Vi är inte värda Champions.....och Rui Costa skadad igen!
Årets upplaga gör att man får gråa hår. Vi hade ett gyllene tillfälle att komma upp till den där Champions League-plats vi gärna vill ha. Men återigen så lyckas vi med att misslyckas. Vi är inte värda att delta i nästa års CL. Det är sanningen. Rui Costa årets otursgubbe!
Efter den hemska torsdagen så mötte vi idag en lika besvärlig motståndare - Chievo Verona. Matchen var bra, spelet svängde fram och tillbaka, men matchens första 10 minuter var ingen höjdare. Vi ställde upp med en ganska defensiv uppställning; 4-4-1-1. Mycket ovanligt med endast Inzaghi på topp.
Första farligheten kom efter ca 15 minuters spel, ett högerinlägg av Rui Costa som Inzaghi nickar i mål. Fram tills dess så hade vi börjat ta över spelet mer och mer och det gav till slut utdelning. Men Chiveo svarade nästan direkt, 9 minuter senare på en frispark så nickar en omarkerad Moro in kvitteringen. En viss Demetrio Albertini glömde att markera och vi som satt och såg matchen trodde inte våra ögon. Att en sådan herre med så mycket erfarenhet bara skiter i att markera är oförlåtligt. Även Abbiati har sin beskärda del i målet, karln stod som fastgjuten på mållinjen. Gällande Albertini så har han i 5 år bara lallat omkring på mittfältet och varit övervärderad, precis som Pirlo. Jag som tifoso kan klara mig utan Albertini och Pirlo. Såja, då har jag fått det sagt. Däremot fick vi se en inspirerad Rui Costa - kul! Men sen kan ni gissa vad som hände. Mer om det lite längre fram.
Matchen fortsatte nu i ett högt tempo och med halvchanser på båda sidorna. Vi fick se ett Milan som var helt olik torsdagens....fattas bara annat. Andra halvan av första halvlek var spelmässigt mycket bra, vi spelade tätt på mittfältet men Chievo fick mycket ytor på kanterna. Mittlåset med Laursen och Roque Junior var starka i luften men hade svårt att hänga med i spelet efter marken. Faktiskt så fick vi se för första gången Martin Laursen förlora en nickduell - starkt gjort av Corradi. Försvaret darrade ett tag under matchen men de får godkänt. Tyvärr så tappade vi Paolo Maldini igår, lårskadad. Ajajajaj...
I mitten på den första halvleken så får Inzaghi en djupledsboll av Laursen som han hinner före deras försvare D´Angelo - Pippo får en rejäl knuff just i skjutögonblicket(hela händelsen utspelare sig i straffområdet) men De Santis blåser ingen straff. Helt otroligt....
På TV-bilderna ser man att Pippo får en ordentlig knuff av D´Angelo...nåja, det spelade ingen roll, vi hade säkert fått en straff emot oss senare under matchen om han hade blåst på Pippo i det där läget. Alla sådana saker kommer alltid igen....
I andra halvlek fortsätter den jämna kampen, vi spelar upp oss och vi har mycket boll. Men Chivo kommer i omgångar och skapar halvfarliga chanser. Efter en halvtimmes spel så blir målskytten Fabio Moro utvisad(två gula) och vi spelar med 11 mot 10. Men som Nils Liedholm sa en gång: "Det är lättare att spela med 10 än 11". Il Barone har så rätt. Vårt spel stannar inte av men vi slutar att skapa målchanser. En nervös Ancelotti (måste minst har rökt ett paket) vill diskutera med De Santis om de flesta avblåsningar och de byten som vi göra ger ingen frukt. Vi fick se Sheva efter en månad, han gjorde inget större väsen av sig. Men att tappa Rui Costa igen (sträckning) gör att man bara kan känna sig less på allting.
Ok, 1-1 får vi leva med. Nu har vi två matcher med stort M; borta mot Juventus, hemma mot Roma. Vad säger man? Champions League blir nog bara en dröm den här säsongen.
Vi får försöka leva den här veckan också.
Forza rossoner!
Ciao/KL