En krönika i rödsvart
En konstnär kommer hem och andra återkomster från veckan som gick.
En konstnär har återvänt till Italien. Han heter Leonardo. En konstnär som målar på de vackraste sätt – men som dock sällan gör några tavlor. Och han heter inte Da Vinci i efternamn, men väl De Araujo. Bentornato Leonardo de Araujo Nascimento!
Han går nästan alltid omkring med ett leende när han spelar, en sann glädjespridare. En spelare som verkligen njuter av varje sekund på planen. Det kom som en stor överraskning när Galliani i veckan meddelade att Leo än en gång skulle dra på sig den rödsvarta tröjan. Leo som var fotbollspensionär skulle få en sista chans att visa upp sig på den stora scenen.
& & &
Ganska intressant att italienska landslaget har två man i startelvan från nästjumbon i Serie A.
& & &
Leonardo gjorde sig ett namn i fotbollsvärlden under VM 94 i USA. Tyvärr var det inte hans härliga teknik eller stora talang som alla talade om. Nej, det var armbågen som han satte in på värdnationens Tab Ramos i åttondelsfinalen som fick Leo att hamna rampljuset. En ovanlig blackout från en annars ärlig och juste spelare.
Till Milan kom Leo 1997 från PSG och han blev snabbt mycket populär bland fansen. Säsongen därefter var Leo en av de starkt bidragande orsakerna till att Milan lyckades vinna Scudetton. 12 ligamål var ett mycket bra facit den säsongen. Bland de mest minnesvärda strutarna från brasilianaren så minns vi målet i den sista minuten mot Lazio guldsäsongen, frisparken i derbyt samma säsong samt ett frisparksmål mot Roma under säsongen 00/01 i en minnesvärd 3-2-match.
Han har redan en Scudetto med Milan, ska han få fylla på sitt prisskåp med ännu fler medaljer med rödsvart prägel?
& & &
Taget från en Inter-artikel på Svenska Fans:
”Folkomröstningen utförd av AC Nielsen har bekräftat att Inter har fler supportrar än lokalkonkurenten AC Milan.”
Jag trodde man bara folkomröstade i politiskt viktiga frågor, typ EU-medlemskap och kärnkraftsavveckling…och *psst* konkurrenten stavas med två ’r’.
& & &
Veckans andra stora samtalsämne har ju varit Shevchenkos vara eller icke vara i Milan. De mest bisarra rykten har uppdagats den senaste tiden och man undrar var folk får alla sina tokiga idéer ifrån.
Det är främst tre klubbar som Sheva kopplats ihop med: Manchester United, Galatasaray och Atletico Madrid.
Vi synar klubb för klubb för att se vad Sheva kan tjäna på en flytt.
Atletico Madrid
Trots att Sheva känner halva laget redan så tror jag inte att han har någonting att tjäna på att lämna Milan för ett lag som i bästa fall kämpar om en plats i mitten av den spanska ligan. Europaspel ska vi inte tala om.
Milan skulle få köpa Torres i utbyte mot att Sheva lånades ut i 6 månader. 6 månader som kan ge oss Scudetton och/eller Champions League titeln. Då behövs Sheva, då hjälper det inte att få en Torres som kanske blir bra om några år. Det är nu vi kan nå framgång.
Galatasaray
Gala kan i alla fall stoltsera med Europaspel, inte för att man imponerat så väldeliga men likväl är man med. Varför skulle Shevchenko vilja hit då? Terim sades vara anledningen. Är det värt att byta bort Italien mot Turkiet? Är det värt att byta bort chansen att vinna Champions League mot att i bästa fall kämpa att komma till andra omgången i samma turnering.
Men skulle han flytta denna säsong så skulle han ändå inte kunna representera Gala, om de ens spelar kvar i turneringen (eller UEFA-cupen) efter nyår. En stilla undran är var Galatasaray skulle få tag på 45-50 miljoner Euro för att köpa loss Sheva?
Manchester United
För ett par tre år sedan hade jag förstått om alla ville spela i Manchester United, nu kan jag inte förstå att man försöker placera Sheva där. Man Utd har en konstig tränare som envisas med att spela med ett 4-5-1 system som känns såååå stelt och tråkigt. Man har inte spelare som kan täcka upp ifall man drabbas av skador, man har en bra anfallare och den näst bäste får spela på kanten ibland.
Kommer Sheva dit kanske han kan få några matcher på topp, några matcher som vänsterytter, någon match som innermittfältare och kanske t o m som högerback. Man Utd har nog upplevt sin storhetstid och det är ingen idé för Sheva att gå till ett lag på nedgång
Summa sumarum är att som Sheva redan själv konstaterat att det finns bara ett lag för honom och det är Milan. Rykten kommer att fortsätta, var så säkra. Än kommer det vara Barcelona, än Paris SG eller varför inte BK Forward. Fram till jul är han en Milan-spelare säkert som amen i kyrkan och när han väl får göra comeback så kan ju alla andra lag gräma sig över att de inte köpte honom när han spelade för Dynamo Kiev och fortfarande var till salu.
& & &
Inter fansen blev i veckan glada för att de har fler fans än vi, grattis säger vi!
Vi har fler pokaler än vad ni har.
& & &
Paolo Maldinis frånvaro i landslaget är ju ett ämne som tas upp innan varje italiensk landskamp nuförtiden. Visst har Paolo spelat bra i inledningen av denna säsong, men jag vill inte se honom i landslaget mer. Det är inte för att jag vill det italienska landslaget något ont, tvärtom jag gläds varje gång de når en framgång. Men för Milans bästa så måste Il Capitano koncentrera sig på klubblaget, och bara klubblaget. Som landslagskapten blir det inte bara en flera extra matcher per säsong, det blir en samtidigt mycket annat ansvar som faller på honom. Landslaget är ett avslutat kapitel och jag hoppas vi besparas en comeback, för Milans bästa.
Dessutom var Luciano Zauri mycket bra som vänsterback mot Jugoslavien. Man kan ju undra varför han fortfarande spelar i Atalanta.
& & &
När vi ändå var inne på dumma rykten så kan man ju undra varför Fabien Barthez helt plötsligt blev ett namn för Milan. Är det månne så att Berlusconi inte finner Abbiati och Dida tillräckligt offensiva för att platsa i det ”nya Milan”?
&&&
Veckans topp 3 – De bästa affärerna vi gjort med Inter den senaste tiden
1. Andrea Pirlo (köpt för 150 miljoner kronor cirka)
Vi behövde inte gräva alltför långt ner i kassaskrinet för att få tag på en av Italiens största talanger. Nu är han en viktig kugge både i Milan och snart även i landslaget i sin nya position strax framför försvaret. Men det är ju klart, Inter har ju världslirare som Di Biagio och Cristiano Zanetti som de kan slänga in…
2. Clarence Seedorf (byte mot Francesco Coco)
För ett par år sedan hade detta varit ett idiotiskt byte. Men Coco åkte till Spanien och tappade formen, fick hjärnsläpp och ville byta till Inter. Vi fick en Seedorf som är på väg att nå toppen av sin karriär. Coco har haft ont i ryggen och spelat allmänt dåligt. Seedorf däremot har varit en av våra formstarkaste spelare.
3. Thomas Helveg (på lån)
Milan sålde Helveg till Inter. Ändå spelar Thomas kvar i Milan. Bara logik á la Moratti kan förklara varför man betalar för en spelare och låter honom spela kvar i sitt gamla lag.
Om ni har förslag på topp 3-listor som ni tycker undertecknad borde göra, skicka då ett mail till mig på marko_u@hotmail.com.
&&&
Ha en underbar vecka och väl mött om ganska exakt sju dagar.
