11 Grande (del 10)
Måndag igen och det är dags att presentera ännu en spelare i vår drömelva. Denna vecka handlar det om en av de mest självskrivna spelarna i laget.
Jag minns så väl den där sommardagen när han med en makalös volley sköt sig in i mitt och många andras hjärtan. Det var sommaren 1988 och Marco van Basten hade blivit en stjärna - på riktigt.
Det hela började den 31 oktober 1964 i Utrecht när Marco kom till världen. Det var dock inte fotbollen som lockade honom i hans unga år, snarare gymnastiken. Senare så var det dock fotbollen som han bestämde sig för och den lokala klubben Edilwijk var hans första anhalt.
Det dröjde inte länge innan storklubben Ajax hade lagt märke till hans talang och Marco tvekade inte när erbjudandet kom. Det sägs att Cruijff som ledde Ajax i början av 80-talet hade presenterat Marco för Inter-legenden Sandro Mazzola och att han redan då imponerats av Marco. Vi kan ju skatta oss lyckliga för att det var det närmaste Inter kom van Basten, förutom när han gjorde mål på dem.
Van Basten debuterade den 3 april 1982 i den holländska ligan när Ajax mötte Nijmegen. Han startade på bänken men fick sedermera byta av Johann Cruijff, på något sätt så var detta byte symboliskt för skiftet mellan de holländska superstjärnorna. Inte helt oväntat så passade Marco på att skriva in sig i målprotokollet i den matchen också.
Säsongen därpå sköt han 9 mål på 20 matcher i ligan, ett bra facit för en 19-åring. Det riktiga genombrottet på hemmaplan kom säsongen därpå när han noterades för 28 mål på 26 matcher. 22 mål till blev det nästa säsong och 1985/86 var det dags för karriärens målmässiga höjdpunkt. 37 mål på 26 matcher var otroliga siffror och van Basten var hela fotbollseuropas skyttekung, snittet landar på 1,42 mål per match. Hans sista säsong i Ajax var inte heller dålig när han pangade in 31 mål på 27 matcher.
På fem hela säsonger i Ajax hade han alltså tre gånger noterats för fler mål än matcher under en säsong. Han vann skytteligan fyra gånger och fyllde på sitt medaljskåp med två holländska mästerskap, två holländska cupguld samt en seger i cupvinnarcupen.
Milans och van Bastens vägar skulle korsas sommaren 1987. Efter den överlägset mörkaste perioden i klubbens historia så skulle Silvio Berlusconi bygga upp laget på nytt och han var främst ute efter en anfallare.
Ryktena säger att det fanns två alternativ: Ian Rush eller Marco, och att det tog 30 sekunder för presidenten att bestämma sig för Marco när han sett honom på video.
Den 13 september var det så dags för debut i Milan-tröjan. Det hela skedde i det lutande tornets hemstad, Pisa. Milan vann med 3-1 och Marco stod som målskytt efter ett straffmål. Trots att Milan lyckades ro hem Scudetton direkt med holländarna Gullit och Marco i laget så var den senares säsong ingen dans på rosor.
En vristskada var anledningen till att han bara spelade 11 matcher och gjorde 3 mål. När så EM började i Tyskland sommaren 1988 så var van Basten förpassad till avbytarbänken med tanke på hans skrala matchfacit i ligaspelet.
Efter ett hattrick mot England och segerskytt mot värdnationen i semifinalen så var han plötsligt i startelvan mot Sovjetunionen. Efter ett mål i den första halvleken av Milan-kompisen Gullit så kom då det där målet som personifierar hela van Bastens karriär.
Ett långt inlägg från vänsterkanten nådde van Basten i position där de flesta spelare skulle ta ner bollen och försöka vända runt för att komma i ett bättre läge. Men med sin överlägsna blick för spelet så fanns det ett annat alternativ för Marco, ett mycket svårare, men han om någon visste att det kunde gå. Och det gick. Fråga Rinat Dasajev om ni inte tror mig. Det var han som fick släppa in det där volleyskottet från närmast obefintlig vinkel.
Holland blev Europamästare, och nu om inte tidigare, så visste stora delar av världen vem Marco van Basten var. Som tur var hade Berlusconi sett hans talang tidigare, annars hade han blivit ett än mer attraktivare villebråd bland Europas storklubbar.
1988 var också året då han fick utmärkelsen som Europas bäste spelare för första gången.
Van Basten fick spela säsongen 1988-89 utan skador och visade med eftertryck att han minsann kunde göra mål i Serie A också. 19 strutar i Serie A och seger i Europacupen. Än en gång var det han och Gullit som visade vägen med två mål var när Steaua Bukarest krossades med 4-0 på Nou Camp i Barcelona. Utmärkelsen för Europas bästa spelare var hans igen 1989.
Nästa säsong var det återigen dags för en fin säsong, men 19 nya Serie A-mål, vilket betydde skytteligaseger och laget lyckades upprepa sin seger i Europacupen. Denna gång blev det 1-0 mot Benfica med den tredje holländske legendaren Frank Rijkaard som målskytt.
1990 var det VM på "hemmaplan" för Marco och hans holländska kamrater i Milan. Men den holländska totalfotbollen fick vi aldrig se och det blev en tidig sorti mot blivande världsmästarna Tyskland på Giuseppe Meazza stadion. Turneringen var på alla sätt en besvikelse och Frank Rijkaards spottloska på Rudi Völler var väl signifikativ för holländarnas turnering i stort.
Milan gjorde sedan bort sig i Europa när man slutade spela i matchen mot Marseille när delar av belysningen gick sönder. Detta innebar en säsongs avstängning från Europacupen. VM-besvikelsen satt i hos Marco och det blev bara 11 mål säsongen 90/91. Utan Europacupspel 91/92 gick Milan fram som en ångvält i Serie A och närmast förnedrade allt som hette motstånd.
Man gick obesegrade genom säsongen och Marco blev på nytt skyttekung, denna gång med 25 mål, det bästa han mäktade med i Italien. En kul incident från den säsongen är från matchen mot Cagliari när Milan låg under med 1-0 i halvtid. När den andra halvleken skulle sätta igång så visade Capello upp tre fingrar för Marco, när matchen var slut hade han gjort ett hattrick på 18 minuter och Milan hade vunnit.
1992 var det EM igen, denna gång i Sverige. Holländarna hade bättre fart i sitt spel än två år tidigare i Italien och visade att man var att räkna med igen. Det blev dock stopp i semifinalen mot Danmark efter straffsparkar. Den som missade var, just det, Marco. Den normalt säkre 11 metersskytten (Han satte 92,3% av sina straffar) fick sig besegrad av Peter Schmeichel och danskarna som halkat in i turneringen på ett bananskal var i final.
Läs fortsättningen här