Krönika: Sluta hymla om fiaskot
Med nästintill samtliga italienska Europaspelsbidrag ute ur leken är det läge att precisera den kritik mot Italiens storlag som framfördes här förra veckan. För nu duger inga bortförklaringar.
Förra veckans sammanfattning väckte en del reaktioner, mestadels negativa ska det i ärlighetens namn sägas. Speciellt var det den fiaskostämpel som jag satte på de italienska lagens Europaspelsinsats som orsakade oro i leden. Givetvis är det fritt fram att såga mig, kritisera mina åsikter och klassa mig om totalt okunnig. Men jag kommer ändå inte att ändra åsikt gällande Romas, Inters och Juventus sammanlagda CL-insats. Inte heller när det gäller Milans totalfiasko i Uefacupen för delen.
Mentaliteten hos många fans här på Svenska Fans verkar vara väldigt märklig. Är ni nöjda bara ert lag tar sig till åttondelsfinal och väl där står för en bra insats rent inställnings- och kämpamässigt, men likväl åker ur? Om det nu är en sådan mentalitet som råder, kanske inte bara bland fans i allmänhet utan även hos klubbarna (Galliani verkar ju alltid hitta anledningar till att vara nöjd med Milan) är det inte konstigt att förstå att Serie A har halkat efter framförallt Premier League i nuläget. Om man nu är nöjd med att bara delta och kämpa så gott man kan talar inte mycket för att man mentalt har vad som krävs för att gå långt i Champions League.
Jag köper inte argumenten om att Inter mötte Europas kanske bästa lag i form av Manchester United, att Roma hade marginalerna emot sig etcetera som (bort)förklaringar till varför de italienska lagen inte mäktade med att ta sig förbi åttondelsfinalerna. Är det inte enklare och mer rättvist även mot sig själv att konstatera fakta och erkänna att Serie A är långt ifrån att regera i Europa för tillfället? Förklaringarna till varför ligan är sämre än Premier League och även La Liga i dagsläget är säkert flera till antalet och går att diskutera i oändlighet. Men viktigast är ändå steg ett, att de italienska klubbarna själva inser läget och inte fastnar i en egen verklighetsuppfattning där de fortfarande är ledande i Europa.
Lyssnar man på många av Intersupportrarna så är Inter världens bästa lag alla dagar i veckan. Men när de väl åker ut mot Manchester United gör de det enbart för att de har sån otur att de får möta ett av Europas bästa lag. Kan någon hjälpa mig att få ihop den ekvationen? Bäst på planeten jämt, utom just när ett bra lag råkar stå på motståndarsidan? Eller? Inters stora misstag i CL den här säsongen var förlusten mot Panathinakos, den kostade dem med facit i hand mer än man då kunde ana.
Visst, jag kanske ältar. Men jag vill i alla fall få chansen att stärka och förklara min ståndpunkt gällande hur de italienska lagens insats bör betygsättas. En snabbtitt på lagen i åttondelsfinalerna visar att de inte var någon tabellmässig fördel för de brittiska gängen som skickade ut sina italienska antagonister förra veckan.
Inter, etta i Serie A (överlägsen sådan dessutom) mötte ettan i Premier League i form av United. Med andra ord: om PL nu varit sämre än Serie A borde väl den italienska ligans överlägsna etta långt ifrån nöjt sig med att spela jämt med United och till och med vunnit utan några större problem?
Juventus, tvåa i Serie A tog sig an trean i Premier League i form av Chelsea. En liten abellmässig övervikt och odds för det italienska bidraget där således.
Endast Roma, för närvarande sexa i Serie A, mötte en tabellmässigt bättre placerad motståndare. Dock har Arsenal, fyra i Premier League just nu med mycket möda och stort besvär, likt Roma haft stora skadeproblem på viktiga spelare (inte minst Fabregas saknas) och haft en strulig säsong. Så inte heller här går det att motivera varför det italienska laget skulle kunna vara nöjt över att enbart matcha det engelska.
Givetvis är det inget fel att i att berömma sina lag för kämpamässigt starka insatser då viljan lös igenom och det inte hade varit allt för orättvist om åtminstone något av Italiens bidrag hade nått kvartsfinal. Men samtidigt går det inte att rättfärdiga att de tre bästa italienska lagen i Europa i dagsläget åker ut så tidigt som i en åttondelsfinal med att ”de gjorde ju sitt bästa, de var ganska nära att vinna så sluta klaga”. Då hamnar vi snart på en nivå nära sjuåringars idrottande där alla ska få vara med, alla ska få glass och diplom och berömmas för att de kämpade. Och en sån inställning hör inte hemma om man är supporter till något av de absolut största italienska lagen.
Säsongens största fiasko ska vi heller inte glömma. Milan, till synes på väg mot tredjeplatsen i ligan, åkte ut mot ett tyskt mittenlag med ett svajigt försvar i Uefacupen. Det är inget som jag har missat, endast möjligtvis försökt förtränga. Rossoneris Europainsats den här säsongen är under all kritik och sämst av de italienska lagen som har testat lyckan utanför landets gränser 2008/2009. Det är ingenting att hymla om, tvärtom.
Tyvärr verkar inte de styrande i ledningen leva i samma värld som oss supportrar då Milan ständigt verkar vara bra som de är. Åtminstone enligt en viss mister Galliani. Så länge som den inställningen tycks råda är det svårt att se en riktig ljusning som rödsvart supporter. Men jag tänker i alla fall inte acceptera tanken på att behöva vänja mig vid att se Milan kämpa för en Champions League-plats och på sin höjd nå åttondelsfinal i CL säsong efter säsong framöver.
Det är inte ett resultat värdigt en klubb som Milan. Det är inte en prestation som är värdig Inter, Roma eller Juventus heller för del delen.
Endast Udinese har försvarat de italienska färgerna på ett respektabelt sätt och imponerade genom att slå ut starka Zenit Petersburg senast. Samtidigt så gör Udinelaget en slätstruken insats i ligaspelet så ska säsongen räddas är det via cupspelet.
Sammanfattningsvis går det att konstatera att de italienska lagen har en ganska lång väg att vandra i dagsläget för att ta tillbaka tronen som bäst i Europa. Förvisso vann Gli Azzuri VM-guld 2006 och Milan spelade hem Champions League 2007, men de senaste säsongerna har framförallt England kommit i kapp och gått förbi. Det är nog bäst att inse det, för alla inblandade parter.
