Ur dåtiden och in i framtiden!
"Fast varför skulle man släppa en tränare som Ancelotti som inte säger emot klubbledningen och gör det mesta den vill, en tränare som inte klart och tydligt ställer krav på värvningar utan istället nöjer sig med det han får? Han är ju som klippt och skuren för rollen."
Nu har Galliani bekräftat och befäst sitt uttalande om kraven på Ancelotti. Minst en tredjeplats och direktkvalificering till Champions League är det som gäller, annars blir det kön till arbetsförmedlingen för Carlo. Ancelotti själv säger att han vill stanna, men om ovanstående mål inte nås då kommer även han att fundera på sin situation.
”We are fine as we are”...igen? Det skulle vara ett hån mot klubbens färger, image, historia, men framförallt ett hån mot oss som engagerar oss, som betalar för att se laget eller köper souvenirer och tröjor.
Galliani med stab verkar fortsätta leva i sin bubbla, fullständigt isolerade från supportrarnas känslor och de tydliga signaler som sänds till via Turati. Det är verkligen dags för Kojak och hans medarbetare att markera för samtliga ”intressenter” att vi, AC Milan, inte nöjer oss med det här längre, vi går inga halvdana medelvägar där (med all respekt) Beckham - en spelare som varvade ner för två år sedan och som knappast är tänkt att vara mer än en kassako och PR-figur - får representera drömförvärvet, för övrigt en affär som fått löjligt mycket medieutrymme och fokus och som man dessutom verkar ha svårt att ro i hamn.
Omotiverade och mätta spelare, löften om superförstärkningar som visar sig vara gårdagens stjärnor, försäkringar om Ancelottis rödsvarta framtid och att det går bra för klubben. Vi, fansen, frågar oss bekymrat vart klubben är på väg.
Fast varför skulle man släppa en tränare som Ancelotti som inte säger emot klubbledningen och gör det mesta den vill, en tränare som inte klart och tydligt ställer krav på värvningar utan istället nöjer sig med det han får? Han är ju som klippt och skuren för rollen.
Klubbledningen står vid ett avgörande vägskäl där man har möjlighet att kravla sig ur dåtiden och ta steget in i framtiden. För ärligt talat, hur många tycker att vi befinner oss i nutid? Det räcker att ta sig en hastig titt på truppen, de enda som någorlunda symboliserar en nutid är Kaká, Gattuso och kanske även Abbiati, resten är antingen utfyllnad, historia eller framtid som Pato och Flamini. Ancelotti och flertalet spelare i truppen är numera i Milan på lånad tid.
Glöm inte att det är samma ledning som körde klubben i botten 96-98 med höjdpunkter som Donadonis återkomst och Vierchowods erövrande av mittbacksplatsen bredvid en åldrande Baresi. Resultatet den gången visade sig i form av katastrofer som 1-6 mot Juventus och 1-2 mot Rosenborg, båda på San Siro. De åren blev det en 10e respektive 11e plats i ligan. Hemska minnen!
Det är samtidigt viktigt att påpeka att det ju ändå är samma ledning som gett oss bland andra Nesta, Kaká, Gattuso, Pirlo och nu senast Pato. Dessutom titlar och oförglömliga kvällar i överflöd, sånt som fans av andra klubbar bara kan drömma om att vinna under en livstid. Kunskapen, erfarenheten, kontakterna och organisationen för att göra klubben framgångsrik och inleda en ny positiv cykel med ännu en storhetstid finns alltså inom klubben. Frågan är om den erforderliga insikten om en grundläggande förändring och de ekonomiska medlen till en sådan finns där. Eller är det kanske till och med så att det även måste rensas i den högsta toppen?
Oavsett vad så vill vi se en reaktion och en indikation på att man insett allvaret och att åtgärder kommer att vidtas. Ännu en säsong utan titlar, ännu en illaluktande uppläxning av numera irriterande Inter och Juve, ännu ett år med ”truppen som vann Champions League 2003 och 2007”. Det är väl just där problemet ligger.
Revolution och inte evolution, vilka är med?
Rödsvarta i alla länder, förena er!
