7 Dagar Kvar Till Finalernas Final!!! Del 1
Nio långa år har vi trogna rödsvarta själar väntat och längtat och om drygt en vecka är vi framme vid målet: UEFA Champions League Final!
Året var 1994, skådeplatsen Aten, resultatet skrevs till 4-0, offrets namn var Barcelona och fenomenet hette Milan AC.
Il Grande Milan var för en gångs skull nederlagstippat mot ett Barcelona med spelare som Pep Guardiola, Hristo Stoitchkov, Georghe Hagi och inte minst Romario. Ändock kom man att stå för en av historiens mest minnesvärda finaler någonsin!
Denna magnifika triumf kom att bli den sista på den europeiska arenan för detta makalösa Milan, fram till idag räknat...
I början av säsongen haglade jämförelserna mellan dagens Milan och Il Grande Milan och man menade att detta gäng helt enkelt var menat att återigen erövra Europa och att en ny storhetstid nalkades. Fotbollsaristokratin var lyrisk över det snabba, flytande och offensiva spel Milan presterade de första månaderna.
Med offensiva krafter som Inzagol, Shevchenko, Rivaldo, Rui, Seedorf och nye gunstlingen Pirlo, och ett granitblock där bak i form av Nesta och IL Capitano ansågs det inte finnas något hinder mot det ångande och framforsande lokomotiv som Milan var. Segrar radades upp och allt gick enligt planerna. Shev var skadad, men vad spelade det för roll när Pippo formligen öste in mål vecka in och vecka ut, vara det liga eller CL. Rui hade hittat tillbaks till Violaformen och slog återigen delikata och precisa passningar av yppersta snitt Seedorf visade sin belackare att han faktiskt kunde spela otrolig fotboll mer än 2 matcher i rad och Pirlo tillförde Milan en ny dimension med sin ojämförbara blick för spelet och förmåga att alltid hitta luckor hos motståndarlagen.
Allt var således frid och fröjd och det fanns inga anledningar till någon som helst oro...
Men så helt plötsligt började det gå grus i maskineriet och det lag som tidigare hade jämförts med Grande Milan stod inte att känna igen. En tillfällig svacka hoppades man att det var, men den påföljande våren med diverse bysmala insatser kom att vittna om annat.
Nej, nej och åter nej! Milan tappade koncepten fullständigt och ligan kom att vara förlorad egentligen redan i mars månad.
En otrolig besvikelse för alla oss som brinner för dessa färger. Det enda som nu kunde rädda Milan (och Ancelotti?) var en vinst i den förnämsta av alla klubbturneringar, Champions League.
Kravet på en vinst i Europa hade efter det maliciösa misslyckandet i ligan nu växt sig än starkare.
Många menade, jag inräknad, att Carlo skulle få se sig om efter nya arbetsuppgifter om detta krav inte infriades. Andra var mer tålmodiga.
Hur som haver, efter att ha tagit sig till kvartsfinal efter stundtals bländande fotboll i gruppomgångarna, skulle man komma att stöta på laget som åtta år tidigare som sista hinder sett till att CL bucklan för sjätte gången inte hamnade i AC Milans ägo. Jag talar naturligtvis om Ajax.
Det som av många ansågs som en formalitet blev till slut istället en sjuhelsikes kraftansträngning och Milans avancemang säkrades först med två minuter kvar att spela av andra matchen.
Svettiga och nervösa var vi många, och ännu mer lättade var vi när vi insåg att vi trots allt hade tagit oss vidare för att stöta på våra kusiner.
Vilken fest (!!!) trodde man...men ack så fel allt blev.
Ja ni vet själva resten och Interisti på forumen vill nog inte ha sig fler kängor av Alex Tare så vi lägger denna episod till handlingarna och för vår uppmärksamhet raskt över till inget mindre än UEFA CHAMPIONS LEAGUE FINAL!
Milan vs Juventus, så mycket historia, så mycket känslor, så mycket prestige och så mycket final att det bara inte finns.
Italiens två största klubbar genom tiderna och Europas två främsta lag i år ställs för tredje gången denna säsong mot varandra.
Ett möte där Milans läckra kortpassningsspel ställs mot Juventus direkta anfallsfotboll, ett möte där Milans konstnärer ställs mot Turinlagets vältrimmade maskiner, ett möte där den evige (?) tvåan Ancelotti ställs mot sin antagonist, den arrogante men ack så genialiske Marcello Lippi.
Som ni förstår mina vänner har denna matchen ALLT!
Så många världsklasspelare att det tar för mycket utrymme att plita ned i denna krönika, kommer om sju dagar att beträda en av Europas vackraste stadions och fightas som gladiatorer i vad som kan bli en kraftmätning utan motstycke.
Frågan många ställer sig är: hur kommer matchen gestalta sig? Blir det ett nytt Juve-Real eller Milan-Inter?
Låt mig inte dämpa er entusiasm nu, men jag är av den åsikten att taktiken kommer att segra över artisteriet, tyvärr...
Alldeles för mycket står på spel och trots den fenomenala potential som finns hos båda dessa tror jag ändå det blir en rätt trist tillställning. Min argumentation är som följer:
1. Milan verkligen måste vinna till varje pris, ty den katastrofala ligasäsongen har satt djupa veck i Berlus och Gallianis redan rätt skrynkliga pannor. För ett upprättande kräver, främst Berlu, att vi tar hem bucklan. Detta vet Carlo om och när man betänker vilket förflutet den forne mittfältsmotorn har som coach är det inte alltför vågat att tro att han inte kommer släppa ut Milan som ett huvudlösa gäng hundar utan koppel.
Jag tror Carlo känner av hettan för mycket och därför kommer att beordrade sina mannar att ta det säkra före det osäkra. Jag hoppas jag har fel och det vore inte konstigt i så fall med tanke på vilka offensiva kvalitéer som kommer finnas Il Mister tillhanda.
2. Juve hade inte haft någon anledning att gå in för den här matchen med en defensiv utgångspunkt om det inte hade varit för att årets spelare i Europa, Pavel Nedved, missat finalen.
Nu är hans frånvaro ett faktum och detta anser jag ger Milan ett kraftigt övertag gentemot sina rivaler.
Lippi är som sagt inte dum och han vet nog innerst inne att det enda sättet att besegra Milan nu är att vinna den taktiska matchen mot hans motpart. Med tanke på vilken mastermind denne Viareggiofödde herre är, kombinerat med Carlos förmodade rädsla för att förlora ligger en målsnål och chansfattig historia nära till hands, tyvärr för oss fotbollsälskare…
Låt oss hoppas jag har fel och att vi istället får se prov på den remarkabla talang som finns hos många av spelarna i dessa lag.
Efter att igår kväll bevittnat ett Milan B som utklassar Romas första XI på Olimpico finns det ändå anledning till entusiasm. ;)
Det går naturligtvis att sia om matchbilder och resultat in i all oändlighet men jag vill ändå delge er min uppfattning om hur jag tro matchen kommer att gestaltseras.
Läs fortsättningen här