Matchanalys: Ancona - Milan
Säsongens första seriematch är över. Efter månaders väntan och förberedelser har nu lugnet lagt sig över Milanello igen.
Under de tio första minutrarna på Del Conero i Ancona var det tyst på läktarplats. Både Ancona- och Milanklacken gjorde detta i en demonstration mot den cirkus om Serie B som pågått under den senaste tiden.
Spänningen var även påtaglig hos spelarna. Kanske inte på grund av händelserna i Serie B utan med tanke på att det var just mot "smålagen" Milan hade det svårt förra året.
Under den första halvleken sjönk Ancona långt ner på egen planhalva vilket gjorde det svårt för Milan att skapa något riktigt kreativt. Shevchenko & co bröt igenom gång på gång, men när den sista, eller näst sista passningen, skulle komma blev det för trångt.
Serginho som fungerade som bäst vid sådana här situationer förra året sken idag med sin frånvaro.
Att det sedan skulle vara en fast situation som öppnade för oss hade jag aldrig vågat hoppas på. Förra året gjode vi alldeles för lite mål på fasta situationer. Vi får hoppas Shevas form håller i sig länge.
Att det sedan var den andra matchen på fyra dagar gjorde säkerligen även sitt. Rui Costa, Rivaldo och Seedorf satt alla på bänken. Tröttheten hos de spelande visade sig starkt i början av den första halvleken då spelet var som mest lojt.
I mitten av den andra halvleken fick vår egen Paolo Maldini rött kort. Aldrig tidigare har jag kunnat drömma om att det som hände skulle ske. Paolo fick ett raseriutrbrott på en motståndare, satte armbågen i nacken på honom och förpassades till omklädningsrummet.
Besvikelsen är stor, men samtidigt undrar jag vad det egentligen är som ligger bakom utbrottet. Något måste ha sagts eller hänt. Något som inte framgick för oss TV-tittare. Paolo som annars ligger väldigt lågt blev så arg att han tappade kontrollen. Jag väntar spänt på en förklaring.
I den andra halvleken tog vi över spelet mer och mer. Laget kontrollerade matchen totalt i slutskedet och Anconas spelare fick mest jaga boll.
Vi spelade en stundtals dålig match, men tar trots detta tre poäng. Det var precis det här vi hade problem med förra året. Ett år tillbaka hade den här matchen slutat med en snöplig 1-0-förlust eller i bästa fall oavgjort; 0-0.
Om det sedan är en ny mentalitet, eller om det är Shevchenkos form det beror på återstår att se.
