Matchanalys: Milan – Lazio
”En match med två ansikten och med tanke på slutet så kan man dra lite på smilbanden i alla fall.”
Förutsättningarna inför matchen var att två formsvaga lag skulle göra upp om poängen. Det brukar borga för tillknäppt och lite försiktigt spel. Samtidigt var det de två lag som hittills under säsongen spelat den mest offensiva fotbollen och det var ju ett skäl till att hoppas på att det i alla fall skulle bli en öppen match.
Problemet med Milans spel den senaste tiden är att det har saknats fart i vårt spel. Tyvärr så verkade inte spelarna ha tagit tillvara på Ancelottis anmärkningar utan tempot var till en början mycket lågt.
Oroväckande var att vi spelade lite okontrollerat i försvaret. Kaladze och Simic blev ofta överspelade och luckan mellan mittfält och försvar var på tok för stor. Spelmässigt drog man sig genast Juventus-matchen till minnes.
Likheterna med matchen på Delle Alpi tar inte slut där, även denna gång hamnade vi i underläge redan under den första halvtimmen, med två mål dessutom. Ett mardrömslikt scenario med tanke på vårt facit när vi hamnar i underläge.
Jag kunde dock skönja en viss försiktighet i Lazios spel efter det andra målet. Man verkade jättenöjda (inte helt utan anledning förstås) och spelarna drog sig tillbaka. I princip lät man Milan ta fullständig kontroll över matchen.
Andra halvlek började likadant. Massiv press från Milans sida och ett tag trodde man att Curva Nord skulle få flytta ner på planen eftersom den ena planhalvan inte utnyttjades alls. Nåja, visst hade Lazio sina chanser, men kontringarna blev få och ineffektiva.
Äntligen får man väl säga så fick Milan in snabbhet i sitt spel, möjligen var det desperationen som gjorde att man insåg att man var tvungna att springa och inte stå still och spela som under de första 45 minuterna.
Inzaghis intåg hjälpte helt klart. Inte enbart för hans blotta närvaros skull, utan för att han gjorde ett enormt jobb för lagets bästa. Han sprang och sökte ledig yta och verkade vara överallt hela tiden. Det är därmed inte alls ologiskt att han gör ett mål och passar till ett annat.
Shevchenko fick däremot inte ut mycket av sitt spel. Han blev isolerad på topp i första halvlek och trots de kvalitéer han besitter så hjälps det inte att han kommer ner och hämtar bollen själv för då har vi ingen spelare i straffområdet.
När Inzaghi kommer in så slipper han en del av markeringen och samtidigt så finns det ytterligare en spelare på topp att spela till.
Milan spelar en utomordentlig andra halvlek och Lazio var minst lika utspelade som i fjol, men denna gång fick de med sig en poäng tack vare att de spelade bättre i första halvlek än Milan.
En match med två ansikten och med tanke på slutet så kan man dra lite på smilbanden i alla fall. Det var ju nära att man fick jubla över ett segermål också.
marko_u@hotmail.com
