Veckans lista: Galna fransmän, tuffa nykomlingar och Didas framtid.
Veckans lista är tillbaka! Denna gång med bland annat heta nykomlingar, prisade ynglingar och en negativ inställning till Didas framtid.
VECKANS RÖDSVARTA
1. Ungdomshopp
Ettan denna vecka blir helt otippat Milans fortsatta satsning på ungdomar och ungdomssektionen. Även om det ännu inte offentliggjorts så ser det i nuläget ut som om Dominic Adiyiah snart är klar för Milan, likaså Gustavo Leonel "El Gatito" Pereira och Edmund Hottor. Under 20 år gamla, extremt talangfulla och jagade av ett koppel europeiska toppklubbar. Därmed naturligtvis inte sagt att alla tre blir världsstjärnor eller ens någonsin får en chans i startelvan. Milanledningen, med Galli och Pederzoli i spetsen, jobbar vidare på sin linje och breddar sin ungdomspool. Det var på tiden!
Samtidigt går primaveralaget fram som ett ostoppbart kärnkraftsdrivet tåg. Man leder sin serie, är enkelt vidare i cupen och laget är sprängfullt av matchavgörare. Priamveralaget har dessutom börjat leverera spelare till ungdomslandslagen på olika håll i världen.
2. Heta nykomlingar
Parma och Bari, sjua respektive nia i tabellen. Vem trodde det innan säsongstarten? Precis som Medici är jag säker på att bägge lagen återfinns i mitten av tabellen när säsongen summeras, det är inte tal om tillfälligheter att det går så bra för dem. Det är två unga, modiga lag med intressanta tränare. Baris snabba omställningar, teknik och fina kombinationer, men framförallt ett stabilt och ungt mittbackspar i italienarna Ranocchia-Bonucci kan inte annat än imponera. Att man är bäst defensivt syns i tabellen, Bari har släppt in minst antal mål hittills och man har bara två förluster. Parma å sin sida fortsätter ta poäng under Guidolins säkra ledning. Spännande och starka spelare som bland andra Paloschi, Bojinov i anfallet och Mariga, Dzemaili, Galloppa på mitten gör att även Parma blir att räkna med.
3. Tokiga fransmän
Lyon-Marseille slutade 5-5. Helt sanslöst tokigt bland annat med tanke på att det var Frankrikes två bästa målvakter som vaktade varsin bur. Försvarsspelet var obefintligt men vem bryr sig om sånt när det är årets match alla kategorier man bevittnade. Fem av målen kom dessutom de sista tio minuterna, Bloody Hell skulle kanske Gordon Ramsay ha sagt. En galen match som är garanterat historisk och en blivande klassiker.
VECKANS BLÅSVARTA
1. Andra halvlek
För inte så länge sen hade vi problem med matchöppningar. Milan inledde matcherna svagt och det resulterade oftast i hyfsat tidiga baklängesmål. Detta åtgärdades, och nu verkar problemet vara det omvända. Napolis smärtsamma reducering och kvittering i slutminuten samt Lazios enorma press mot slutet där man var nära en kvittering är tydliga tecken på detta. Kanske beror det på trötthet, dels efter det intensiva matchandet och dels pga en bristande rotation. Leonardo har tid att jobba med detta under landslagsuppehållet. En match varar i 90 minuter PLUS tilläggstid, kom ihåg det grabbar.
2. Real Madrid
Galacticos, Blancos, Merengues eller bara Real mot lilleputtlaget Alcorcón från Segunda División B2. Välbetalda världsstjärnor med oändlig kvalité mot "amatörer" med oändlig kampvilja. 2.7 miljarder kr mot kaffepengar. Vilket lag tror ni gick vidare i Copa del Rey? Manuel Pellegrinis (eller egentligen Perez) lyxiga lagbygge har galaktiskt mycket kvar att bevisa. Man kan inte köpa allt med Mastercard, varken kärlek eller inställning. Något som övrigt även Berlusconi bör ha i åtanke.
3. Kontraktsförlängningar
Milanledningen har gjort det till en vana att omedelbart förnya en spelares kontrakt så fort denne gjort ett par bra matcher. Senast var det Storari och nu ryktas Dida stå på tur. Var finns långsiktigheten? Om det handlar om en ung/yngre spelare som antingen är på toppen av sin karriär eller, ännu bättre, har den framför sig då är en förlängning det logist försvarbara alternativet. Klubben har agerat lite märkligt på den punkten tidigare, och det vore nu fel att förlänga Didas kontrakt. Han är varken nutiden eller framtiden.
Milanledningen kan inte ändra inställning angående en spelare efter dennes form. Dida är i sina bästa stunder en fantastisk målvakt och säkert en lika trevlig person, men han har gjort sitt i Milan. Abbiati visade förra säsongen att han är mogen att sig an uppgiften som förstemålvakt och imponerade stort fram till sin olyckliga knäskada. Med ett VM i sikte kan han dessutom kanske knipa en av platserna bakom ohotade Buffon, konkurrensen är trots allt ganska svag. Abbiati är nutid, jakten fortsätter på en framtida målvaktsgigant. Tack för allt Nelson!
Håll kommentarsfältet rent från könsord, personangrepp och påhopp och håll diskussionerna på en god nivå. Kritik är ytterst välkommen när den är konstruktiv.
