossoneri och dessutom skapade en del vassa lägen. Men föga glädjande kan det vara idag då samma lag på ett närmast schizofrent sätt skiftade skepnad och rasade ihop helt. Resterande delen av matchen, med undantag för en mycket kort period före 3-0-målet, var det ett mycket blekt Lazio samt ett Milan som enkelt och tacksamt kunde spela av tiden som gjorde upp på Olimpicos matta.
Milan vann igår som jag ser det utan att behöva förta sig. Tre poäng inkasserades, försprånget till Inter minskades med två pinnar och hoppet om scudetton ökade. Allt detta positiva utan att det utöver 3-0 och en ny seger fanns så mycket att höja till skyarna. Det var helt enkelt en dag på jobbet, en gedigen insats utan speciell glans.
. . . . .
En del extra positiva detaljer fanns dock, samt någon enstaka negativ aspekt.
- Bonera var tillbaka och det var en fröjd att skåda hans säkra mittbacksspel. Stark comeback efter en längre frånvaroperiod och äntligen känner man av lite positiva försvarsvibbar i januarikylan. Om hans mittbackspartner snart heter Nesta så kommer jag för första gången på länge att känna mig någorlunda lugn angående Milans backlinje.
- Pato visar återigen upp en härlig målkänsla. Pang, ett tillslag och mål. Elva baljor hittills för stortalangen som nu börjar blomma ut på allvar.
- Ambrosini och Abbiati, två trotjänare (får man väl ändå kalla Abbiati som trots sina lånesejourer varit med om mycket med Milan) stod återigen för mycket stabila och bra insatser.
De mindre positiva då…
- Clarence Seedorf sprang återigen mindre än Gösta, 82. Kanske upplevs min kritik som väl tuff mot holländaren, men ni som vill slå tillbaka mot mig kan vara lugna: Seedorf spelar garanterat från start även nästa match, trots att jag alla dagar i veckan numera förespråkar en bänkplats för honom.
- Senderos är inte säkerheten själv i mittlåset om man säger så. Kanske skulle man vilja hålla fast vid honom när stormen ryter i utanför knuten, han står ju ganska stabilt på jorden, men någon säkerhet i ett mittförsvar i ett lag som Milan tillför han verkligen inte. Återigen en ganska stabbig, om än precis godkänd, insats där långsamheten och den allt annat än imponerande smidigheten lyste igenom allt för tydligt.
. . . . .
Övriga reflektioner från helgen?
Det här var verkligen Serie A-omgången då allt gick Milans väg. Inter tappade överraskande poäng mot Torino på San Siro och visade på nytt att inte ens Mourinhos lagbygge är orubbligt. Juventus förlorade ju som bekant mot Cagliari, även det på hemmaplan, vilket borgade för att Milan kunde sno åt sig andraplatsen.
Bland de övriga lagen som har hotat lite smått strax under den absoluta toppen tappade dessutom Napoli (återigen) och Roma poäng. Fiorentinas match mot Bologna blev inställd på grund av det dåliga vädret, annars vet i sjutton om inte deras möjlighet till att utnyttja konkurrenternas tapp och hänga på i racet om CL-platserna hade snöat in även den…
Den sista var riktigt dålig, det medger jag. Men Arne Hegerforsare livar alltid upp – oavsett hur dåliga de mår vara – en måndagseftermiddag likt denna.
Det gjordes en del snygga mål i helgen. Snyggast av målen som jag har tagit del av är Pizarros långskott mot Reggina. Det räckte dock bara till 2-2 till slut i en match som präglades av straffsparkar och en dyngsur plan. Sammandrag innehållandes målet av Pizarro hittar ni för övrigt här:
http://www.youtube.com/watch?v=TfpAKThd6d0
. . . . .
Sista dagen med ett öppet transferfönster för den här gången och ryktena haglar. Uppåt 90 procent av alla spekulationer lär väl stanna vid just spekulationer, men måste erkänna att jag är ganska förtjust i transferrykten. Under mitt flitiga surfande för att efter dagens skola uppdatera mig kring läget under marknadens sluttamp fann jag uppgifter om att Beckham ska registreras i Milans Uefacuptrupp och att Galliani hyser hopp om att få loss honom permanent från Los Angeles. Bara att hoppas att man kan finna en lösning. Beckham är värd att få stanna på den största scenen, som en av huvudrollsinnehavarna, i stället för att behöva åka tillbaka till andra sidan Atlanten likt en b-skådis till en undermålig produktion med lika undermåla medaktörer i form av ett gäng halvdana Galaxylirare.
Beckham sågs av många, bland dem av undertecknad själv, mer som en PR-värvning än som någon som skulle kunna tillföra något rent spelmässigt. Nu med lite distans och med facit i hand är det bara att konstatera att Beckham gång på gång den senaste tiden varit Milans bästa spelare i matcherna. Två mål och så två assist igår. Hyggligt facit hittills med andra ord.
Engelsmannen behövs och har tillfört en extra dimension i och med sin känsliga högerfot. Därmed skulle det vara en förlust om han drar tillbaka till USA, något som tyvärr kan bli fallet. Fortsättning följer hursomhelst och förhoppningsvis blir det en fortsatt framgångssaga.
. . . . .
Det verkar gå vilt till i Rom förresten. Laziofansen stormade träningen i veckan och igår kväll sägs Mexés tillsammans med Ménez ha varit i bråk med rivalernas anhängare utanför en nattklubb.
. . . . .
Som sagt är det sista transferdagen idag och vi ska knappast räkna med att Milan agerar på marknaden. Mattioni och Thiago Silva har signats och det är bra förvärv för framtiden som vi får nöja oss med åtminstone för stunden. Jag hade gärna sett att en riktigt kompetent mittback hade anslutit för spel redan nu men den förhoppningen ser ut att grusas. Agger nämndes som bekant ganska flitigt men på senare tid har det varit tyst kring dansken. Bänkad i Pools match mot Chelsea igår men knappast på väg till Milano i skrivande stund.
Om nu Bonera och Nesta snart bildar mittlås känns inte behovet av en nyrekrytering på mittbackspositionen lika akut, men om det inte blir verklighet inom kort kommer vi att få fortsätta att förbanna handlingsförlamningen hos ledningen. Agger in vore en välkommen present innan dagen är slut, men jag hyser som sagt inga förhoppningar längre angående den affären.
Sitter och följer ryktena så här under fönstrets sista öppna timmar och även om de inte rör Milan är det en del intressanta nyheter (eller skrönor, bokslut har vi inte förrän vid midnatt). Ryktesfloran är helt sanslös och inte mycket verkar vara konkret än. Dock händer en del spännande saker, främst i England. City signade Shay Given från Newcastle och det är en värvning som är intressant ur flera perspektiv. Dels för att Given har varit en av PL:s bästa målvakter säsong efter säsong nu i många år och är mycket underskattad, dels för att City trots Givens fina renommé inte alls behövde honom. Varför slänga ut pengar på en till målvakt när en så pass talangfull och redan bevisat duktig målvakt som Joe Hart finns att tillgå? Helt meningslöst enligt mitt sätt att se på det.
Men Citys ägare resonerar kanske i samma anda som Becks grannes brorsa (för inte var det farsan som sa så här?): Finns det inte vitkål får man ta gräslök, som brorsan sa. Kan man inte köpa Kakà kan man alltid köpa Given, typ…
Eller knyta till sig någon annan. Och sälja Jo till Everton. Eller…
Hursomhelst, transfercirkusen fortsätter några timmar till och som sagt gillar jag hysterin. Därför är det en befrielse att transferfönstrena lever vidare. En öppen marknad vore inte alls lika intressant. Det är ju den här spänningen under en kort tid, framförallt så här sista dagen, som höjer pulsen lite extra hos oss fotbollsfans när det gäller värvningar.
. . . . .
Dags att lämna datorn för en stund i gymmet. Vem vet, när jag återkommer kanske Milan trots allt har agerat? Drömma går alltid. Och om det nu stannar vid en dröm går det alltid att njuta av 3-0-segern, att vi närmar oss Inter, att Bonera är tillbaka – kort och gott åt att man är rödsvart i hjärtat.
