Veckans lista: Ancelotti med igen
Ancelottis offensiva coachning gör att han hamnar på listan ytterligare en vecka. Detta tillsammans med bland andra en bosnisk superstriker.
VECKANS RÖDSVARTA
1. Edin Dzeko
Jag vet, det är mycket transfersnack gällande sådant som enbart är rykten just nu. Men det går ändå inte att komma ifrån tanken på att den här succéliraren om det vill säg väl kan bilda anfallspar med Pato nästa säsong. Han öser in mål för Wolfsburg i Bundesliga och han nätade två gånger om för sitt Bosnien i veckan som gick. ”Nye Zlatan” får gärna spela i rödsvartrandigt till hösten.
2. Ancelotti
Milantränaren har fått klä skott för ganska hård kritik under säsong. Stundtals har den varit befogad, stundtals mest osaklig och onödig. Vad man än tycker om Ancelotti och hans sätt att coacha så går det inte att vara besviken över matchningen mot Lecce. Milan inledde med en offensiv elva från start och när det inte gav utdelning så bjöd mister oss på flera offensiva byten. Kul att se och rättvist att det också fick ge resultat i slutminuterna. Bättre sent än aldrig och hopp om mer offensivlusta framöver.
3. Pato
Fortsätter att imponera stort och senast var det väl egentligen bara effektiviteten som saknades för brassens del. Blixtrade till flera gånger om och flög praktiskt taget förbi Lecceförsvararna vid ett flertal tillfällen. Har insett att betyget från min sida när det gällde spelarbedömningarna kanske var lite väl lågt, men så är också kraven höga. Och inte konstigt det med tanke på vilken kapacitet denne yngling besitter. När siktet är rätt inställt och målen börjar trilla in i lite stridare ström så kommer han att vara en Guldbollenkandidat. Man ska också tänka på att Pato bara blir 20 år under 2009. Han går onekligen en lysande framtid till mötes.
VECKANS BLÅSVARTA
1. Domarnivån
Kritiken gäller egentligen inte domarnas enskilda beslut (och något riktigt avgörande vet jag inte om Serie A drabbades av i helgen). I stället riktar jag min kritik mot den generella nivån som de italienska domarna sätter på spelet. Inte konstigt att de italienska lagen får problem ute i Europaspelet när spelarna knappt får röra varandra i den inhemska ligan. När motståndarna sedan heter Chelsea eller Manchester United, lag som kan det där med att spela fysiskt och tillåts göra det varje helg i sin liga, är det naturligt att de italienska lagen får det jobbigt. Låt spelarna tackla, smälla på och gå in i närkamper på riktigt i stället för att ta ner nivån till damfotbollens standard…
2. Utebliven spänning
I Premier League ser det ut att bli ett tätt titelrace trots Uniteds vinst i helgen, i Bundesliga blir det en rysare, i Frankrike är kampen tätare än på mycket länge och även i andra toppligor runt om i Europa är titelstriderna klart mer spännande än i Italien. Helgens omgång såg på förhand ut att kunna rädda spänningen men resultatet av den blev precis tvärtom. Inter tog ett nytt stort steg mot ligaguldet och den riktiga spänningen i toppen ser ut att vara över.
3.Skador
Jag tänker fortsätta att älta det. Kanske för att det känns bättre att ha åtminstone en hyggligt godtagbar ursäkt för säsongens dåliga resultat, men också för att man har ledsnat nu. Varje gång man tittar till på Milans skadelista överväldigas man av en känsla av stark depression.
