Maldinis avsked: Ett vackert farväl
Det är, som många före mig redan nämnt, slutet på en era. Det är det sista solskenet en sensommardag. Slutet är nära och det kan inte bli vackrare.
Paolo Maldini, med tröja nummer tre på ryggen, kommer att göra sin sista match på San Siro på söndag.
Räkna med att stadion kommer att vara fullpackad. Förvisso är det Roma som kommer på besök men jag kan med säkerhet påstå att den varit lika full även om Ljungskile stått för motståndet.
Många, om inte alla, känner till början på sagan. En ung liten lirare som fick chansen, tog den och gjorde ögonblicket till sitt eget. Han nöjde sig inte med det utan gick vidare och tog över framtiden också och när alla trodde att slutet var passerat, att sista gong-gongen hade gått, när den feta damen sjungit och när slutsignalen ljudit, ja då tog Paolo även hand om slutet. Hans karriär kan närmast beskrivas som en saga, en saga som han själv skrivit.
Paolo Maldini har alltid varit det som alla önskar att de vore – kung över sitt eget öde.
Vi talar först och främst om en person, en man, som tagit vara på sin talang till fullo. Bara det räcker för att bli en legend, särskilt med tanke på Maldinis genetiska förutsättningar. Il Capitano ville dock annat, han ville helt enkelt ha mer. Han har blandat talang, fysisk, teknisk och mental styrka med en attityd som är utrotningshotad i fotbollsvärlden idag.
Det är inte troféerna som definierar Maldini. Det är inte heller enbart antalet matcher i den rödsvarta tröjan som definierar honom som en symbol, en ikon och en närmast gudliknande varelse.
Det är även slutet som definierar spelaren och personen Paolo Maldini.
Det glädjer mig något oerhört att han får det slut han förtjänar på en minst sagt makalös karriär. Att Paolo har joggat omkring och mottagit hyllningar på samtliga arenor i Italien i år har jag redan nämnt tidigare men han har gjort det så snyggt. Han har visat vart skåpet ska stå flera gånger. Han har skällt ut medspelare och motståndare, sprungit tills han fått kramp, dribblat och glidtacklat. Han har tränat hårt precis som alltid och egentligen aldrig dalat i sin sagolika och långa karriär. Det är det som definierar spelaren Maldini.
Det är den där sista lilla biten av pusslet som kommer att gå in i mitt hjärta, för det är inte vem som helst som kommer att hyllas på söndag. Det är en av de största spelararna men framförallt den största personen jag någonsin sett beträda en gräsmatta.
Maldini har aldrig varit en buse, han har aldrig anklagats för att vara en filmare, han har aldrig varit någon som spelat fult eller själviskt. Det enda ord som kan beskriva honom som fotbollsspelare är elegant.
Han är hela Italiens idol. Han är svärmorsdrömmen, den ultimata lagkamraten och troligen även den perfekta vännen.
Han har alltid varit, och kommer alltid vara praktexemplet på hur en människa ska uppträda gentemot andra och det är egentligen det sorgliga i avskedet – att fler inte kan se och lära av honom.
Paolo Maldini lämnar ett stort hålrum efter sig när han slutar. Luckan kommer enkelt och säkerligen inte alltför dyrt att kunna fyllas med en ny back, men personen Maldini kommer man aldrig att hitta igen. Den ledare och förebild som han har varit finns inte längre med alla sponsorkontrakt och spelare som vill vinna till varje pris.
En vis man sa en gång till mig att vad jag än ville bli, så skulle jag göra mitt yttersta för att bli bäst på det.
Någon måste ha sagt något liknande till Maldini – och Paolo följde självklart det rådet.
Tröja nummer tre bör och kommer att pensioneras. Jag vet att fotbollsspelare har stora egon och enormt självförtroende, men vem fan vill försöka fylla ut den tröjan efter att Maldini haft den?
Tröja nummer tre ska gå till historien som tröjan som bars av den störste. Den stora spelaren, den stora gentlemannen och den stora ledaren.
Det är som sagt även slutet som definierar fotbollsspelaren. Zidane, en av de större, avslutade sin karriär i en VM-final. Paolo Maldini gör det hemma, bland vänner och fans, i sina favoritkläder och på sina egna villkor.
Det är ett slut värdigt en sann mästare – en mästare på alla plan. Alla sanna Milanistas kommer att ha gåshud på söndag och det kommer att bli tårfyllt. Lita på det.
Tack Paolo. Du har varit en inspiration.
****************************
Det snackas som bekant en hel del strunt på forumen. Påhopp på allt och alla är tyvärr inget ovanligt men jag har personligen iallfall aldrig sett någon kommentar som nedvärderar Maldini. Varken från Milansupportrar eller ärkerivalernas fans. Bara det säger en hel del om vad Maldini är, har varit och kommer att vara för den italienska fotbollen...
