Sotto la panchina – när fotbollen kommer i andra hand
"Visst kan domarna ha ett finger (eller fem) med i spelet, men i slutändan är ett lag inte bättre än vad de själva presterar på planen."
Det hade varit så lätt att skriva en krönika som handlar om hur Inter vann derbyt med otillåtna medel. Det hade varit så lätt att skylla allt som händer på den stackars domarkåren. Men det vore alldeles för enkelt.
Alla som följer italiensk fotboll har fått lära sig handskas med kritiken som riktas mot det egna laget och att man får fördelar av domarna. Likväl som alla lag kan räkna upp en handfull incidenter som gått emot dem i varje match.
Värst blir det när man försöker få det till att lagets resultat går hand i hand med domarnas misstag – inte handlandet i de egna leden. Visst kan man i evighet älta om vad som hade hänt om inte Inter hade gjort 1-0 så som de gjorde. Men faktum är att vi hade kunnat hamna i underläge ändå, vad hade vi skyllt på då?
Visst kan domarna ha ett finger (eller fem) med i spelet, men i slutändan är ett lag inte bättre än vad de själva presterar på planen. Faktum är att vårt 11-poängsunderläge mot Inter beror enbart på oss själva, inte på domarna. Det var samma gnäll efter matchen mot Reggina, Seedorfs mål borde ha godkänts. Ja, det är möjligt. Men om vi ändå inte kan göra fler mål på ett lag från seriens bottenkast, då är vi inte heller värda att vinna.
I samma ögonblick som bollen rullade ner mot Adrianos handled stod det ganska klart att detta skulle bli derbyts stora samtalsämne, om inte Milan skulle kunna vända på steken.
Jag var orolig redan innan matchen att Maldini inte skulle få den avslutning på sin derbykarriär som han förtjänade och själv ville ha. Tyvärr var den som skrev handlingen inför detta derby inne på samma spår.
En Kaladze helt utan matchtempo i kroppen såg ut som om han verkligen hade behövt gå igenom ”Handboken om försvarsspel” innan matchen, för han kom ordentligt fel mer än en gång. Trots allt föredrog Ancelotti honom före Senderos och Favalli, vilket säger en hel del om situationen i vårt försvar just nu. Man kan inte direkt säga att den käre Carletto satt med fyra ess på handen. Vi kan bara skylla oss själva, men det är onekligen ett handikapp att gå in i en toppmatch med ett dylikt mittbackspar. Ledningen måste inse att det är hög tid att handla.
Återigen, skall man genomföra en generationsväxling så måste det ske stegvis. Att bygga en ny backlinje sker inte i en handvändning. Det är tjänstefel att inte skola in nya lovande försvarare medan man ändå haft fantastiska handledare som Costacurta, Nesta och Maldini att tillgå i klubben. Nästa säsong kanske inte någon av dem finns på Milanello längre. Det är regelrätt misshandel av en lagdel som de senaste åren bestått av fantastiska spelare.
Det skall bli mycket intressant att se hur vi kommer att handskas med detta uppenbara problem. Särskilt om vi tar ett worst-case scenario där Nesta får fel behandling och inte längre kan fortsätta spela. Då kommer det krävas att handstilen som skriver under kontraktet som ny mittback i Milan tillhör det övre kastet av försvarsspelare i världen. En spelare som man inte måste hålla i handen när det blåser snålt.
Jag var efter första halvlek rädd för att vi skulle falla handlöst mot ett pinsamt nederlag, Mer än så kan man kräva när man vet att det sitter fans från Handen till Buones Aires och tittar på denna match. Som tur var fanns det ändå lite ”grinta” i laget. Vi kastade inte in handduken utan fortsatte att kämpa och detta ledde sånär oss fram till en kvittering. Det kunde man inte tro när man såg på första halvlek och hur handfallna spelarna såg ut.
* * *
Något som gladde mig var den hyllning som Inter-klacken förberett till Maldini. Ett bevis på att trots att det är ett laddat derby, så finns det utrymme att ge en eloge till motståndarna. Inte heller på planen var det tal om att bli något handgemäng. Förutom när Muntari försökte spela hård mot Beckham. Annars var det i vanlig ordning tufft, men inte särskilt fult spel på planen.
* * *
Något positivt i all försvarsmisär är att Christian Abbiati visat att han faktiskt fyller ut målvaktshandskarna på ett värdigt sätt, således tycker jag att vi kan begrava alla spekulationer om Handanovic och alla andra rykten om nya målvakter till nästa säsong. Satsa på de lagdelar som behöver repareras istället.
* * *
För att inte detta ska bli en alltför lång avhandling så vill jag avsluta med att be er alla lägga handen på hjärtat och fråga er själva om vi verkligen har färre poäng än vi förtjänar? Eller om vi trots allt ligger där vi bör med tanke på de brister som ändå finns i vårt lag och i vårt spel.
Min åsikt är klar. Glöm domarna ett ögonblick – låt fotbollen komma i första hand.
