Milan Champions League-mästare efter straffar
Shevchenkos straff tog hem bucklan till Milano.
Den största matchen på 8 år var här och förväntningarna var på topp. Innan matchen var det i princip bara positiva tongångar från Milan-håll. Enda orosmolnet var Costacurta som trots allt var frisk nog när Ancelotti anmälde laget till start.
Rivaldo däremot skadade sig lätt på matchdagen men i brist på andra anfallare fick han en plats på bänken.
Ancelotti överraskade ingen med sitt lag och Lippi hade nog sett denna uppställning i huvudet X antal gånger innan matchen.
Dida var tillbaka mellan stolparna efter sin fingerskada. Costacurta spelade till höger i backlinjen, Nesta och Maldini bildade mittbackspar medan Kaladze var stationerad ute till vänster.
På mitten fick Pirlo förtroende i rollen som numer är uppkallad efter honom, i alla fall i Milan-kretsar. Rino ”Warheart” Gattuso och Clyde Seedorf flankerade honom. De tro som inför förra säsongen lanserades som Milans supertrio; Rui, Pippo och Sheva fick ansvaret i anfallsspelet.
Första halvlek – bra spel t o m med spanska mått mätt
Det var högsta fart som gällde från början, tvärtemot vad alla pessimister trott innan matchen. Juventus oroade alla Milan-fans direkt när Del Piero satte av mot Milans mål och passade Trezeguet vid straffområdesgränsen. För ett ögonblick såg fransmannen ut att slita sig fri, men kapten Maldini gled in och avvärjde den chansen.
Milan kontrade med ett anfall på vänsterkanten. Kaladze lyfte fint in bollen i Juves straffområde, den gick strax över Pippo men vid andra stolpen väntade Shevchenko. Montero han dock emellan i sista stund och nickade bollen till hörna.
En härlig inledning och bara två minuter var spelade!
Nästa organiserade anfall var också Milans. Inzaghi försökte springa rakt igenom Juves försvar, men i vägen stod Tudor. Inzaghi tog tillfället i akt och ramlade när Tudor slängde ut sin arm. Lite väl optimistiskt av Pippo att tro att han skulle få straff där.
Minuten senare låg bollen i Juventus mål. Alla jublade, spelare som fans, ända till man såg att linjedomarens flagga var riktad mot skyn.
Upprinnelsen till chansen var ett härligt eget initiativ av Rui Costa som satte högsta fart mot Juves mål. Rui hittade Pippo ute på kanten och Pippo spelade in till Shevchenko som efter en mottagning placerade bollen via Ferraras hand i nätet bakom Buffon.
I skottögonblicket står dock såväl Rui Costa som Pippo i offsideposition. Enligt mig efter att ha kollat igenom situationen ett otal gånger nu så står ingen av dem och skymmer Buffon när Shevchenko skjuter. Och i så fall så fanns det ingen anledning att blåsa av för offside eftersom de inte påverkade spelet. Nu stod väl i och för sig linjedomaren kanske inte i världens mest fördelaktiga position för att kunna se detta ordentligt. Skönt också att veta att inte en sådan här situation blev matchavgörande eftersom det alltid är lika tråkigt att i efterhand älta domarmisstag om man förlorar.
Likväl så hölls tempot uppe även efter målet. Thuram fick tid och yta att måtta ett inlägg mot Trezeguets panna. Fransmannen kom väl till bollen men misslyckades med att rikta nicken mot mål hårt uppvaktad av Billy Costacurta.
En för dagen slarvigt spelande Montero gav Shevchenko chansen att starta ett anfall högt upp på Juventus planhalva. Sheva spelade vidare till Seedorf i högerposition. Clyde ryckte in i straffområdet och serverade Pippo en ett perfekt inlägg som Pippo mötte minst lika bra med en språngnick. Mellan stolparna stod tyvärr en Buffon i högform och mirakel är väl det närmaste ordet som jag kommer på för att beskriva hans räddning.
Juventus mittfält var i början underlägset Milans, men Zambrotta visade i alla fall upp lite tendenser till pigghet på sin vänsterkant. Detta renderade i ett gult kort för Billy som var onödigt brysk i sin tackling. Frispark till Juve som blev undanrensat av Milan-försvaret, men Thuram mötte upp bra i en andra våg och satsade friskt med ett skott som med nöd och näppe stannade kvar inne på Old Trafford.
Seedorf var mycket rörlig och jobbade över stora ytor. Han växlade kant ofta för att förvirra Juves mittfält och försvar. Under ett av hans besök på högerkanten blixtrade han till med en underbar passning till Pippo som stod framför Buffon och väntade. Inzaghi var dock oväntat passiv och Tudor hann först till bollen och ånyo en hörna till Milan.
Zambrotta fortsatte att springa och drog på sig flera Milan-försvarare i den 27:e minuten. Innan de hann ta bollen av honom så låg den vid Del Pieros fötter. Il Pinturicchios siktade på bortre krysset med sin högerfot men lyckades inte hålla ner sitt skott.
Shevchenko var en av de mest aktiva i de för dagen vidskepligt vitklädda Milan. En överstegsfint och han fick tillräckligt med tid att måtta inlägg mot Pippo. Inlägget blev aningen för högt och återigen fick Juventus ta det säkra före det osäkra och lägga ut bollen till hörna.
Efter att ha stagnerat litegrann i mitten av halvleken så sköt matchen fart igen när haltidsvilan närmade sig. Rui Costa lyckades återigen med en fin dribblingsraid, men passningen mot Shevchenko hade gärna fått vara lite lösare. Nu nådde Buffon först till bollen.
I nästa anfall fick Rui själv ta avslut efter att Pirlo gjort förarbetet. Men jag vet inte vad som krävs för att portugisen ska för göra ett någorlunda betydelsefullt mål för Milan, dvs i ligan eller Champions League. Denna gång rullade bollen retfullt nära Buffons högra stolpe…men som vanligt på fel sida.
Strax innan halvtid var Tudor tvungen att kasta in handduken och Alessandro Birindelli fick komma in. Montero tog stegen in från sin vänsterbacksplats för att täcka upp den lucka som Tudor lämnade efter sig.
Camoranesi hade inte gjort mycket väsen av sig fram till den 43:e minuten då han vrickade fram bollen vackert till Del Piero. Med Nesta i släptåg så tvingades han ta skott från en svår vinkel. Men det var så pass svårt för Dida att Juventus fick ut en hörna av det i alla fall. Milan var nu lite illa ute och Del Piero briljerade med en cykelsparksinspelning mot Ferrara (!) som störtade på mål. Som tur är har Alessandro Nesta världens längsta tår och kunde än en gång freda vårt mål med en millimeterprecis rensning.
Den som vanligt pigge Gattuso hade varit ganska försiktig med att gå fram mot mål, men när klockan passerat 45 minuter fick han i alla fall ett skottläge. Skottet var inte särskilt bra och med tanke på att det tog på en Juventus-spelare på vägen fram till Buffon blev det bara pannkaka av det hela. Precis innan Markus Merk blåste av för haltidsvila fick Kaladze också ett skottläge. Ett svagt skruvat välpressat skott från 16 meter tvingade i alla fall Buffon till en hyfsad räddning.
Läs om andra halvlek här
