Säsongskrönika 2001/02 , Del 2 – Sagan om de två stulna poängen
Milans säsong 2001/02
Matcherna mot Juventus brukar alltid bli tuffa. Oavsett i vilket skede av säsongen vi är det alltid prestigefyllda matcher mellan Italiens två mest framgångsrika lag. Det var lite oroande att vi var utan Inzaghi som fram till dess överträffat alla förväntningar, men det fanns förhoppningar om att Javi Moreno skulle stiga fram nu när han fick chansen. Milan hade ganska bra koll på händelserna i den första halvleken och tog också ledningen när Shevchenko gjorde ett mål som redan nu är en klassiker. Tyvärr så gjorde Zalayeta en halv mollbergare i pik i Milans straffområde i början av andra halvlek som domare Paparesta blev så imponerad av att han dömde en straffspark. Resten av matchen spelade Milan på Juventus planhalva utan att för den skull kunna trycka in ett segermål.
Senast nu kändes det som om turen hade övergett oss. Mot Roma förlorade vi med 1-0, Abbiati gjorde en sällsynt tabbe och José Marí fick ett mål felaktigt bortdömt. Mot Atalanta skadade sig Paolo Maldini men en febersjuk Shevchenko lyckades ändå rädda en poäng. Med lite tur hade Shevchenko blivit tvåmålsskytt men Massimo Taibi gjorde en räddning som han i normala fall inte ens kan drömma om.
Det var nära att vi slarvat bort ytterligare poäng hemma mot Verona, som tur var dök Cosmin Contra upp i allra sista stund och pangade in 2-1 målet. Ett annat glädjeämne i denna match var Massimo Ambrosinis succéartade comeback som bl.a. innehöll ett mål. Vi såg än en gång ut att vara på väg ut ur vår svacka när vi slog tillbaka Lecce på bortaplan och slog ut Lazio ur cupen. Men säg den glädje som varar.
Hemmamatchen mot Brescia var en enda stor kanonad mot Castellazzi i Brescia-målet, men matchen slutade mållöst. Borta mot Fiorentina tappade vi segern i sista minuten efter att Albertini gjort något helt obegripligt på egen planhalva, efter att Shevchenko missat en straff och efter att Gattuso i de närmaste visat ut sig själv. Mot Udinese missade Shevchenko ännu en straff och vi tappade 2-0 till 2-3. Oavgjort hemma mot Perugia och Atalanta, följdes av ett litet uppsving (4-1 borta mot Venezia) men sedan var det nedförsbacke igen med förlust i det andra derbyt för säsongen, denna gången 0-1.
Just nu när man trodde vi inte kunde sjunka lägre…så var det precis vad vi gjorde. Det var dags för match mot en av våra värsta rivaler om den sista platsen till Champions League, Bologna, på bortaplan dessutom. Den matchen kommer inte att platsa på någon topplista över århundradets bästa Milan-matcher. Inte ens om vi tar med de 5000 bästa matcherna genom tiderna. Skulle jag säga att våra spelare spelade som korpspelare så vore det att förolämpa alla korpspelare. De brukar i alla fall kämpa ibland. I och för sig hade vi en laguppställning som i bästa fall hade väckt lite respekt hos ett lag från Serie C2B, men man kan ju åtminstone försöka visa att man är värd att spela i den rödsvarta tröjan.
Som grädde på moset åkte vi till Cypern och förlorade mot ett Israeliskt lag framför ögonen på hela fem entusiastiska Rossoneri-fans.
Man började se framför sig bilder om hur vi ännu en säsong skulle få tillbringa ett år i UEFA-cupen med andra storlag som MyPa, Karpaty Lviv och Partizan Tirana.
Men säsongen var ännu inte slut…
Säsongens snyggaste mål
1. Andrij Shevchenko (Juventus hemma 1-0)
2. Filippo Inzaghi (Fiorentina hemma 3-1)
3. Cosmin Contra (Inter borta 2-1)
Säsongens mest skadade
1. Massimo Ambrosini 25 missade ligamatcher
2. Paolo Maldini 19 missade ligamatcher
3. Thomas Helveg 18 missade ligamatcher
Del 1 – Sagan om skadorna
Del 3 – Sagan om kungarnas återkomst
marko_u@hotmail.com
