Upp i serieledning
Milan fortsätter övertyga. Trots bra motstånd och inte helt perfekt spel från de rödsvartas sida slog siffrorna i taket med 1-4.
Första halvlek
Milan var det lag som började matchen bäst. På pappret ställde Ancelotti upp med 4-3-1-2 men som i praktiken såg mer ut som 4-4-1-1 eftersom Rivaldo lämnade sin plats bredvid Tomasson under i stort sett hela matchen. Milan parkerade på Atalantas planhalva under den första kvarten och spelade bollen runt ett tätt Atalantaförsvar som bestod av i princip hela det blåsvarta laget. Efter nio minuter skapar Milan sin första riktiga målchans. Pirlo slår en långboll som tas ner av en fristående Tomasson. Tomasson får dock ej avslutet som lätt räddas av Taibi i Atalantamålet.
Atalanta är inte helt osynliga utan skapar ett fåtal lägen. Milanförsvaret är dock koncentrerade till fullo och spelade sig oftast sig ur situationerna på ett enkelt sätt men hemmalaget får sin första riktigt farliga målchans efter runda tio minuter, men brasilianaren Pia sköt bollen till inkast(!)
Milan fortsätter spela bollen runt inom laget och efter dryga kvarten får Rivaldo bollen utanför straffområdet och chansar på skott. Bollen letar sig mellan Atalantas försvar och studsar in i mål bakom Taibi i hans vänstra hörn. 0-1 till Milan och Rivaldo gör sitt första mål i Milan. Härligt att se. Milan behåller pressen efter målet och bjuder på riktigt fin fotboll. Några lägen skapas men inga riktiga farligheter. Milans spel får mig att nästan glömma anteckna där jag sitter och ler för mig själv.
Men det är just då som Atalanta börjar prestera. Det hungriga hemmalaget äger mer och mer boll och är det lag som nu för spelet på mittfältet. Kvitteringen kunde kommit om inte Nesta agerat som säkerheten själv då han gång på gång var den räddande ängeln. Efter 29 minuter kan dock varken Nesta eller övriga Milan hålla emot längre. Bollen studsar omkring i straffområdet innan den tillslut hamnar hos f.d. Milanbacken Luigi Sala, som smäller upp bollen i nätmaskorna och 1-1 är ett faktum.
Atalanta ångar på och Milan ser ut att tappat spelet helt och hållet. Glädjen jag nyss kände har istället förvandlats till oro. Spelet övergår mer och mer i kamp. Atalantaspelarna kör mer på kropp än vad de satsar på boll, vilket tillslut resulterar i matchen första gula kort. Zenoni drar Seedorf i tröjan och domare Paparesta är inte sen att ta fram det gula kortet.
Milan skapar en del lägen och är väl det lag, om man ska leta efter något, som tar tag i spelet igen. Efter 41 spelade minuter får milanolaget en hörna som tas av Pirlo. Hörnan seglar över alla spelare till bortre delen av boxen där Rivaldo når högst. Bollen räddas av Taibi, men hamnar framför Tomasson som enkelt kan sätta foten till och vi har 1-2. Även Tomassons första mål för Milan i tävlingssammanhang.
Milan behåller pressen halvleken ut innan Paparesta blåser av för halvtidsvila.
Andra halvlek
Den andra delen av matchen böjar lite avvaktande från båda lagen. Milan är det lag som efter 51 minuter skapar det första riktigt farliga läget. Seedorf bryter in i straffområdet och släpper bollen bakåt till Rivaldo. Brassen lobbar vidare bollen till en fristående Rui Costa som inte behöver göra mer än att sätta dit foten. Men förvånansvärt nog missar Rui Costa målet helt och hållet.
Atalanta sticker upp mer och mer. Matchen går återigen över till en hård kamp om boll och bollinnehav. Atalantaspelarna spelar piggt och visar ingen respekt för de stora från Milano.
Efter cirka 60 minuter tar Paparesta upp det gula kortet för andra gången och visar det för den nyinbytta Gutieri som drar ner Seedorf. Båda lagen spelar nu bra och skapar en del smålägen. Atalanta gör en bra match och låter inte Milan leka som de fick göra under den första kvarten av matchen.
Efter 64 minuter är det återigen dags för mål. Rui Costa driver bollen och dribblar av flertalet blåsvarta spelare innan han lätt faller innanför straffområdet. Filmning eller ej, Paparesta blåser straff. Nya straffskytten Pirlo är fruktansvärt säker då han behärskat sätter bollen mitt i målet bakom Taibi. Ställingen är nu 1-3.
Två minuter senare gör Helveg comeback. Simic lämnar banan och dansken får, efter ett uppehåll på två månader, återigen göra entré. Helvet shabblar dock bort bollen vid sin första bollkontakt vilket ger den f.d. Milanspelaren Comandini, som också precis blivit inbytt, chansen. Skottet går dock rakt på Dida som kan rädda komfortabelt.
Milan tar återigen över spelet och Rivaldo visar att han verkligen är på spelhumor. Brassen finns alltid spelbar och rör sig på ett helt annat sätt än vad han gjort tidigare. Rivaldo slår en underbar långboll till Seedorf som sprungit ut på kanten. Seedorf håller i bollen och väntar upp Rivaldo som får tillbaks bollen utanför straffområdet. Brassen fintar skott men släpper istället bollen till Rui Costa drar en spelare innan hans skott räddas av Taibi. Fantastiskt spel.
Men i den 76 minuten är det slutspelat för Rui Costa som får stående ovationer när han lämnar plats åt Ambrosini. I samma minut lämnar också Rivaldo banan efter att han fått kramp. Serginho ersätter sin landsman. Den nyinsatta brassen sätter fart direkt och bryter in mot straffområdet men precis innan linjen blir han fälld vilket resulterar i frispark för Milan i mycket bra läge. Pirlo ställer upp och dunkar in bollen i mål via ribban som om det vore hur lätt som helst. 1-4.
Atalanta tar för sig mer och mer mot slutet och skapar en del lägen, men inget väsentligt. Under de allra sista minuterna är det Milan som har spelet. Bollen rullas runt mellan spelarna i väntan på slutsignalen.
Trots att inte Milan bjöd på sin allra bästa fotboll var kommentatorn såld. "Det här är för dagen Italiens bäst spelande fotbollslag" Jag kan inte mer än att hålla med honom.
