Vi synar spelarna säsongen 2001/02, del 2
Kommentarer om Milan-spelarna säsongen 2001/02 – mittfältare och anfallare
MITTFÄLTARE
Gennaro Gattuso:
Som Rossoneri är det svårt att låta bli att älska Rino. Han är ingen bländande tekniker, hans mål för Milan går att räkna på ett finger och han prenumererar på varningar hos domarna. Men han går alltid in på plan med inställningen att matchen är ett krig som skall vinnas till varje pris. Springer nog ett halvt maratonlopp, minst, under varje match. Men jag undrar varför han skulle raka av sig skägget i början av säsongen och därmed tappa sin skräckinjagande killer-look och istället förvandlas till en snäll bibliotekarie.
Cosmin Contra:
Ett av de mer spännande namnen som inhandlades inför säsongen. Hade ett rykte om sig att vara en teknisk ytterback som inte drog sig för att ge sig ut på offensiva raider. I början såg det lovande ut men efter att Ancelotti tog över så verkade han inte alls passa in i högerbacksrollen. Det krävs mer än en hand för att räkna på fingrarna hur många mål som direkt eller indirekt kan skyllas på Contra. Passar bättre som högerytter vilket han också visat flera gånger under säsongen. Helvegs långtidsskada tvingade honom dock till att vikariera på högerbacksplatsen.
Ibrahim Ba:
Blev osams med den gamle räven Tapie i Marseille och sökte sig hem till Milano igen. Spelade inte många minuter och det är väl osäkert om vi återser honom i Milan nästa säsong.
Massimo Ambrosini:
Skadan från februari förra året tog nästan ett år att läka. Men när Ambrosini väl gjorde comeback så gjorde han det med besked. Mål direkt efter att ha varit på plan bara några minuter. Sedan gick han och skadade sig igen. Var en viktigt kugge på slutet när Albertini fattades.
Demetrio Albertini:
Ända sen slutet av år 2000 har Demetrio Albertinis karriär kantats utav skador. Han har sällan kunnat spela i 100%:ig form och det märks till och från på Milans spel. När Albertini kan spela för fullt så flyter Milans spel bra. Han märks inte mycket under matchen man han är den där viktiga osynliga länken mellan anfall och försvar. Jag tror att Italien kommer att sakna honom i sommar också. Just nu har man ingen spelartyp á la Albertini på sitt mittfält.
Massimo Donati:
Mannen som så småningom skall ta över från Albertini på mittfältet är det tänkt. Fick begränsat med speltid denna säsong. Var mycket duktig i början men bara sporadiska framträdanden ledde till att han tappa mycket av sin goda form och var relativ osynlig de gånger han fick hoppa in i slutet av säsongen.
Christian Brocchi:
Satt och förbannade Terim över att ha tagit ut Christian från start i matchen mot Brescia. Naturligtvis gick han och gjorde mål då. En spelare som inte klagar över att få nöta bänk och som kommer in och gör sitt jobb när han blir kallad. Springer ungefär lika mycket som Gattuso under en match men inte lika intensiv i sitt spel.
Ümit Davala:
Köptes in av Terim, eller snarare som en “present” till Terim. Ümit gjorde väl inte bort sig direkt men det krävs mer av en spelare som skall spela för Milan än vad Ümit kan prestera. Troligen i Galatasaray nästa säsong.
Serginho:
En bra match, sen tre dåliga. Ungefär så fungerar Serginho. Med lite mer inspiration och kontinuitet skulle han vara en av Serie A:s stora attraktioner. Han har oerhört stor potential men alldeles för sällan får vi ta del av den. Utnyttjar inte alltid den fart han har i benen.
Rui Costa:
Det nyförvärv som fansen väntade sig mest av innan säsongen. Tyvärr så blev säsongen en besvikelse för alla som hoppats, inklusive Rui själv. Sprodiska bra framträdanden. Många skador dock. Den första kom redan 26 minuter in på säsongen. Sedan fortsatte det med diverse fot-skador och jag undrar om Rui var 100%:igt frisk någon gång under säsongen. Bortsett från de där första 26 minuterna mot Brescia.
Andrea Pirlo:
En spelare som direkt hamnade i skymundan av Rui när han kom. Ett ganska oväntat köp men Andrea själv välkomnade bytet från Inter. Växte i slutet till en av de avgörande faktorerna till att vi tog en plats i Champions League. Kan bli hur bra som helst.
ANFALLARE
Andrij Shevchenko:
Säsongen började som vanligt med mål i en strid ström. Sen kom den brutna näsan, det stoppade dock inte Sheva. Det gjorde däremot en annan skada, den på Inzaghi. Plötsligt stod Andrij inte att känna igen. Han missade enkla lägen, han såg till och från slö ut på planen. Dribblingarna lyckades inte, nickarna var misstajmade, ja i stort sett allt var fel. En ny skada på vårkanten gjorde inte saken bättre och han tvingades in i spel innan han var fullt återställd. Fick göra ett mål i sista matchen och förhoppningsvis var detta ett tecken av vad som komma skall nästa säsong.
Filippo Inzaghi:
Jag vill börja med att be om ursäkt. Be om ursäkt för att jag inte trodde på dig Pippo. Jag hoppas jag kan gottgöra det genom att utnämna dig till Milans viktigaste spelare denna säsong. Det är bara titta på statistiken med Inzaghi (11 vinster, 6 oavgjorda, 3 förluster) och utan Inzaghi (3-7-4). Målsnittet med Inzaghi är 1.65 per match och 1.00 utan Inzaghi. Tack Pippo och väl mött nästa säsong.
José Marí:
Har fått ganska många chanser men verkar inte vara den målskytt vi behöver för att backa upp Shevchenko och Inzaghi. Tyvärr. Jag tycker att han borde prövas mer som högerytter.
Javi Moreno:
Stor målskytt när han kom från Alavés. Fick inte mycket speltid till en början. Han missade chanser i massor när han väl fick spela men även målen trillade in och ett tag på hösten hade han det bästa målsnittet av alla Milan-spelare. Verkade dock inte hitta sig tillrätta i Milan. Han skulle ha passat perfekt som partner till Sheva om han hade kunnat spela mer som Inzaghi. Tyvärr så är det klasskillnad på Javi och Pippo och därför återfinns Javi i Atletico Madrid nästa säsong.
Marco Simone:
En gammal hjälte återvände till San Siro och jag myste litegrann när han sprang in i hemmamatchen mot Bologna. Man har ju ganska goda minnen av Marco sen han var hos oss sist. Det man sett av honom i Frankrike har ju visat på att han bibehållit formen. Någon seom helst form att tala om visade han inte i Milan och det var sorgligt att han skulle avsluta sin Milan-karriär med en sådan här plump i protkollet.
Vitalij Kutuzov:
Köptes helt oväntat in mitt i säsongen från UEFA-motsåndarna BATE Borisov. Har inte fått göra särskilt många inhopp men det jag sett av honom är att han kan bli en Shevchenko-klon och sådana kan man ju aldrig få för många av. Förutsättningarna finns. Det är bara att hoppas att utevcklingen går åt rätt håll.
Läs även säsongskrönikan:
Del 1 – Sagan om skadorna
Del 2 – Sagan om de två stulna poängen
Del 3 – Sagan om kungarnas återkomst
Vi synar målvakter och försvarare
marko_u@hotmail.com
