Säsongssammanfattning: AC Milan
En lång säsong är till ända och nedan följer en tillbakablick på det gångna året. Del 2
Milanspelarna verkade helt paralyserade ute på planen, speciellt Pirlo som nog hade mardrömmar om Nedved ett bra tag efter den här matchen.
Pirlo fick chansen att revanschera sig en aning när Milan tilldömdes straff efter att Birindelli lite klumpigt spelat handboll. Sin vana trogen var Pirlo säkerheten själv och satte bollen förbi en chanslös Buffon hur lugnt som helst. Närmare än såhär kom dock inte Milan och Juve var rättmätiga vinnare för dagen.
För min egen del var detta en hemsk erfarenhet och jag hade otroligt svårt att svälja detta bakslag. Det hade nu visats att Milan varken var oövervinneliga eller omänskliga.
Under denna period spelade man också de avslutande två matcherna i Dödens grupp, men de var betydelselösa i och med att Milan redan var garanterade gruppsegern. Rätt så väntat förlorar man båda matcherna mot Depor hemma och Lens borta. Vi lägger nu detta gruppspel till handlingarna och för istället över vårt fokus på gruppspel två där bl a de vita eleganterna från Madrid skulle återfinnas.
Derby D´Europa löd tidningsrubrikerna i Italien och man gottade sig rejält åt detta mastodontmöte mellan Europas två mest segerrika klubbar.
Milan hade efter sina bravader i Europa seglat fram som favoriter till slutsegern. Reals kvalité är dock obestridlig och man visste på förhand vilken tuff tillställning det skulle bli.
San Siro publiken fick bevittna en fantastisk match där Milan, anförda av Rui Costa, i långa stunder spelade ut Real. Shevchenko var den ende målskytten och han gav Milan den ultimata starten på detta andra gruppspel.
De övriga grupparticipanterna hette BVB Dortmund och Spartak Moskva.
Efter debaclet i Turin fick Milan gå tillbaks till grunden igen och rannsaka sig ty laget var då inne i ett mycket viktigt skede av säsongen. Schemat var stentufft och man skulle inom loppet av tre veckor ställas mot Parma, Inter och Roma!
Parmamatchen blev en ganska seg historia där vi till slut dock lyckades inhåva tre poäng efter två straffar av Mr 100%. Den ena straffen var diskutabel dock, Ambrosini togs visserligen om halsen, men han hjälpte nog till rätt så duktigt också i den situationen. Men men, straff tilldömdes och mål gjordes.
Jag vill som en parentes bara nämna att denna straff förmodligen är den enda av straffar som tilldömts oss i år som varit riktigt debatterbar.
Borta var den fritt flödande snabba one-touch fotboll som de första 2-3 månaderna präglat Milans spel. Istället var det nu mer kämpa och slit insatser som gjorde att vi tog de nödvändiga trepoängarna.
Mot Inter var det ett moment av genialitet från Rivaldos underbara vänsterfot som kom att avgöra matchen. Rivas passning skar som smör genom Vivas och gubbarna i Inters mittförsvar, och vem var där om inte Derbykiller himself? Jodå, Il Concorde fortsätter sin beundransvärda tradition av att göra livet surt för kusinerna. Slutresultatet skrevs till 1-0 och det var en rättvis utgång av matchen. En match som inte lär gå till historien som den mest upphetsande matchen neutrala fotbollsåskådare bevittnat.
Mot Empoli gör Milan en plattmatch men får ändå med sig en pinne, Tsaren målskytt denna match.
Ett Roma i kris och utan själen och ledaren Il Pupone Francesco Totti var nästa lag att få besöka den förträffliga stadion med den gräsliga mattan. ;)
Denna match var väldigt tillknäppt men Pippo lyckas ändå avgöra den efter att med hjälp av handen tagit med sig Shevas nickskarv. Bati-no-gol hade ett gyllene läge att utjämna när han helt fri 7-8 meter från målet oförklarligt skjuter flera meter utanför. Det har varit signifikativt de två senaste säsongerna för den en gång så store superforwarden. Bättre lycka i Qatar Bati!
Efter denna match tar Milan 10 poäng på fyra matcher mot mindre lag och slutar som Campione D´Inverno med 39 poäng.
Spelet lämnade dock i alla av dessa matcher förutom mot Bologna mycket övrigt att önska.
Från att ha varit en Porsche, spännande, explosiv, offensiv och inte minst attraktiv hade Milan nu förvandlats till en Volvo. Vi var trygga och vi tog de nödvändiga poängen men mycket mer än så var det inte. Någon som känner igen ett gammalt Juvemönster?
Dortmund-Milan hette kombattanterna i nästa CL match. Temperaturvisaren stod på -5, så därför hoppades väl de 60 000 på läktarna att BVBs spel skulle värma, men icke sa nicke. Milan visade återigen upp en defensiv organisation av yppersta världsklass. Tyskarna gavs inte en tum på det stenhårda underlaget och Sammer såg ut som ett levande frågetecken när han skulle hitta lösningar mot den betongmur som alla Milans elva spelare skapade. Matchen slutar 1-0 efter att Seedorf hittat ingen mindre än fox in the box #1 Pippo Inzaghi.
Efter denna match kände jag en stolthet över gubbsen som får mig att minnas förra säsongens andra match mot samma lag, när killarna likt hjältar försökte ända in i minut 93 att vända på det "omöjliga" 4-0 underläget som man dragits med efter den där försmädliga och pinsamma vårkvällen på Westfalenstadion. När jag såg Gattuso och gänget springa som djur för att återupprätta klubbens stolthet och heder kunde jag inte göra annat än ställa mig upp och ge killarna en stående ovation. Vi föll den gången på målsnöret, men vi gjorde de på ett sätt som gjorde att det kändes ända in i själen varför man är rossonero.
Riktigt så emotionellt var det inte i år men att se ett lag med så oförskämt mycket stora stjärnor göra en sån kollektivinsats, en för alla, alla för en, det visar på att det trots allt finns något som heter klubbkänsla kvar hos många professionella spelare idag.
Den objektive supporter som såg Milan den matchen kan aldrig säga laget bara är ett gäng överbetalda lyxlirare som varken bryr sig om sina medspelare eller om klubben.
Att se en spelare som Pirlo springa runt som en maratonlöpare i minusgrader är så jävla stort. En spelare som tidigare spelat secunda punta och trequartista större delen av sin karriär går nu ner på en defensiv mittfältsposition och kämpar med en glöd och bravur som gör att man bara måste lyfta på hatten av respekt. Om dagen då Milan förlorade mot Juve gav Pirlos belackare vatten på deras kvarn så gav matchen mot Dortmund dom definitivt en ordentlig knäpp på näsan.
Milan hade nu avverkat dom två svåraste motståndarna och hade sex poäng i bagaget. Avancemanget var nära. Precis som var fallet i gruppspel 1 kom Milan att stå på beundransvärda 12 poäng efter fyra omgångar. Lokomotiv Moskva lyckades inte riktigt hota Milan och Milan snappade upp de maximala sex poängen från dessa två möten.
Återigen var vi gruppvinnare redan efter fyra omgångar och återigen förlorade vi de resterande två matcherna. Det är inte så konstigt när man noll i motivation och dessutom ställer mycket svagare lag än normalt på benen.
Real kom efter många om och men att göra oss följe till de sista åtta.
Läs fortsättningen här
