Lite tankar inför dagens match...
Då var det dags! Drygt nio timmar kvar och det börjar kännas som att derbyt är inpå en.
Inter-Milan. Vad säger man? När vi talar om idrott som berör, som orsakar vätskebrist och gråa hår, som kulminerar i en spänning som i det närmaste kan jämföras med upphetsningen innan en utlösning, då mina vänner snackar vi om mötena mellan Milan och Inter.
Ikväll är det dags för detta klassiska möte att ta plats igen. Dagen då staden Milano står still och blir stor arena för entusiastiska bollälskare är kommen. La Scala, som San Siro ofta kallas, skall återigen bli skådeplatsen för vad som kan bli en fantastisk och underhållande tillställning. Eftertrycket på ordet kan har att göra med det faktum att trots det vimlande antalet världsklassaktörer så finns risken att kvällens match inte blir något att hänga i julgranen.
Inter har i år tagit ett steg i rätt riktning tycker jag. För Cupers lagbygge är ett kantspel av essentiell betydelse. Det är på denna faktor som Inter har fallerat de senaste säsongerna. Man kan inte förvänta sig att bli mästare i världens tuffaste liga med ytterspelare som Guly, Okan och allt vad de heter. Detta insåg även Moratti till slut, förmodligen efter påtryckning av Mister himself. Detta har resulterat i att Cuper förfogar över ett lag som är mycket mer dynamiskt än fjolårsupplagan. Försvaret har varit ogenomträngligt såhär långt, och ett enda insläppt mål i tävlingsmatcher vittnar om just detta.
Hur står sig då Inter i jämförelse med Milan? Kanske är jag något färgad och biased, men nog tycker jag att Milan är ett bättre lag än Inter. Skillnaden har dock minskat och utgången av kvällens derby känns inte på förhand given, vilket den i mina ögon gjorde förra året.
Häromdagen satt jag och tänkte på hur pass olika Milan och Inter är som lag. Cuper fokuserar strikt på sin 442 taktik, och verkar repelleras av endast tanken på att spela med fantasistas. Observera att Emre inte går under etiketten fantasista. Han är snarare en teknisk och duktig mittfältare med offensiva kvalitéer. Ancelotti däremot har ett överflöd av offensiva och kreativa krafter på mitten. Jag tänker i första hand på Rivaldo, Rui och Kaká men även Pirlo, som trots sin idag mera tillbakadragna roll ändå är ett kreativt geni.
En annan utpräglad åtskillnad mellan dessa två giganter är att Inter, som nämnts ovan, lägger fokus på kantspelet. Milan gör precis tvärtom. I rossoneri försöker att i största möjliga mån penetrera mitten och lösa upp knutarna genom kortpassningsspel och individuella prestationer. Inter har ju Bobo där framme och han gör sig bäst när han får precisa inlägg från kanterna, och därmed ter sig Cupers taktik rätt naturlig.
Sen är det ju intressant att konstatera att Milan har en förkärlek till brassar, medan Inter inte bara har flera argentinska spelare, utan även en coach av argentinsk nationalitet.
***
Varför är jag lite skeptisk?
Svaret är väldigt enkelt. Coacher, som spelare och fans vet om betydelsen av Derbyt med stort D. Man kan vifta bort matchens betydelse med övertygande retorik, men dessa uttalanden är i allra högsta grad ingenting annat än en enda stor fars. En derbyförlust svider mer än någonting annat, ty hur det än går i övrigt så kommer man i ett halvårs tid få höra häcklande och högmodiga röster från det motstående lägret. Detta är något som Interfansen fått höra i ett bra tag nu, men trots att man åker på pisk så är derbyförluster något man aldrig kan eller får vänja sig vid.
På senare år har rivaliteten nått en kokpunkt och antagonismen är idag större än på många, många år. Det var länge sen båda lagen var så starka att de sågs som seriösa titelutmanare, lägg därtill den upphaussade stämningen vid förra årets Euroderby, som starkt bidrog till den ökade rivaliteten.
Milan är storebror, och kommer så att vara även vid en förlust, men detta gör inte Inters revanschlusta mindre.
Sen Carlo tog över Milan har vi inte fått se några sprudlande derbymatcher, och kanske får vi inte se det ikväll heller. Carlos kontrahent Cuper har väl inte direkt gjort sig känd som en manager som förespråkar en sanslös offensiv. Jag tror, som många andra, att rädslan att förlora blir större än önskan att vinna på båda sidor. Då blir matcherna lätt väldigt låsta.
Min pessimism till trots ser jag ändå mål i kvällens match. Dom görs av bästisarna Bobo och Pippo och därmed spricker Inters nolla. Slutresultatet skrivs till 1-1.
***
Slutligen vill jag uppmana fans på båda sidor att uppträda med dignitet oberoende av matchens utgång.
Inför derbymatcherna byggs en agiterad stämning upp som kan ta sig i uttryck i diaboliska och hatiska kommentarer, vilket vi inte minst får bevittna på forumen med jämna mellanrum. Detta är naturligtvis en slagsida av derbypolemiken och har ofta att göra med det onaturliga adrenalintillskott som tillförs vid närmaste tanke på derby. Visst är det roligt att kunna trycka dit en interista efter en derbyvinst, men man måste ändå ha någon grad av sportsmanship.
FORZA MILAN!!!
