Månen liknar en apelsinklyfta
En krönika om en dröm som i allra högsta grad lever.
Jag tänkte på det när jag gick ut efter matchen. Månen såg ut som en apelsinklyfta. Jag var tvungen att titta på den flera gånger för att verkligen erinra mig att det var månen som lyste där på den klara natthimlen.
Det fanns en orsak till att jag lade märke till månen denna kväll. Jag kunde gå med huvudet upphöjt. Stolt, glad, nöjd och framförallt lättad efter en match som bara var ett enda tjongande och lidande kändes det som.
Hade vi förlorat så hade det inte varit någon katastrof, men jag hade garanterat gått med sänkt blick och stirrat i mina egna fotspår och inte sett månen denna kväll.
Har man inom de senaste 12 månaderna en 0-4 förlust bakom sig på en arena, då har man inte så höga förväntningar på laget när det ska dit och spela nästa gång. Jag hade oerhörd respekt för Dortmund innan matchen. Milan-spelarna hade det under nästan hela första halvlek.
Men så dyker han upp igen, Il Cacciatore di frode – krypskytten, Filippo Inzaghi. En medelmåttig fotbollsspelare, en gudomlig målskytt. Tack än en gång.
Det är märkligt egentligen. Eller egentligen är det inte det. Att vi vinner. Snarare hur vi vinner. I början av säsongen så var det utklassningar i var och varannan match. Nu sitter man och våndas i 90 minuter för att vi inte lyckas knyta till säcken. 1-0 Inter, 1-0 Real, 1-0 Roma och 1-0 Dortmund.
Det börjar likna Capello, banne mig. Sånt där som jag beskyllde Inter för, tänka sig. Kusinerna gnetade på och vann med uddamålet i början av säsongen. Nu är det de som står för målfesterna, medan vi gnetar till oss segrarna.
Det är klart att jag föredrar ett offensivt spel som leder till vinst. Men jag tackar samtidigt inte nej till några sketna 1-0-segrar, det är ju tre poäng för dem också.
Vi har nu denna säsong betvingat Deportivo, Bayern (x2), Real Madrid och Borussia Dortmund i Champions League. Tre av lagen på bortaplan, tre lag som haft utmärkt hemmastatistik innan mötena med oss.
Härnäst står Lokomotiv Moskva på tur två gånger om. Om Milan gör sin plikt så säkrar vi avancemang med fyra raka segrar. Det är bara underskattning som står mellan oss och en plats bland de åtta bästa i Champions League.
Det var länge sen vi var i det sällskapet, alldeles för länge sedan. Åtta år till våren närmare bestämt. Då gick vi till final och förlorade mot ett talangfullt Ajax.
Hur långt vi kommer i år törs jag inte säga, men jag kan i alla fall drömma. Drömmar kostar ingenting och i drömmarna är det alltid jag som bestämmer.
Jag kan inte bestämma över verkligheten, men jag hoppas i alla fall att spelarna och alla andra i Milan inte är nöjda med vad vi hittills åstadkommit utan fortsätter att sikta mot stjärnorna, och apelsinklyftan som jag såg där uppe ikväll.
Jag tittar en gång till för att få det bekräftat. Jo, månen liknar en apelsinklyfta ikväll.
marko_u@hotmail.com
