Vi synar spelarna säsongen 2001/02, del 1
Kommentarer om Milan-spelarna säsongen 2001/02 – målvakter och försvarare
MÅLVAKTER
Christian Abbiati:
Ännu en stor säsong av våran obestridde förstemålvakt. Inte många mål som vi släppt in i år kan lastas på Abbiati. Han har allt som oftast kämpat tappert och räddat resten av laget med smått omöjliga räddningar. Får sällan de rubriker eller den uppskattning som han förtjänar. En hjälte i det tysta!
Sebastiano Rossi:
Få spelare är väl så lojala mot sin klubb som gamlingen Sebastiano Rossi har varit mot Milan. En fantastiskt spelare som har ristat in sitt namn för evigt i många Rossonerihjärtan. Har denna säsong uppträtt några gånger i Coppa Italia, fortfarande med den äran. Har nog nu spelat sin sista match i Milan. En legend, åtminstone för mig har tagit av sig handskarna för sista gången. Jag bugar och tackar!
Valerio Fiori:
Torde känna San Siros VIP-läktare oerhört väl vid det här laget. Har först å främst fått sikta in sig på att ta en plats på bänken. Troligen tredjekeeper även nästa år om han väljer att stanna kvar. Han verkar ju trivas så varför försvinna? : )
FÖRSVARARE
Thomas Helveg:
En av de mest bespottade spelarna i Milan de senaste åren (ja jag har väl också sagt ett och annat ont ord om honom!) har växt till en viktig kugge i laget. Tillhör egentligen Inter men de har lånat ut honom till oss vilket jag inte förstår varför, men jag tackar i alla fall. Thomas råkade ut för en tråkig skada mitt i säsongen som höll honom borta från spel i åtskilliga omgångar. Visar prov på stort lugn och går sällan bort sig i defensiven. Verkar ha hittat sig tillrätta i rollen som högerback. Hans tidigare erfarenheter från mittfältsspel gör att han vågar ta sig fram i banan också. Vikarierande kapten några gånger under säsongen.
Mohammed Sarr:
Ett av de mest spännande unga namnen i Milans organisation, kanske den mest spännande av dem alla. En back som kan spela både i mitten och till höger. Visar redan prov på moget spel och vågar ta för sig mot namnkunnigare motståndare. Säkerligen en spelare som har en stor framtid i Milan.
Alessandro Costacurta:
Få trodde väl att gamle Billy skulle orka med ännu en säsong på högsta nivå men han har bevisat att åldern ännu inte tagit ut sin rätt och han var genomgående vår bäste försvarare under säsongen. Trots sina 35 år så hänger han med hyfsat i löpduellerna. Placeringssäkerheten och spelförståelsen håller fortfarande högsta klass. Olycklig skada satte stopp för säsongen i förtid. Vi får se om han burit den rödsvarta tröjan för sista gången eller om han tar nya tag mot en sista säsong.
José Antonio Chamot:
Var på väg att lämna Milan innan säsongen. Fick något överraskande chansen från start i första matchen mot Brescia och gjorde bort sig totalt. Fick inte många minuter från start innan Ancelotti kom. Plötsligt var José en helt ny spelare. Spelade flera matcher som var helt felfria, visade prov på brytningar som var världsklass vid flera tillfällen. Markeringsspelet vid fasta situationer klickade vid flera tillfällen mot slutet av säsongen. Hur som helst har han kommit tillbaka på ett anmärkningsvärt sätt och visade prov på sitt bästa spel någonsin i Milan under den gångna säsongen
Martin Laursen:
Den danske nykomlingen charmade alla Milan-fans genom två mål tidigt på säsongen. Han var oerhört dominerande i luftspelet och såg ut att gå mot en mycket bra säsong. Några mindre bra framträdanden, en efterhängsen skada och fint spel av Chamot och Costacurta begränsade Laursens speltid. Först mot slutet av säsongen när andra spelare blev skadade fick han chansen igen och han skötte sig mycket bra. Intressant att fortsätta följa honom.
Roque Junior:
Mannen som kan slå tre idiotpassningar och göra tre brytningar som inte är av denna värld i samma match hade ännu en säsong där han gav blandade föreställningar. I grund och botten är RJ en mycket solid och bra försvarsspelare, men han är alldeles för oberäknelig. Börjar bli lite för gammal för att man skall kunna slipa bort sådana skönhetsfel.
Paolo Maldini:
Vår käre kapten är kanske inte samma spelare som för några år sedan men han föregår fortfarande med gott exempel när han är på planen. Det kanske är lite lättare att sig förbi honom nu men därmed inte sagt att det för den skull är lätt. Fortfarande oerhört elegant i sitt spel. Skador gjorde att denna säsong blev lite sönderryckt.
Francesco Coco:
Bör kanske inte nämnas med stora ord eftersom han bara spelat 64 minuter denna säsong. Blev aldrig kompis med Terim flyttade till Barcelona istället och blev osams med tränaren där också.
Kakha Kaladze:
Om det fanns en utmärkelse som hette säsongens hjälte skulle jag utan tvekan dela ut den till Kakha. I maj förra året blev hans bror kidnappad i hans hemland Georgien. Brodern är fortfarande försvunnen och Kaladze har vid upprepad tillfällen sagt att han tänker på honom varje dag. Trots denna hemska situation har Kakha kämpat tappert och han har under säsongen spelat såväl mittback, vänsterback, central mittfältare som vänsterytter. Han är verkligen en allt-i-allo-spelare som sällan sviker. Ett stort plus i kanten till Kakha.
Vi synar mittfältare och anfallare
marko_u@hotmail.com
