Ancelottis tid i Milan
Ancelottis tid i Milan är över för den här gången. Här kommer en resumé över hans tid i klubben.
Jag var minst sagt tveksam när Milan för snart åtta år sedan valde att ersätta Fatih Terim med Carlo Ancelotti. Den sistnämnda hade inte direkt charmat oss Milanisti med sitt spelsätt i Juventus och även om Terims offensiva Milan inte hade nått önskvärda resultat så var det något motvilligt vi fick acceptera att en "tråkigare" tränare tog över redan efter fem månader i november 2001.
BÖRJAN PÅ NÅGOT STORT 2001/02 blev en förberedelse inför säsongen efter. Milan hade storsatsat under sommaren 2001 med nyförvärv som Inzaghi, Rui Costa och Pirlo, men spelet fungerade inte riktigt. Ancelotti insåg att det behövdes några justeringar. Sommaren 2002 gjorde han plats för talangen Pirlo genom att sälja legenden Albertini samtidigt som Milan bytte problembarnet Coco mot Seedorf, som direkt fick en plats på mittfältet.
Förutom Pirlo och Seedorf var även Dida tillbaka från lånet i Brasilien, Rivaldo anslöt på fri transfer från Barca, Rui Costa hittade självförtroendet och tillslut föll den sista pusselbiten på plats när Alessandro Nesta, världsklassbacken från Lazio, anslöt och tillsammans med Maldini kunde bilda världens bästa mittbackspar. Det nya Milan var skapat.
Ancelotti ställde upp med en revolutionerande 4-3-1-2-uppställning med fyra trequartisti – Pirlo, Seedorf, Rivaldo och Rui Costa – på planen samtidigt. Det kändes redan under hösten 2002 att det var början på något riktigt stort. Milan kunde åka vartsomhelst i Europa och spela ut motståndarlagen med ett underhållande spel. Ligaspelet gick dock inte riktigt lika bra, då ytterbackarna inte riktigt höll måttet offensivt, men CL-titeln i maj 2003 var helt välförtjänt och Ancelotti hade vunnit över alla sina tvivlare.
Milan fortsatte att bygga och scudetton 2003/04 var även den välförtjänt. Det enda vi ångrar från den säsongen är blackouten i La Coruña. Milan 2003/04 var bättre än laget från året innan och det är därför det är så synd att La Coruña-matchen slutade som den gjorde.
ANCELOTTIS BRISTER Matchen i La Coruña var hur som helst ett första tecken på Ancelottis brister. Visst hade han charmat oss med att spela med fyra trequartisti samtidigt, men returmatchen i La Coruña visade också att Ancelotti dels hade sina taktiska brister – onödigt insisterande på att ibland sluta anfalla och istället satsa på att försvara ledningen – och dels svårigheter i att förmå sina spelare att hålla koncentrationen uppe. Milan hade en 4-1-ledning från det första mötet och därför var 4-0 i returen minst sagt en chock….Tyvärr skulle det visa sig att Milan kunde tappa till synes kassaskåpssäkra försprång fler gånger….
I Serie A hade Ancelottis Milan ofta problem mot de mindre lagen. Skillnaden mot ligasegrarna Juventus under säsongerna 2004/05 och 2005/06 var just mot de mindre lagen, där Ancelotti dels hade svårt att motivera sina spelare att verkligen kriga till sig resultaten och dels svårt att anpassa sitt spel mot försvarsmurarna som Milan ställdes mot.
Säsongen 2004/05 tog Ancelotti sitt Milan till en andra CL-final. Den här gången ställdes klubben mot Liverpool och vi alla vet hur det slutade. Milan spelade fantastiskt i 45 minuter, katastrofalt i sex minuter och bra i ytterligare 69 minuter. Milan var det klart bättre laget, men ännu en blackout hindrade Ancelotti från att ta sin andra CL-titel som tränare för Milan.
Efter Istanbul var det många som hade tröttnat på Ancelotti. En andraplats i Serie A och en förlorad CL-final blev för mycket. Ledningen visade dock fortsatt förtroende, men andraplatsen 2005/06 blev inte direkt något plåster på såren. I CL åkte Milan ut mot de blivande mästarna Barca i semifinalen efter att ha fått ett mål felaktigt bortdömt i returen på Nou Camp.
Bara några veckor efter det satte Calciopoli-skandalen igång och Milan var i spillror. I efterhand har Ancelotti erkänt att han då gjorde en deal med Real Madrid om ett treårskontrakt värt €5 miljoner per säsong. Men Milan ville inte släppa Ancelotti. Tur det för under 2006/07 tog sig Ancelottis Milan till en tredje CL-final på fem år. Den här gången vann Milan och Ancelotti hyllades återigen.
Semifinalreturen på San Siro mot Man Utd kan mycket väl vara en av klubbens bästa matcher någonsin. Det första mötet slutade 3-2 till Fergusons lag och Milan var tvungna att vinna returen för att ta sig till Aten. På San Siro gav Ancelottis mannar britterna en riktig fotbollslektion. Man Utd hade inte en chans och matchen slutade 3-0 till Milan.
BÖRJAN PÅ SLUTET Efter CL-titeln 2007 förmådde inte Milan och Ancelotti att föryngra laget tillräckligt mycket. CL-titeln hade ingivit en falsk trygghet, som förblindade klubben från att ta en del nödvändiga beslut. Visserligen köptes 17-årige Pato under sommaren 2007, men förutom det fanns det inte mycket nytt. Ancelotti var inte huvudansvarig, men hans misshandel av Gourcuff och hans favorisering av Seedorf irriterade många.
Serie A 2007/08 blev ett stort misslyckande och enbart segrarna i CL och VM år 2007 räddade Ancelotti. Carletto passade på att tillsammans med Spalletti – de träffades på planet av en ren slump – träffa Abrahamovich i Paris, men inget blev av den gången heller.
Med tiden hade Ancelotti återigen blivit mer defensiv. Han backade ofta hem i slutet av matcherna – vilket ofta fick följden att Milan tappade sin ledning. Han insisterande på att spela med julgranen, med Seedorf som trequartista. Allt det där irriterade fansen och Berlusconi, som vill se sitt Milan spela offensivt, med två anfallare och ifall laget leder vill il presidente att man håller bollen inom laget sista tio. Ancelottis filosofi började bli för oattraktiv.
Sommaren 2008 köptes många spelare till Milan. Men de köptes inte direkt efter Ancelottis önskemål. Presidenten och fansen ville ha Dinho, Ancelotti ville hellre ha Adebayor. Det blev Dinho. Försäsongen var en katastrof – Milan förlorade i princip varenda match. Säsongen inleddes lika dåligt och alla skador under säsongen gav inte Ancelotti en rättvis chans. Men tiden var ute, Berlusconi hade fått nog av att se sitt Milan spela utan fantasi och rörelse. Han hade fått nog av att se Pato och Dinho sitta på bänken i förmån för Ancelottis favorit, Seedorf. Efter 7,5 år var det dags för en förändring. Det var dags att byta ut Ancelotti. I går lämnade han Milan och i dag skrev han på för Chelsea.
Totalt blev det åtta titlar på drygt åtta säsonger: Två CL-titlar, ett VM-guld, en Scudetto, en Coppa Italia, två europeiska Supercuper och en italiensk Supercup.
