Dida trivs med livet
Dida berättade att det inte är någon rivalitet mellan honom och Abbiati, när han igår mötte pressen.
Dida har mot alla odds spelat till sig platsen som förstekeeper i Milan. Chansen kom när han i höstas i säsongens första match mot Slovan Liberec i Champions League fick hoppa in när Abbiati bara kunde stå en halvlek.
Sedan dess har Dida inte tittat bakåt utan spelat övertygande och sett till att Milan-fansen inte behövt sakna Abbiati av spelmässiga skäl i alla fall.
Om en vecka väntar Bologna på Renato Dall’Ara-stadion och Dida vet att det kommer bli tufft mot ett Bologna som spelat övertygande så här långt.
”Vi förväntar oss att det blir en mycket svår match. Bologna har alltid varit framgångsrika på hemmaplan. Det kommer att bli svårt men Milan är redo och vi kommer göra vårt bästa för att vinna.”
Självklart så måste det kännas skönt för Dida, som länge fick leva med det insläppta målet på Elland Road mot Leeds som sin största merit i den rödsvarta tröjan, att nu få visa sin kapacitet. Många var det som tvivlade på honom, jag inräknad, därför känns det extra kul att veta att vi har två målvakter som kan komma in och spela en avgörande roll om det behövs. En trygghet som är få lag förunnat. Dida känner inte heller att det skulle ha uppstått några spänningar mellan honom och Abbiati, som nog trodde att platsen i Milans mål var hans för många år framöver.
”Jag är nöjd med vad jag presterat under den första delen av säsongen. Jag känner att klubben och tränaren uppskattar det jag gör. Jag och Christian Abbiati kommer väl överens, det är ingen rivalitet mellan oss. Ingenting skulle bli annorlunda om det var så att han skulle få spela mer än mig.”
Dida sa häromdagen att han inte kände sig som förstemålvakt i Milan och även fast han i praktiken är det om man ser till hur mycket han spelar, så är det skönt att se att framgång inte behöver innebära att man måste slå sig på bröstet.
Abbiati som kom från ingenstans säsongen 98/99 då han startade som tredjekeeper och i slutet av säsongen var en av Milans stora hjältar, har nu hamnat i en svår sits. När han bänkades av Seba Rossi så var det ju ändå klart att han var framtidens målvakt för Milan. Nu är situationen annorlunda i och med att Dida utan problem kan spela 4-5 år på denna nivå. Målvakter sägs ju dessutom bara bli bättre med åren.
Som rödsvart så skulle det svida ganska mycket om vi tappade Abbiati, han har trots allt gjort en hel del för laget. Tålamod krävs, det har Dida haft och det belönas han för nu. Abbiati kan nog få sin chans när han minst anar det.
Slutligen berättade Dida för journalisterna om sina barndomsidoler.
”När jag var barn så var mina idoler Taffarel och och den ryske målvakten Dasajev, som var som bäst på 80-talet. Men vi skulle nog kunna öppna målvaktsskolor även i Brasilien. Vår förstemålvakt i landslaget, Marcos, skulle utan problem kunna vara ordinarie i ett Serie A-lag.”
marko_u@hotmail.com
