Matchanalys Inter - Milan
Chi non salta è Interista, hey hey!* Idag hoppar vi högt av glädje för vi är i final i den förnämsta och vackraste turneringen av dem alla!
Efter att Juventus vunnit ligan i söndags sattes alla krafter på CL från båda Milano lagen. Den första bataljen lagen emellan slutade med en mållös och trist tillställning där Milan ändå drog det längsta strået genom att inte släppa in mål på hemmaplan.
Ancelotti valde att starta med Pirlo och Seedorf istället för Ambrosini och Serginho. Ett lyckat val skulle det visa sig då Pirlo och även Seedorf var de mest tongivande i laget igår.
Gårdagens match började precis som den för en vecka sedan med Milan som det spelande laget och med Inter som sökte anfallarna med långbollar. Denna tillställning var mer känsloladdad och intensiv och det skulle rendera i fyra gula kort i slutet av första halvlek. Det berodde dock mest på domaren som antagligen hade fått syre brist, Inzaghis och Gatussos kort var rent av larviga men Di Biagio och Rui Costa förtjänade sina.
Anmärkningsvärt var Materazzis stundtals vårdlösa och fula spel. Om domaren hade varit på huggit en sådan dag hade han blivit utvisad tre gånger om. Jag tänker på sparken mot Rui´s ansikte efter avblåsning, knytnävsslaget mot Sheva i andra och sparken i skrevet på den samme lite senare. Undrar om han spelar med suspensoar för den träffen var klockren och i vanliga fall ställer man sig inte upp på ett tag. Nu grinade han illa i en minut och fortsatte därefter och kunde fullfölja matchen.
Shevchenkos mål i slutet av halvleken ingav en viss ro inom laget och dess anhängare, nu var Inter tvungna att göra två för att gå vidare och med tanke på att Milan denna säsong tappat poäng i endast en match efter ledning så såg det riktigt bra ut.
Cuper hade inget annat val än att satsa allt framåt i inledningen av andra. Dalmat och Martins byttes in till förmån för Di Biagio och Recoba. Den förstnämnda var mer ute efter att skada Milanspelare och bidrog inte med särkilt mycket så bytet var logiskt. Recoba har en av världens bästa vänsterfötter men han är för lat och divig för att använda den. Han har rent ut sagt sugit i båda matcherna och vi bockar och bugar.
Jag trodde Nordahl hade koll på fotboll, men tappade lite respekt för honom igår då han ideligen rosade Dalmat. Fransosen har inte ens spelat ett dussin matcher i år men höjdes till skyarna av Thomas. Dalmat visade att han inte hör hemma i fotbollens finrum och Nordahl blev allt tystare ju längre matchen led.
Abbiati har under säsongen agerat andremålvakt och uttalat en viss kritik. Transferryktena har haglat men igår visade han varför Ancelotti fortfarande vill ha kvar honom. Ett par fenomenala räddningar på slutet tog oss till final och vi får hoppas att han är kvar till nästa säsong också.
Juvetus eller Real i finalen? Spelar egentligen ingen roll, det handlar om en match där allt kan hända. Jag ser hellre att Milan vinner mot Juventus. Men en förlust mot real Madrid är nog lättare att ta! Ikväll får vi veta!
En återkommande fråga i mitt huvud är: Varför måste vi Milan supportrar alltid lida? Varför kan man aldrig få luta sig tillbaka i soffan och njuta. Jag har inget hår kvar och naglarna är för längesen obefintliga. Allt för min passion för fotbollen och Milan.
Vad gör det en sådan dag, solen skiner utanför och vårvädret börjar sakteligen inta Stockholm. Jag står och hoppar och sjunger inombords ”Chi non salta è Interista, hey hey!”
Vi ses på Old Trafford!
*
"Den som inte hoppar, håller på Inter”
Maziarshokraee@hotmail.com
