Matchrapport Milan - Juventus
Självaste Juventus gästade San Siro när det i söndags stundades mästarderby. Båda lagens tränare har varit offer för spekulationer och rykten under senare tid och de lär inte avta efter helgens möte.
Milan startade som väntat med Pato och Ronaldinho på bänken till förmån för den alltmer illa omtyckta holländaren Seedorf samtidigt som Ranieri beslutade sig för att spela rysk roulette med sin karriär som Juventustränare genom att bänka Del Piero i mästarmötet.
Första halvlek
Matchen startade i ett högt tempo med mindre vårdat spel från båda sidor.
David Beckham drog på sig en varning efter ett par minuter men Ambrosini klarade sig undan ett par solklara varningssituationer utan att få se kortet.
Efter drygt tio spelade minuter fick Camoranesi ett bra läge på volley efter samspel med Amauri
Marchionni fick ett fint läge men trängd som han var sköt han långt över.
Juventus såg mest vassa ut offensivt i matchinledeningen och en tackling i sista sekunden från Flamini stoppade en framstörtande Iaquinta.
Kalac visar prov på sin pumalika (Emerson-puma, inte som i djuret puma) snabbhet när han inte hinner ikapp en bakåtnick som landat en meter ifrån honom.
Efter drygt tjugo minuter kom Kaka nästan loss i en tilltrasslad situation i Juventus straffområde.
Direkt efter drog även Favalli på sig en varning. Det var ganska tydligt att Beckham fått instruktion om att slicka kanten så ofta tillfället fanns och han kom därmed till många inläggslägen som dessvärre inte resulterade i någon farlighet.
Kaka var ganska skottglad under halvleken men dessvärre utan någon större lycka.Iaquinta skott 26min, kalac lyckas hålla.
I 36:e minuten fick Juventus en jättechans. Som tur var för Milans del så var det danske Poulsen som fick avsluta och skottet smet strax utanför Kalacs vänsta stolpe.
Första halvlek kantades av slarvigt passningsspel och som tidigare nämnts även ovårdat tacklingsspel från båda sidor. Juventus hade de vassaste chanserna men halvleken slutade som bekant 0-0.
Andra halvlek
Den andra halvleken startade med intakta startelvor i både Juventus och Milan.
Strax efter avspark drar Iaquinta iväg ett skott som Kalac släpper retur på rakt ut till Amauri som drar iväg sitt skott till inkast. Endast ett par minuter senare är Kalac långt ute och rensar bort en fin djupledsboll. Minuten efter brände Seedorf Milans bästa kontringsläge genom att försöka mörda en supporter med en mycket dåligt riktat skott.
I den 57:e minuten kontrar Milan igen efter dåligt slagen Juventusfrispark och därefter ett mycket slarvigt uppspel av Legrottaglie. Pippo fick bollen på kanten, vek in i straffområdet och spelade fint snett inåt bakåt enligt skolboken till Ambrosini som fick på en strumprullare. Bollen letade sig fram till Seedorf som fullföljt en maratonlöpning och kunde därmed enkelt slå in bollen i tom bur bakom en förtvivlad Buffon (inga tårar denna gång dock).
Glädjen blev dock inte långvarig då Juventus tre minuter senare hade kvitterat. Ett vackert inspel från den alltid kreativa Camoranesi nådde fram till en framstörtande Iaquinta som kämpade sig före Flamini och nickade in bollen bredvid Kalac. Nicken var smart placerad då Kalac var på väg åt fel håll men jag kan nog slå vad om att Buffon i Juventusmålet hade kunnat mota den om han varit en Milanmålvakt…
I den 64:e minuten slog Pirlo ett inlägg som nickades ut till hörna varpå Maldini och Chiellini drabbade samman. Maldini tog tag i Chiellinis krage och läxade upp honom ordentligt.
Jag uppfattade inte riktigt varför det hela inträffade men med tanke på spelarnas historia så sätter jag mina pengar på att Chiellini var den skyldige. Alla kan göra Zlatan Ibrahimovic upprörd men det krävs en riktig jubelidiot för att få Maldini så arg. Oavsett slutar situationen med varning till båda spelarna.
Pato byttes in mot Becks som såg ut att ha problem med sin gyllene högerfot. Kort därefter bytte Carletto även in Ronaldinho mot en inte alltför glad Inzaghi. Juventus replikerade med att byta in Del Piero och Zebina.
Milan började styra spelet lite mer. Seedorf fick mer boll än på länge på högerkanten och Ronaldinho hotade från sin vänsterkant.
I 83 minuten hände då plötsligt en massa saker.
Först spelar Kaka in ett litet instick till Pato som enligt mig stannar bollen och blir kapad bakifrån av Chiellini. Domaren friar. Domslutet räknar jag som högst tveksamt men låter bli att gnälla alltför mycket över det.
I kontringsförsöket drog då Favalli på sig sitt andra gula för dagen när han enligt domaren går in för hårt i ryggen på Del Piero. Del Piero föll som vanligt som en kägla och det röda kortet är mycket mer tveksam än straffsituationen tidigare. Del Piero, känd för att vara en gentleman, vägrade erkänna sin skuld i det hela när Favalli bad honom att förklara för domaren och Milanbacken fick bittert gå av planen och in i omklädningsrummet.
Milan bytte kvickt in Senderos mot en utbuad Seedorf för att täppa till hålet i backlinjen. Seedorf svarade med att visa att han är Milans enda målskytt, skrattade och applåderade publiken när han på sedvanligt maner lunkade ut från plan.
Matchen hettade till ordentligt i slutminuterna och Ronaldinho är inblandad i en straffsituation där Chiellini tydligt tog bollen först. Milan fortsatte dock att anfalla och hade ett par riktigt heta lägen, bl a på ett inlägg från Pirlo.
De fyra stopptidsminuterna spelades dock av snabbt och matchen slutade 1-1.
Ranieris grabbar såg dock ganska nöjda ut med resultatet.
Med facit i hand borde nog Pato ha startat matchen. Milans anfallsspel saknade en del speed och när inte Kaka får agera bollförare lika ofta som han själv vill blir vårt anfallsspel ganska lätt statiskt. En ensam Inzaghi gjorde dock sitt bästa på topp och var ständigt i rörelse. Ett steg upp för Seedorf kan noteras i boken, dock enligt mig inte tillräckligt för ett godkänt betyg trots målet.
Ett stort minus till samtliga mittfältsspelare som slarvade mycket i passningsspelet med Beckham som undantag.
