Krönika: Varför Inter inte är ett hot
Då så var det dags igen. Våra småbröder får återigen chansen att visa att de har vuxit in i kostymen och på allvar kan utmana oss. Se i krönikan vad jag tror om deras chanser...
Dagen med det stora D:t kryper allt närmare. Dagen då vi ställs mot vår lillebror i vad som lovar bli en tillställning av infernaliskt mått.
Kära läsare, två gånger har vi stött på Neroazzurri i år med väntade resultat som utgång. Nu riktas alla våra blickar till det som i Italien redan fått etiketten L´Euroderby.
Ordinära derbyn mellan Milan och Inter, om detta är ett lämpligt ordval, är ändå något alldeles i hästväg och en fest för alla fotbollsälskare.
När det nu nalkas UCL semifinal mot vår lillebrorsa är det förståeligt att nerverna är utanpå de flesta anhängare av dessa respektive, lag även om jag som milanista inte ser någon som helst anledning för oro.
Visst man kan aldrig ta något för givet och klyschan "bollen är rund" är något som tydligt illustrerar detta.
Ändå hävdar jag att Inter faktiskt inte har någon chans mot Milan. Hur kan jag vara så säker frågar sig säkert någon då.
Mitt svar är lika kort som det är precist: Milan är helt enkelt för bra.
Jag är av den bestämda uppfattningen att det trots allt är så att det är den tekniska skickligheten hos klubbar som i längden avgör hur det går för ett fotbollslag. Man kan med detta fastställa att jag ser på fotbollen som en konst och att de som bäst utövar den vinner i längden. Detta lag är i detta fall Milan!
Många gånger har människan fått bevittna att så inte alls är fallet och exempel som tas upp för att styrka denna argumentation är bland annat den idoga italienska defensiv (tillammans med Paolo Rossis oförglömliga eftermiddag naturligtvis)som fällde världens bästa landslag 1982, jag talar naturligtvis om Zicos och Sokrates´ magnifika Brasilien.
Detta stämmer också, men sådana händelser är enligt mig mer undantag än regel. Så länge det inte råder underskattning och det är klasskillnad mellan lagen vinner i regel det lag som är bäst.
Någon underskattning lär det inte vara fråga om från Milans sida, det är ju trots allt en UCL finalplats på spel. Motivationen skall vara på en skyhög nivå efter misslyckandet i ligan. Detta gör att det välkända och flitigt använda mottot "motivation slår klass" inte borde kunna appliceras på denna kamp.
Inter är ett lag som sedan år 2000 slagit oss en gång. Det var på våren 2002 som Bobo sänkte oss med knät och avgjorde matchen på ett säreget vis. Den gången var Milan i kris och förlorade efter att ha spelat bättre fotboll under 90-minuter. Men, men... shit happens som man säger!
Annars har scenariona i dessa matcher varit skiftande om än med samma utslag, nämligen att Milan gått segrande ur bataljerna och där man ömsom knappt ömsom förnedrande slagit/krossat sin granne.
Inter är för mig som ett dåligt Juve. Den mest explicita skillnaden återfinns, och detta är av fundamental betydelse, i det faktum att Juve i slutändan vinner medan Inter förlorar och får gå hem med svansen mellan benen.
Tennismatchen från 11 maj 2001 värmer rossoneri runt om i världen än idag och kommer så att göra en lång lång tid framöver...På samma sätt som det kommer smärta varje blåsvart i själen varje gång han/hon blir påmind om denna stora dag.
Gott folk, jag sticker ut hakan och påstår att detta möte mot Inter är ett av de största i vår anrika historia, ty trots att vi genom åren sannerligen stött på bättre lag än det Cuper kan mönstra anno 2003, så gör det faktum att det är Derby att väldigt speciella känslor infinnes hos spelare och fans.
Denna varma känsla av exalterande upphetsning som kommer i omlopp i våra blodflöden kan inte jämföras med något annat. Det är ögonblicket då antagonister ställs mot varann. Viljan att stå upp för sina klubbfärger och kriga intill sista blodsdroppen är något de flesta (exkludera Ringhio :D) tyvärr inte känner varje match annars.
När man ser spelares ögon formligen glöda av tändning, när man själv känner att det finns ett adrenalinflöde i kroppen som skulle kunna utmynna i destruktiva handlingar eller euforiska glädjeskrik. Då mina kamrater, vet man att det är DERBY!
Som avslutning vill jag faktiskt också berömma Inter för deras (mina hårda ord till trots) broderliga kärlek. För hur förklarar man annars att ett lag mer eller mindre skänker bort tre spelare som numera är givna i Milans första XI, varav två av dessa har världsklasspotential?
Vi ska nog inte klaga så mycket på våra småbröder trots allt. :D
Nåväl, nu får det räcka och låt oss istället se fram emot det mastodontmöre som skall äga rum på "La Scala" imorgon 20:30.
Ciao ragazzi e Forza Il Magico Milan!!!
