Veckans lista: Tema framtiden
Denna upplaga behandlar bland annat tränarfrågan, kommande silly season och Silvio Berlusconis ogenomtänkta uttalanden...
Veckans rödsvarta :
Skadesituationen
Ettan den här veckan är det ljusnande skadeläget i truppen. Gattuso är tillbaka, grinig och tacklingssugen som alltid. Han tränar för fullt och är garanterat tillgänglig resten av säsongen. Kaká har varit frisk ett tag nu och vi har alla sett vad han betyder för Milans offensiv när förutsättningarna finns. Nesta sägs vara kliniskt återställd, och man har under de senaste veckorna kunnat notera i de dagliga träningsrapporterna från Milanello att han gjort framsteg. Nu återstår det att se om han vågar öka belastningen på sin kropp. Oron måste finnas där i bakhuvudet att han kan gå sönder en tredje gång. Vi väntar på dig Alessandro, ta den tid du behöver!
Tränarkandidaterna
Rijkaard eller van Basten? Om, och det är i nuläget ett stort om, Carlo Ancelotti får kicken, så finns det ett flertal kandidater till att ta hans plats på de rödsvartas bänk. De två hetaste torde vara de forna storspelarna Frank Rijkaard och Marco van Basten. Båda har naturligtvis sina för- respektive nackdelar, det är två intressanta personligheter och tränare med framgångsrik bakgrund i Milan. Samtidigt är det mest sannolika scenariot att Ancelotti stannar kontraktstiden ut.
Milanledningen bör ta sig en serös och grundlig funderare på tränarfrågan och kommande säsongers prioriteringar. Risken finns att vi blir omkörda av Inter, Juventus och resten av Europa, med eller utan Carlo Ancelotti.
Kommande transferkarusell
Ibrahimovic, C Ronaldo, Ribery till Spanien? Drogba, Aguero, Eto'o till Italien? Och så vidare. Sommarens silly season lär bli den intressantaste på länge. Många stora spelare kommer att röra på sig och storklubbarna lär shoppa trots att det talas om ekonomiska kriser och annat. Milan, Inter och Juventus lär förändra sina trupper, likaså Real Madrid, Chelsea, Bayern München och Lyon. Bara för att nämna några. Och karusellen drar igång…
Veckans blåsvarta :
More of the same?
Vissa signaler från Galliani och Berlusconi kan bara tolkas på ett sätt - det blir samma gamla visa. Galliani sade i en intervju nyligen att han föredrar att värva äldre erfarna spelare som vunnit mycket och att truppen bör behålla gamla mästare. Så långt allt väl. Det behöver inte sägas att dessa tillför rutin och vinnarmentalitet. Problemet har varit att majoriteten av nyckelspelarna i truppen tillhör den kategorin, (undantaget Pato och Flamini). Det som bland annat saknas är hungern och viljan att stånga sig blodig, viljan att ta den där löpningen och veta att du inte får passningen, viljan att vinna tillbaka bollen när du nyss blivit av med den – allt detta kan inte dessa före detta vinnare längre tillföra. Berlusconi är dessutom en nostalgiker av stora mått, han har visat sig värva sina favoritspelare oavsett vilket skede i karriären dessa befinner sig i.
Kaká säger sig vilja se samma mix av äldre erfarna och unga hungriga spelare som när han kom till Milan 2003. Jag kan bara instämma!
Berlusconis frispråkighet
Milanpresidenten Silvio Berlusconi förnekar att han uttalat sig negativt om och beskyllt Ancelotti för misslyckandet med att utmana Inter om ligatiteln. Allt är taget ur luften enligt honom. Bli inte förvånade om det visar sig att han verkligen yttrat de orden. Vår käre högerpolitiker och president har en tendens att tala först och tänka sen. Både inom politiken och fotbollen har hans uttalanden förvånat, irriterat och ibland chockat. Han kallade Barack Obama för ”ung, vacker och solbränd”, förre milantränaren Oscar Washington Tabarez för ”fattig”, anklagade Zaccheroni för kommunism och sågade hans prestationer med orden ”det är inte tyget det är fel på, det är skräddaren”. Även den verbala attacken mot Shevchenko vid dennes flytt till London är oförglömlig, då kallade han ukrainaren för ”sin frus knähund” och förklarade något i stil med "i mitt hem är det jag som bär byxorna". Att tala är silver, tiga är guld?
(Googla ”berlusconi quotes” för mer underhållning.)
Tappade poäng mot Juve
Det som kunde varit en dolk i den gamla zebrans hjärta blev istället en liten knuff på den gamla damens rollator. 1-1 mot ett Juventus i usel form retar mig fortfarande. I mina ögon blev den emotsedda matchen något av ett milanesiskt antiklimax. Formstarka Milan fastnade i Juventus fälla och spelet blev något statiskt och neutraliserat, det svåra spelet de rödsvarta försökte sig på gav inte utdelning och alternativen uteblev. Milan saknade dessutom tyngden och flytet framåt. Kampen om andraplatsen blev istället en gåva till Inter. Lillebror Inter som trots all hjälp de fått till skänks av Milan och Juve, otroligt nog inte säkrat titeln ännu. Dessa två har under säsongen underpresterat ofantligt och Inter pressades därför aldrig nämnvärt. Läxan man får ta med sig till nästa säsong heter kontinuitet och prestation oavsett motstånd.
