La Cronaca Diabolica
Benvenuto...
Det var alltså det här vi hade väntat på hela sommaren. Det var det här vi skulle se fram emot efter den segaste försäsongen i mannaminne. De sa att vi skulle få se det riktiga Milan nu när det gällde.
Det skulle smälla ordentligt mot Porto och Ancona, alla skulle få se vilken kraft de regerande Europamästarna besatt.
Vi fick två vinster. Så långt är allt frid och fröjd. 1-0 mot Porto, 2-0 mot Ancona. Läser man bara resultaten så hade ju spelarna och ledarna rätt i att vi skulle visa oss från vår rätta sida när säsongen väl drog igång.
Vi skulle kunna avsluta genomgången av matcherna här och nöja oss med att vi vann. Men nej, så enkelt ska de inte tro att de kommer undan.
Vi vann båda matcherna. Vi skapade flera klara målchanser i båda matcherna. Vi visade prov på stabilt försvarsspel i båda matcherna. Varför ska man då överhuvudtaget tänka sig att rikta någon kritik mot laget överhuvudtaget?
Skänker man bort mellan 10 och 20 bollar på egen planhalva, om endast var femte passning når rätt adress, om tempot mer liknar veteranfotboll än sådant som spelas av välbetalda och vältränade unga män, ja då måste det finnas utrymme för kritik.
Jag fruktar det som komma skall. I alla fall om spelet ser ut som det gjort hittills. Visst, det var inte roligt i början av förra säsongen heller. 1-0 o 1-2 mot Slovan Liberec och sedan 3-0 mot ett Modena som var nästan lika dåliga som Ancona idag.
Det mest oroväckande i det hela har varit nonchalansen hos spelarna. Eller vad man nu kan kalla det när nästan alla står still och levererar mer eller mindre omöjliga passningar till sina lagkamrater, som också står still, och lätt blir bortmarkerade.
Bara för att man är regerande europamästare så kan man inte tro att motståndarna rullar ut den röda mattan fram till mål i år.
Jag skulle kunna utveckla teorier till oändlighet, men jag tror jag hejdar mig här eftersom vi trots allt bara spelat två tävlingsmatcher än så länge. Som vi trots allt har vunnit. Ska man se det från den positiva sidan så har säsongen börjat otroligt bra. Vi har vunnit två matcher där vi inte spelat bra, det är ett gott tecken om något.
Härnäst Bologna innan det är dags för Ajax i CL igen. Med landskampsuppehållet har vi nu knappt två veckor på oss att lära oss en del väsentliga saker inom fotboll, passningsspel t.ex.
Årets mercato måste ha varit bland de mest händelserika på flera år...ja kanske någonsin. En galen (?) ryss som försökte köpa halva Serie A till ett enda lag. En Christian Chivu som blev klar för Roma, som sen försvann tillbaka till Ajax, kom tillbaka till Roma som hade pengar, men som inte hade pengar, som hade en namnteckning som nån hade förfalskat, som tillhörde nån som jobbade på nån bank som inte hade några pengar, som sen hade pengar som Roma inte fick, som tvingade Roma att skicka Chivu tillbaka till Ajax som hävdade att han tillhörde dem. Men han blev i alla fall klar för Roma till slut..tror jag. Som en blixt från klar himmel kom sen också en norrman som inte kan jonglera med apelsiner till Capellos förfogande.
Där fanns också en Fadiga som inte var helt frisk, där fanns 234 spelare som köptes av Inter, där fanns en Leonardo som prutade o prutade o prutade för att få Kaká. Där fanns även Modena som köpte halva Como, och så fanns där Ancona som såg till att fick världens äldsta anfallspar. Vi ska inte glömma Chievo som måste börja om från början för tredje säsongen i rad eller Inter som sålde Crespo/köpte Cruz (OBS! Ekvationen kan endast lösas av Moratti).
Där fanns Juve som var lika äckligt effektiva på mercaton som på planen. Vi minns också Lazio som skulle byta med Udinese, via Atalanta, men när en av de 6-7 inblandade inte vill så kunde de andra inte byta. Men det köptes och byttes i alla fall i slutändan, men inte samma spelare som egentligen skulle ha bytts/köpts/lånats/auktionerats/kohandlats från början.
Där fanns också Perugia som värvade en Ghadaffi och som ville ha en kvinna (Nej, inte Totti. Honom har de inte råd med!). Och så fanns där Siena som inte fick mycket mer än Juventus matchtröjor från förra säsongen.
Någonstans i en avlägsen galax fanns det också en Beckham.
Utan Cafú hade vi inte gjort vårt andra mål mot Ancona. Hade Simic spelat i den positionen så hade han befunnit sig max tio meter från Dida i det läget.
Albertini 1 mål, Helveg 1 assist, Guly 1 mål, Locatelli 1 mål - det våras för gamla Rossoneri.
Stundtals var Ancona så dåliga så jag undrar om de inte kunde ha flyttat upp Fiorentina till Serie A direkt.
Carlo Taldo och Giampiero Maini vet det redan. Jag också. Marco Materazzi och Gennaro Gattuso inte vinner något fair play pris - i år heller...
Det kändes till en början onekligen lite grann som att ha kaká på kaka med Izecson i samma lag som Rui o Riva.
Fair Play pris kommer nog inte kapten Maldini få heller med tanke på hans vansinnesutbrott igår. Den stora frågan efter omgång ett i Serie A måste vara vad som fick den annars så lugne Paolo att totalt tappa besinningen efter knappa timmen mot Ancona. Men han kanske var frustrerad över vårt dåliga spel.
Jag hade nog inte trott att Ancelotti skulle bänka både Rivaldo och Rui Costa till förmån för Kaká. Ett psykologiskt genidrag för att få igång de gamla får vi hoppas. Inte för att Kaká på något sätt gjorde bort sig. Men i Sao Paulo hade han gjort minst två mål med de chanser han fick. Men vi förlåter honom, det var ju trots allt hans Serie A-debut.
Undrar om de fick in ett virus i Milan Lab med tanke på alla skador på försäsongen...
Aftonbladet skrev inte en bokstav om Milan - Porto på sin hemsida. Aftonbladet skrev inför Serie A-premiären att Milan-fansen gladde sig åt det fina spelet i den europeiska Supercup-finalen. Aftonbladet skrev att vi blev tvåa i ligan förra året (Tack! Tji fick Inter!). Aftonbladet är Sveriges största dagstidning.
Serie A är i alla fall igång nu. Vi har åtta månader av kärlek, vånda, idioti, förbannelser, glädjestunder och en och annan bensax av Rino att se fram emot. ÄNTLIGEN!!!
FORZA MILAN PER SEMPRE!
marko_u@hotmail.com
