Matchanalys: Milan – Juventus
”Jag ska inte överdriva och säga att det var fotboll när den är som bäst, men det var i alla fall två lag som försökte spela ett konstruktivt spel och anfalla med annat än långbollar.”
Med tanke på hur vi uppträtt på sistone så var det på förhand oerhört svårt att gissa sig till vilken typ av matchbild vi skulle få se. Skulle Juve dra sig tillbaka och satsa på ett oavgjort resultat såsom många andra lag gjort med stor framgång tidigare denna säsong? Skulle Milan få ordning på sitt spel och visa upp sig från sin bästa sida igen?
Till en början så infriades alla förväntningar, säkerligen även från den neutrale tittarens synpunkt. Två mål under de första tio minuterna och ett tempo som inte ens Premier League-fantaster skulle ha kunnat klaga på.
Jag ska inte överdriva och säga att det var fotboll när den är som bäst, men det var i alla fall två lag som försökte spela ett konstruktivt spel och anfalla med annat än långbollar.
Juventus var ju klart försvagat med en ensam Zalayeta på topp, både Del Piero och Trez fick starta på bänken eftersom de inte var helt friska. Men Juve spelade ändå friskt och anförda av yrvädren Nedved och Davids på mittfältet så var de allt annat än ofarliga i sina anfall.
Trots att målchanserna var lätträknade så var det härligt att se på. Tuffa bataljer, men väldigt sällan brutalt. Fina dribblingsnummer och en och annan klackspark. Milan fick ett litet övertag under den första halvleken kändes det som. Det viktiga första målet kom tidigt och det gynnar vårt spel något så oerhört. Har inte de exakta siffrorna i huvudet, men när vi gör första målet i våra matcher (endast Serie A) så har vi 15 segrar och en oavgjord…
Juventus snabba kvittering ställde inte heller till det för oss, utan vi trummade på i samma takt i alla fall. Pippos ledningsmål var kanske inte helt logisk då matchen kändes ganska jämn, men då gäller det att ta tillvara på de tillfällen som ges också.
Den andra halvleken blev mer svart och vit sett till spelet. Del Pieros och Trezeguets inträden gjorde nog sitt. Milan drog sig tillbaka, ibland oroväckande mycket. Men Ancelotti manade på sina mannar och det som nästan gladde mig mest var den höga press vi lyckades sätta på Juve-spelarna.
Försvaret såg inte helt stabilt ut men de gånger som någon slank igenom så stod Dida för kanonparader. Inte ens missen på Juventus mål fäller någon skugga över hans insats idag.
Juventus var det lag som låg på mest i andra halvlek och Milan satsade på kontringar. Milan ville så gärna ha med sig alla poängen och det märktes, inte minst på Gattusos härjande på mittfältet. Sinnet rann till slut över på Davids som satte in en armbåge i tinningen på Rino. Rino ser det säkert dock bara som smickrande att han genom sin insats fick holländaren ur balans.
En match som tystar alla tvivlare ett tag framöver i alla fall. Åtta omgångar kvar och vi måste nog vinna alla matcher om vi ska se till att plocka hem Scudetton. Inte lätt med tanke på att vi fortfarande har att möta Inter, Roma, Parma…
marko_u@hotmail.com
