Ciao Ragazzi!
Hej alla milanisti!
Mitt namn är Alex Tare och jag är ny skribent här på Milanavdelningen.
Jag har precis hämtat andan efter gårdagens ohyggligt dramatiska tillställning och tänkte nu skriva lite om hur mitt hjärta färgades rött och svart.
Jag föddes 1983 och därför tedde sig mitt val av lag som naturligt som ung fotbollsfantast. Milan var i början av 90-talet världens i särklass största och bästa lag och när jag fick se Van Basten&co på Ullevi som 9 åring visste jag att detta var mitt lag. Detta drömbygge trollband mig med sin mix av klassiskt italienskt betongförsvar och offensivt fantasifullt anfallsspel utfört av fotbollskonstnärer.
Vinsten i Aten 94 mot Barca rankar jag som en av de finaste stunder i mitt hittils 20 år gamla liv. Även om det var väldigt länge sen kommer jag aldrig att glömma killarnas fantastiska prestation. Il Genios insats den matchen är i mina ögon historisk!
Efter detta fanns det ingen återvändo och min kärlek har alltsedan bara växt trots många år med väldigt dåliga skördar.
Zvone Boban var min stora idol och det var med tårar i ögonen jag fick bevittna att denna stora idrottsman och personlighet hade gjort sitt i denna den största av klubbar. Men jag visste att att en ny 10:a hade anlänt, en spelare som i många år framöver skulle komma att frälsa våra hängivna rossoneri själar. Denna man har jag följt sedan han var 18 år och sågs som en av Italiens största löften någonsin. Först nu har han kommit till sin rätt,han heter naturligtvis Andrea Pirlo! Än har han inte #10 men det lär inte dröja länge...
Förutom att med stor entusiasm och passion bänka mig framför TV:n under Milans matcher så studerar jag Internationella Relationer på Göteborgs Universitet och spelar div 3 fotboll i Velebit.
Detta va i princip allt jag hade att säga om mig själv men jag kommer snart att publicera en artikel där jag spekulerar i återstoden av vår säsong och vad vi kan förvänta oss.
På återhörande!
