Inter - Milan 1 - 1
Se upp Old Trafford! Ancelotti och hans manskap är klara för FINAL! Efter det dramatiska 1-1 resultatet på San Siro kunde Rossoneri se sig själva som det ena finallaget på ”bortamål”. Dagens hjälte Shevchenko!
Milan visade idag att ett spel som var snäppet vassare än lillebrorsan och därmed att man var det laget som förtjänade att gå vidare. Milan var i princip bättre på alla positioner och visade att man ville mycket mera i denna match. En pådrivare som Gattuso saknas i dagens Inter och det såg mest lojt och lamt ut när de hade bollen.
Ancelotti visade fingertoppskänsla när han valde att starta med Pirlo och Seedorf. Båda var tongivande i laget och bidrog med högre bolltempo och kvalité i passningsspelet. Seedorfs passning i fösta halvlekens sista spelminut skulle visa sig bli helt matchavgörande.
Cuper satsade på samma 352 uppställning som veckan innan, C. Zanetti tillbaka efter sin avstängning och gick in centralt i mittfältet.
Milan startade denna match precis som i den första semifinalen. Konstant tryck etablerades redan efter ett par minuter men farligheterna uteblev. Sheva kommer fram på högern och skjuter från snäv vinkel efter ett par minuter och resultatet blir en hörna.
I den sjunde minuten får Milan frispark från 40 meter. Pirlo gör en fuling och drar till direkt på mål, Toldo som väntade sig inlägg stod långt ut och var inte beredd, synd för Pirlo att han inte lyckades få bollen att gå inom målramen.
De första tjugo minuterna är Milans, bortsett från en och annan kontring från Inter så ägde Milan helt och Inter ägnade sig mest åt långbollar på Crespo och Recoba. Efter att Milan vunnit bollen på mittplan kommer Rui Costa och Inzaghi i en kontring, men Rui visade ingen kyla och gick ut från straffområdet vilket inte ledde till någon farlighet i slutändan. Crespo hade en ypperlig chans att ge sin sida ledningen då Nesta missbedömt en boll men fick ingen bra träff och bollen gick utanför.
Nu kände man igen matchbilden från förra veckan och insåg att det skulle se ut så här så länge det stod 0-0. Milan fortsätter att rulla boll, både i sidled och djupledsbollar på toppforwards, men kommer inte till avslut, medan Inter är supersnabba i sina omställningar och kommer allt som oftast i farliga kontringar.
Mot slutet av första halvlek började det bli irriterat mellan spelarna, många fula tacklingar och efterslängar förekom men dagens domare, Veissiere från Frankrike, var inte riktigt med i matchen. Istället delade han ut en massa gula kort för mindre till synes ofarliga händelser. Jag tänker främst på Inzaghis och Gattusos kort. Di Biagio hade samlat ihop till ett gult och Rui Costas tackling bakifrån på J. Zanetti får anses som ett korrekt domslut.
På slutet trycker Milan på och försöker komma till avslut, Rui Costa lyckas få bollen inom målramen i den fyrtiofemte minuten, ett tamt skott och det första på mål så lång i matchen. Ett sista anfall skulle komma, Seedorf dribblar sig fri på sin vänsterkant o skär in på plan, han vänder upp och lyckas hitta Sheva med en perfekt avvägd pass. Sheva får med sig bollen i steget och kan med lite tur finta bort Cordoba för att i momentet efter slå in bollen över Toldo. 1-0 till Milan inför pausen var mycket rättvist och det kändes nu att Old Trafford inte var lång borta.
Med vetskapen att Inter på grund av Milans bortamål nu måste göra två för att gå vidare kom spelarna in på planen för att avverka de sista 45 minuterna i det redan nu klassiska ”Euroderbyt”. Cuper hade inget annat val än att satsa framåt, Martins och Dalmat kom in istället för Recoba och Di Biagio.
Efter de första inledande minuterna tar Milan greppet och får Inter att ägna sig åt försvarsspel, helt rätt tänkt och minuterna tickar vidare utan att Inter lyckas skapa några heta målchanser. De gånger Inter kommer upp är de för stilla stående och Milan har inga problem att sno tillbaka bollen.
Efter en kvart börjar Inter sakteligen att etablera det tryck man hade behövt göra från början. Abbiati som inte hade mycket att göra i första får det nu svettigt. Inlägg och hörnor som boxas bort på löpande band, Abbiati var grymt bra och ägde luftrummet, ett litet misstag efter en hörna på hela matchen, skönt att veta vilka reserver man har i laget.
I den 64:e minuten kommer Milans första byte, Ambrosini in och Rui Costa ut. Ancelotti insåg att Inters offensiv var för stark och att Massimo var rätt man att stoppa dem. Cuper kontrar med att sätta in Kallon mot Crespo, den senare blev inte alls glad och svor hela vägen till bänken.
Att byta in Martins var ett lyckat drag då denna man ständigt oroar Milans backar. Efter en snygg nedtagning försöker han lägga bollen över Maldini var händer kommer i vägen och Inter tilldöms frispark från ca tjugo meter. Emre tar den, en dåligt slagen frispark som går över och inte oroar Abbiati.
Med drygt tjugo minuter kvar pressar Inter på ordentligt och hörnorna avlöser varandra i rasande takt. Milan kommer upp med tre man på sin höjd och ser inte alls ut att vilja anfalla. På sidan ser vi att våra brassar, Serginho och Rivaldo, är på väg att komma in.
Inzaghi få lämna planen till förmån för Serginho efter 80 minuter. Rivaldo får vänta en stund till.
Även om Inter trycker på och försöker komma fram så uteblir de riktigt farliga chanserna och ledningen känns stabilt. Men, från ingenstans, efter en dålig rensning av Billy och ännu sämre spel av Maldini som lite lamt förlorar en duell med Martins kommer målet. Abbiati och Maldini misslyckas med kommunikationen och Martins utnyttjar det på bästa möjliga sätt. 1-1 och nu blev det pirrigt igen.
Minuterna efter kunde Kallon ha avgjort matchen till Inters fördel efter excellent spel av Emre som med en djupledsboll serverar Kallon till höger i straffområdet. Kallon går på avslut men Abbiati gör kanske en av sitt livs viktigaste räddningar i den 87:e minuten och tippar till hörna. Även hörnan blir farlig då Conceição lyckas hitta Cordoba i bortre delen av straffområdet, hans nick räddas återigen av Abbiati som visar att han verkligen förtjänar sin plats i landslaget.
I den sista spelminuten ersätts Pirlo, som för dagen spelat riktigt bra, av Brocchi i en sista ansträngning att täppa till de återstående minuterna.
Med tanke på alla byten och målet i andra halvlek såg nog alla lite överraskade ut när fjärdedomaren visade två minuters tilläggstid. I den absolut sista minuten får Inter en hörna och alla, t.o.m. Toldo, kommer upp för ett sista försök att göra det avgörande 2-1 målet som skulle ta Inter till final. Tankarna gick tillbaka till Inters match mot Juventus och det faktum att det var Toldos förtjänst att man fick 1-1 i den matchen. Abbiati når ännu en gång högst och lyckas boxa iväg bollen för att i momentet efter få höra slutsignalen…
Milanspelarna fick fnatt och visste inte till sig av glädje, och jag förstår dem. Man är i final i UEFA Champions Leage, det finaste av alla turneringar, där man hör hemma.
När Inter såg som mest slagna ut reste man sig i en sista ansträngning och det höll på att lyckas men man snubblade vid mållinjen denna gång och får se sig besegrade av storebrorsan än en gång.
