Nereo Rocco - trettio år senare
Milanredaktionen tänder idag ett ljus och minns med värme Nereo Rocco - för evigt en legend i de rödsvarta historieböckerna.
Den mytiske Nereo Rocco såg dagens ljus för första gången den 20:e maj 1912 i Trieste. Nereo växte liksom många italienska pojkar upp i ständig närvaro av en fotboll men hann emellan bredsidorna även med att ge sin farfar en hjälpande hand i slakteriet (!).
Som spelare skulle han dock inte utvecklas till en extraordinär spelare. I egenskap av slugger på mittfältet belönades han förvisso med en landskamp för Italien men det var först på tränarbänken som Rocco kunde få sitt riktiga utlopp för sin fotbollspassion.
Efter att den unge tränaren lyckats uträtta stordåd med ekonomiskt begränsade provinslag i Serie A (Triestina, Treviso och Padova) under 1950-talet kunde Milans sportdirektör Giuseppe "Gipo" Viani knyta till sig Nereo Rocco inför säsongen 1961/62 - ett lyckligt äktenskap skulle det visa sig.
Första säsongen vid rodret bärgades ligatiteln tack vare en relativt okänd 19-åring vid namn Gianni Rivera. Året därpå tog Milan hem Europacupen efter en klassisk seger mot Eusebios Benfica på anrika Wembley.
Det hela rullade på 1967 (efter en period i Torino) med en ny scudetto och triumf i Cupvinnarcupen under comeback-säsongen. Året därpå tog Milan hem Interkontinentalmästerskapet efter en mytomspunnen batalj med argentinska Estudiantes.
Rocco avslutade sin andra period i klubben med att ta hem ytterligare två italienska cuptitlar och en ny cupvinnarcuptitel under det tidiga 70-talet.
Då Rocco och Milanledningen inte drog jämt bestämde man sig 1974 för att bryta överrenskommelsen med tränaren vilket (trots en kortare tredje sejour i klubben) konkluderade en av de mest framgångsrika perioderna i klubbens historia.
Efter en tids sjukdom dog Nereo Rocco 69 år gammal den 20:e februari 1979 i sin hemstad Trieste - staden vars fotbollsstadion numera bär samma namn som tränarlegenden.
Oavsett var "El Paròn" styrde sin kosa lyckades han alltid lämna ett avtryck med sitt karismatiska sätt att vara. Inte sällan syntes han till på restauranger och barer, självklart i händelsernas centrum med en drink i handen.
En klassisk anekdot om Rocco är efter ett träningspass då han av oklar anledning i vredesmod beslutade sig för att sparka till en träningsväska (som han trodde var full av träningskläder). Väskan var full av verktyg. Ingen av spelarna vågade knysta ens ett garv av rädsla för tränarens reaktion.
Helt ovanligt var heller inte att tränaren smet iväg från träningspassen för att ta sig ett glas, bara för att senare lägga sig och sova på skåpen i omklädningsrummet. Spelarna var strikt förbjudna att väcka tränaren när de sedan bytte om efter träningen.
Klassiska storspelare som Rocco hann med att forma är Kurt Hamrin, José Altafini men framför alla andra den fantastiske Gianni Rivera. Just Roccos favoritspelare alla kategorier svarar på påståendet om sin forne tränare och vän som en förespråkare av det impopulära defensiva systemet Catenaccio:
- Det finns ingenting som är mer felaktigt eftersom han i Padova spelade Hamrin, Brighenti och Stacchini samtidigt. I Milan lät han först Danova, Barison och Altafini spela; sedan med Hamrin, Sormani och Prati medan jag fanns strax bakom.
På vilket sätt var Rocco en stor tränare?
- En stor tränare defineras inte enbart utifrån vinster utan även från den medmänskliga aspekten. Där var han bäst av alla. Det var Rocco som uppfann konceptet spogliatoio (översatt: omklädningsrum, reds anm), den välkända gruppen, genom att upprätta en hierarki internt där de äldre spelarnas åsikt värderades högt. Varje gång jag klev in på planen sade han åt mig: "jag säger åt dig vad du ska göra men det är ändå du som ska spela matchen".
Milanredaktionen tänder idag ett ljus och minns med värme Nereo Rocco - för evigt en legend i de rödsvarta historieböckerna.
Källor: Gazzetta dello Sport & Calcio - A History of Italian Football (John Foot, 2006)
