Matchanalys: Milan - Club Brügge
Smålagssyndromet - ännu inte löst.
En förlust är alltid en förlust och de är lika svåra varje gång. Särskilt när de kommer i matcher som man på förhand ser som en given seger.
Om man ska vara lite efterklok (och det bör man ju vara en sådan här afton) så såg spelarna väldigt trötta ut och man undrar om inte det hade varit bättre att rotera i laget. Belgarna som inte vek sig en tum verkade ha en ganska behaglig afton mot halvsega milanesare.
Trots allt prat om att alla är med på denna rotationstaktik så har Ancelotti sällan ändrat på sin startelva de senaste veckorna, om inte skador och avstängningar tvingat honom till det.
Visserligen är den gamla klyschan "ändra inte på ett vinnande lag" fortfarande stark, men i dagens toppfotboll kan man inte mönstra samma "vinnande lag" i alla 60 matcher. Då förblir man inte ett vinnande lag särskilt länge till.
Rotationskonsten är en ädel konst och kräver fingertoppskänsla, Ancelotti kommer in i ett kritiskt skede av säsongen med många och hårda matcher nu och då måste den känslan komma fram.
Vi gör en ganska slät figur idag. Okej, vi skapar säkerligen ett tvåsiffrigt antal bra målchanser, men avsluten var många gånger under all kritik. Spelet blev också lite ensidigt med ideliga försök att spela in höga bollar bakom backlinjen, men sällan var framspelarna och anfallarna på samma våglängd.
Efter att ha haft tur i domsluten i matchen mot Lazio så fick vi snabbt smaka på samma medicin själva. Men likväl nu, som i söndags är det omöjligt att sia om matchresultatet om linjemännen varit mindre skelögda.
Vi falerar absolut inte på domaren idag, vi har bara oss själva att skylla. Återigen går vi på samma mina som så många gånger förra säsongen. Jag siade som matchbilden i min inför-rapport och fick tyvärr helt rätt. Men jag hoppades (och trodde) på seger idag, men den profetian misslyckades jag med.
Den omedelbara känslan är att detta var ett olycksfall i arbetet, men vi måste snabbt ta oss tillbaka, helst genom en seger mot Samp på söndag för att bevisa detta. Sedan väntar Juve, men matchen som oroar nästan mer är bortamötet mot Brügge. Kanske blir det lite enklare för oss att spela eftersom hemmapubliken knappast godkänner en liknande straffområdesbarrikadering.
Jag ber dig än en gång Galliani att titta efter en storvuxen anfallare som inte har en alltför taskig känsla för mål, det är honom vi saknar i dessa matcher. Det sa jag redan förra säsongen och jag vet att jag inte är den ende som tycker så.
Jag hade egentligen bara en rädsla efter att ha sett lottningen, det var att vi fick en för lätt grupp. Vi spelar bäst mot de stora lagen och motivationen är ofta en större motståndare än dessa okända män från Belgien och Spanien som vi mött hittills. Ingenting är dock förlorat än och gruppen lever i allra högsta grad men nu har vi pressen på oss att vinna i Belgien, annars ser det genast mycket besvärligare ut.
Som alltid dock.FORZA MILAN
marko_u@hotmail.com
