Krönika: Dagen efter
Det är dagen efter ännu en tung derbyförlust och det är dags att set the record straight.
Tung derbyförlust. Skriver en krönika med mina tankar efter matchen. Tidig uppgång måndag morgon, seminarium kl 9. Kommer dit. Läraren sjuk. Seminariet inställt. Grupparbete. Kommer hem. Läser kommentarerna efter matchen. Det är samma gamla visa igen. Tyvärr. Vad hade jag egentligen förväntat mig?
I går gick jag igenom grundförutsättningarna som skiljer lagen. De här ekonomiska grundförutsättningarna gör att sannolikheten att Inter ska vinna är betydligt högre än att Milan ska vinna. Så enkelt är det. I slutändan är det ingen slump. Mer om det senare. Först domarens insats.
Efter matchen uttalade sig Mourinho, Moratti och andra i Inters ledning om domarens ”katastrofala insats, där han försökte få Milan att vinna”. Låt oss därför gå igenom domarens insats:
Snejiders utvisning var hård. Men jag förstår domarens agerande. Respektera hans uppgift. Snejider sa några väl valda ord till honom redan några minuter tidigare när domaren stod i vägen för holländaren (precis som domarens stod i vägen för Ronaldinho några minuter innan det). Alla som själva spelat fotboll vet att en dålig attityd med flera kommentarer blir kumulativt och till slut straffar det sig. En varning hade kanske varit mer lämpligt men skyll dig själv.
Milan kunde ha fått en straff när Ronaldinho var på väg igenom. Han chippar bollen över Maicon, men landsmannen har armen utsträck i ett onaturligt läge och bollen tar på armen vilket därmed räddar situationen. Inter kunde ha fått en straff när Pandev ramlade efter att ha kramats med Abate. Låt oss säga 1-1 i straffsituationer. Muntari sparkar ner Gattuso, solklar varning. Spelaren klagar ändå. Pirlo slår frisparken. Maicon höjer armbågen i ansiktshöjd och styr den till hörna. 2-1 i straffsituationer. Milan fick en straff när Lucio räddade bollen med armen någon meter framför mållinjen. Brassen var redan varnad för en filmning som han själv inte alls klagade på. Han får ett till gult, och därmed ett rött, för att ha räddat ett potentiellt mål med armen – han ska ut, han går ut.
Maicon har redan ett gult kort när han försöker filma till sig en frispark och samtidigt få den redan varnade Favalli varnad igen. Mourinho, som av någon anledning hela tiden får bryta mot reglerna och stå vart han vill på sidlinjen, gestikulerar. Han vill ha ut Favalli. Domaren går nästan helt på det och ger Inter en frispark som sedan slås längre in i planen än där Maicon ramlade. Märken på planen syns tydligt och Milanspelarna försöker visa domaren. Pandev gör 2-0 på den här frisparken. Matchen är över.
Återigen, domaren ville att Milan skulle vinna den här matchen. Att Mourinho klagar på domaren är inget nytt. Att Inter gick säsonger utan att få en enda straff emot sig är inget han nämner dock. Jose, är Cesar en bra målvakt för att han aldrig får någon straff emot sig på söndagarna?
Det intressanta är att han efter matchen fokuserade helt på att håna Milan för all hjälp de får från domarna. Han menade att Milan bara skulle kunna slå Inter om de blåsvarta har sex man på planen. Han fortsatte att visa sin klass med att säga att Ronaldinho är bra för han får en straff varje söndag, och att om brassen hade gjort mål på straffen hade övertiden blivit åtta minuter.
Portugisen tränar alltså Inter – laget som under de senaste åren, bl a enligt erkänt Intervänliga La Gazzetta dello Sport, fått flest avgörande domarmisstag med sig av alla lag i hela Serie A. Jag känner inte till statistiken för 2009/10, men Milan var det lag som hade fått flest avgörande felaktiga domslut mot sig i den tidigare rankingen. Det borde innebära en ganska stor skillnad mellan lagen.
Att vi får många straffar är uppenbart. Men jag tycker personligen inte att det är konstigt med tanke på hur vi spelar. Dessutom utmanar jag vem som helst att säga hur många felaktiga straffar Milan fått. Det viktiga är inte antalet straffar, utan det viktiga är antalet felaktiga domslut klubben fått med sig.
I livet kan man vinna och förlora med klass. Att håna domaren och Milan efter en sån här match visar hur mycket klass Inter har. Att Materazzi försöker håna Berlusconi vet jag inte vad jag säga om. Killen fyller 37 år, han är en av ytterst få italienare i klubben, och han hånar sitt eget lands premiärminister. Tycka vad man vill om Berlusconi, men återigen, man kan vinna och förlora med klass. Man kan också bete sig med klass.
Calciopoli rörde upp mycket i Italien. På gott eller ont. Det satte djupa spår hos många. Oavsett om Tronchetti och Moratti låg bakom rättegången eller inte – utgången var att Inter var de stora vinnarna och Juve och Milan de stora förlorarna. I det läget kunde Inter agera med klass, de hade kunnat gå vidare, tagit hem sina scudetti med glädje – utan att håna de andra. Men de gjorde inte det.
Istället döpte de om sig till gli Onesti (de ärliga) och de missade inte ett tillfälle att komma med nedvärderande kommentarer om de andra ”fuskarna”. Jag tänker inte på när Moratti hoppades att Milan skulle förlora CL-finalen 2007 och den efterföljande avundsjukan mot den titeln, eller när Mancini och många andra skulle håna Klubblags-VM samma höst (uttalanden som ingen annan italiensk klubb kom med förövrigt). Jag tänker på när direktören Oriali – som själv fixat ett falskt pass till Recoba och därmed gett laget fördelen att under en säsong spela med en icke EU-spelare mer än alla andra – kommer med uttalanden om att andra lag fuskar och får fördelar och att Inter aldrig har fuskat.
Eller när lagkaptenen Zanetti tycker att andras fans är rasister, när Hitler själv skulle vara stolt över en majoritet av de som står i Curva Nord. När har Zanetti gjort revolt mot Curva Nord? T o m Balotelli själv säger att hans fans är rasister. Jag tänker på när samtliga i klubben lackar för att Lippi åker till Milanello för att besöka Milan som ofta ställer upp med sju italienare i startelvan, plus ett antal på bänken, och att landslagstränaren sen inte kommer på besök på Inters träningsanläggning där ett ytterst fåtal italienare spelar.
Mönstret är hela tiden att Inter är offer, alla hatar och är avundsjuka på Inter. De vill att folk ska hata dem. Domarmisstagen är en grej, det står redan klart att det är Inter själva som fått flest misstag med sig – ändå är det vi som är avundsjuka och hatar dem. Sen är andra fans även avundsjuka för deras scudetti, trots att Milan och Juve har vunnit så mycket mer än Inter.
Sedan är vi andra omoraliska fuskare, trots att det redan är bevisat att även de är omoraliska fuskare och att spelet bakom Calciopoli ännu är oklart. Sedan är vi avundsjuka och hatiska när vi påpekar att vi andra spelar med italienare i laget – ändå klagar de när landslagstränaren, som dessutom blivit hånad och attackerad av Mourinho, inte vill besöka deras träningsanläggning.
Egentligen skulle man kunna se det som en ding ding-värld. Men i slutändan handlar det om år av frustrationer, som nu kommer till utlopp i ett desperat behov av bekräftelse. Att man fortfarande inte lyckas i CL innebär bara mer bensin på den här elden av frustration. Trots alla miljarder Moratti har spenderat lyckas inte klubben i CL. Men Milan har lyckats i CL, samtidigt som Inter har vunnit många derbyn sedan Calciopoli. Det här skapar ännu mer frustration. De är ju bättre än oss.
När jag förklarar skillnaderna i förutsättningarna mellan Inter och Milan är det en del som påpekar att Berlusconi minsann spenderade mer än andra under en längre period. Och det gjorde han. Men han påstår själv att han fick tillbaka investeringarna genom att använda spelarna i diverse reklamsammanhang. Han var innovativ och nyskapande. Som ekonom respekterar jag sånt. Sant eller inte – summorna vi snackar om går inte att jämföra med summorna som Moratti förlorat. Inte ens relativt. Jag beundrar Perez som spenderar miljarder – han gör det med Reals egna pengar som han själv har skapat med nya intäktskällor. Han är innovativ. Moratti har ärvt sina miljarder av pappa och han är i den näst mest stabila industrin. Han ger Inter konstgjord andning med sina pengar. Och det får han gärna göra, jag gnäller inte på det, men jag beundrar det inte mer än att det är kärlek för sin klubb. Inter som klubb är egentligen ett korthus som överlever endast på grund av Moratti. #thatsafact
Och nu det viktiga – Berlusconi spenderade mycket. Säg att han ljuger och att han faktiskt förlorade mycket. Men Milan vann ALLT. Mer än någon klubb någonsin. Det här under en period då Serie A dessutom var världens överlägset bästa liga. #thatsafact
Moratti har förlorat miljarder – mer än någon annan. Han har aldrig varit i närheten av att vinna CL och han har vunnit sina ligatitlar under en period då Serie A har varit i sin sämsta period sedan jag vet inte när. Milan och framförallt Juve var helt utslagna 2006, vilket gav Inter chansen att dominera, vilket dagens framgångar bygger på. Serie A är i dag knappt den tredje bästa ligan i Europa, Bundesliga är på väg förbi oss. Inter dominerar Serie A, men deras statistik i CL visar att de är ett mediokert lag ute i Europa. #thatsafact och varenda Interista vet om det. Därav frustrationerna.
Inters styrka och deras dominans i Serie A ska inte ifrågasättas. Likaså att de har enkelt för Leonardos Milan. Det applåderar jag. Att de sedan inte lyckats i CL är en annan sak. Om de lyckas kommer jag att vara glad för mina Interistis skull, det vore på tiden nu. Serie A behöver framgångar i CL. Förutsättningar jag nämnde i går är svåra att diskutera bort. Det är så det är och jag säger inte att Milan inte har pengar – ge Roma Milans resurser och de kommer bli ännu starkare än vad de är i dag. Men faktum är att Milan numera till stora delar lever på sina egna genererade intäkter och det är en viktig skillnad. Jag ska ge er ett exempel:
Inter brukar förlora ca 1,2-1,5 miljard per säsong. Det här är alltså förluster utöver de egna genererade intäkterna. Med de här pengarna kan Mourinho handplocka sina nyförvärv, d v s de spelare som faktiskt vill komma till Inter. I somras såldes Zlatan, men pengarna spenderades på fem nya spelare. Det betyder att förlusten nästa år kommer att bli lägre än tidigare. Säg att Inter går back endast 700 miljoner den här gången. Ge Leonardo 700 miljoner att köpa spelare för i sommar och så ska vi se hur det går 2010/11. Nästa år kommer Inters förluster att vara tillbaka över en miljard igen (då de inte kan sälja Zlatan igen). Ge Leonardo 1 miljard under sommaren 2011 och vi ska se hur det går 2011/12.
Jag förklarar bara varför Inter är har bättre förutsättningar än Milan. Det finns en tro att Milan presterar katastrofalt, att de går back lika mycket som Inter och ändå blir utklassade. Men så är inte alls fallet. Milan har gått back mycket under de senaste åren. Men inte i närheten av lika mycket som Inter. Hade de gjort det hade vi kunnat snacka om misslyckande för Milans del.
Jag hoppas att ni förstår skillnaden i förutsättningar nu och varför jag drar upp dem. Det här är hypotetiskt givetvis. Men ändå, det är en oerhört viktig förklaring till klasskillnaden mellan Milan och Inter i dag. Jag är inte ledsen. Hade Leo haft samma förutsättningar som Mourinho, hade det inte slutat totalt 6-0 mellan Milan och Inter den här säsongen. Jag accepterar förlusterna, det är en del av spelet. Det är tungt, men jag är inte bitter. Jag vet om förutsättningarna. Milan har gjort superbra ifrån sig under Berlusconis ledning och vi gör bra ifrån oss även den här säsongen. Skillnaden är att förutsättningarna är annorlunda. Fotbollen går i cykler. Vår tid kommer igen.
De här skillnaderna i förutsättningarna är också anledningen till att inte fler beundrar Inter. De själva försöker dölja sina egna frustrationer genom att säga att andra är avundsjuka och hatiska. Men nej. En del kan inte acceptera att andra inte är avundsjuka. Inters styrka och deras dominans i Serie A ska som sagt inte ifrågasättas. Men relativt, utefter deras förutsättningar, finns det inte mycket att beundra. De har tagit sina ligatitlar – precis som de borde ha gjort. Grattis. Men de har floppat totalt i Europa och med tanke på deras förutsättningar är det ett stort IG. Tyvärr.
Det är därför jag applåderar Roma. Förutom att de faktiskt gått lika långt som Inter i CL, och varit med i toppen av Serie A (med lite färre domarmisstag till Inters fördel hade Roma vunnit Serie A 2007/08), spelar de även en fin fotboll som den neutrale kan beundra och njuta av. Dessutom har de en betydligt bättre attityd mot motståndarna. Det är också därför jag hyllat Juventus för att de byggt upp sina egna intäkter. Men då kallas jag rövslickare.
Diskussionen ovan om förutsättningar är svår att förklara bort. Sedan finns det mer subjektiva aspekter som t ex skönhet på spelet, klubbens dragningskraft, antalet italienare på planen, de omoraliska i att få ekonomisk konstgjord andning. Så fort jag påpekar sånt ses jag som hatisk och avundsjuk av Interfans.
Men jag säger vad jag tycker. Barca spelar en fin fotboll. Milan spelar en fin fotboll. Det är inte många, förutom Interisti själva, som tycker att Inter spelar en fin fotboll. Jag tycker att man ska ha minst fyra-fem spelare från landet där man kommer ifrån på planen, det här för att hjälpa landslaget att utvecklas. Agerar alla som Inter och Arsenal har vi inga landslag kvar.
Förutom det där så finns det mer som jag vet att många irriterar sig på. De irriterar sig på att klubben inte beundras lika mycket som t ex Milan. Deras osäkerhet visas också när spelare lämnar klubben. Att Zlatan ville lämna Inter för att klubben inte kunde vinna CL var jobbigt. Att Kaká ville stanna i Milan, men såldes och sedan hyllades när han kom tillbaka var en besvikelse – de försöker sjunga Kaká-sånger för att provocera oss. Men det går inte. Vi vet varför Kaká lämnade, och vi vet varför Zlatan lämnade. Att Balotelli är milanista och går på Milanmatcher och hänger på Milanstore är frustrerande. Att Ronaldo efter fem år i Inter och ett år i Milan är milanista är också frustrerande. Att Platini hyllar Milan och kritiserar Inter är korruption.
Men återigen – allt beror på avundsjuka och hat. Jag hyllas nu plötsligt som en bra skribent. Tack, jag uppskattar det. Jag säger vad jag tycker och även om jag främst skriver för mina Milanisti uppskattar jag att även andra lags fans uppskattar mitt arbete. Men om jag är en bra skribent nu, så var jag en bra skribent då också. Skillnaden är att folk som tidigare störde sig på mina åsikter nu förstår mig.
Problemet är att det hela tiden varit ett missförstånd om orsak och verkan. Bara för att jag skriver mycket om Inter för att visa min poäng betyder inte det att jag är hatisk eller avundsjuk mot Inter. Jag tror att de flesta numera fattar att det räcker med att läsa Mourinhos uttalanden efter matchen för att förstå vem som provocerar vem. Dessutom – med tanke på vad Milan vunnit under de senaste åren så skulle ingen normal Milanista någonsin kunna vara avundsjuk på en Interista. Med tanke på alla CL-kvällar vi fått uppleva kan vi gå 200 år utan att vinna igen och ändå vara i nivå med Inters CL-upplevelser. #thatsafact
Det finns många finns många mogna Interisti som agerar med klass. Efter år av fruktlösa försöka att vinna lo scudetto dominerar klubben nu Serie A och istället för desperata försök att söka bekräftelse njuter de här fansen av framgångarna. Jag beundrar dem och många av de Interisti jag känner är exakt så. Det är synd att så många andra beter sig som de gör.
Men that’s life, och Mourinho och de andras agerande kommer att komma tillbaka en dag. Det kallas Karma. Jag hoppas att Milanspelarna tar det som män och sedan använder det som tändvätska. Laget ligger potentiellt sett bara sex poäng bakom Inter, vilket är de två förlusterna mot kusinerna. I övrigt har vi alltså presterat lika bra. Inter har visat att de är Leonardos kryptonit, deras spelsätt passar oss väldigt dåligt, men säsongen är lång, vi möter inte Inter fler gånger och det finns fortfarande allt att spela för. Vem vet hur det slutar.
***
Jag öppnar studentmailen, nytt studieresultat för min c-uppsats – ännu ett VG in the bank. Trots att jag mådde i Thailand och andra orter under hälften av skrivperioden. Det går bra nu. Vi lämnar Inter nu. Vi ses igen i höst.
Forza Milan!!!
******************************************************************
ALLA SOM VILL KOMMENTERA FÅR GÄRNA GÖRA DET. MEN HÅLL EN KONSTRUKTIV NIVÅ. ANNARS BLIR DET ”TACK OCH HEJ, SES OM EN MÅNAD”. TACK
Tack till alla som uppskattar krönikan! @Interfan: Respekt. Om fler vore som dig, skulle vi ha ett bättre diskussionsklimat här. Jag hade egentligen inte tänkt svara på kommentarerna nedan för att läser man texten ordentligt finns redan alla svar (förutom ett).
1. Jag gnäller inte på Morattis spenderande. Han får göra vad han vill. Jag förklarar bara varför Inter är har bättre förutsättningar än Milan. En del tror att Milan presterar katastrofalt, att de går back lika mycket som Inter och ändå blir utklassade. Men så är inte alls fallet. Milan har gått back mycket under de senaste åren. Men inte i närheten av lika mycket som Inter. Hade de gjort det hade vi kunnat snacka om misslyckande för Milans del. Det här har jag visat. I grunden handlar det om ledningens kompetens. Och ja, Inter har blivit betydligt bättre under de senaste åren med värvningar och annat. Men de har fortfarande långt till de bästa. Trots de senaste årens scudetti. Inter går fortfarande back överlägset mest pengar av alla i Italien, och där har du en fördel som andra klubbar inte kan utnyttja. Hur som helst, det är bra att Inter har utvecklats.
2. Jag har redan förklarat vad jag tycker om själva matchen. Läs den andra krönikan. Inter var betydligt bättre och Milan spelade fegt. Det här är en annan aspekt.
3. Ni märker hur många ”du hatar Inter”-kommentarer det finns va? Ser ni mönstret ? :)
4. När det gäller källor däremot, har jag inte varit tydlig. Jag har skrivit om det här tidigare och nämnt källor, men nu har jag inte nämnt dem. Förklaringen till det är slarv och att jag antog att alla förstår att jag som universitetsstuderande är källkritisk. Men det var fel. Hur som helst. Mina källor är inte alltid förstahandskällor, men så gott som. Tro mig. Det rör sig La Gazzetta dello Sport, Deloitte osv. Det är intressant att folk förnekar Inters miljardförluster. Det betyder att det är jobbig läsning. Men tyvärr. Så är det.
5. När det gäller relationen mellan Interisti och Milanisti håller jag med dig helt och hållet. Problemet är att det är svårt att rikta krönikorna till alla. Jag har själv varit på sex derbyn, jag känner till den äkta derby della Madonnina-kulturen. Det är rivalitet med mycket humor. Jag har vänner som är Interisti, it’s all good. Ibland måste man gå långt för att visa en poäng. Jag tar den ”smällen”, det är lugnt.
6. Jag menar, att ett lag får många straffar måste inte betyda att domarna hjälper dem. Inter fick inte en straff emot sig på två år om jag minns rätt. Det betyder väl inte att domarna hjälper Inter eller? Det betyder väl att man har ett bra försvarsspel? Först och främst är inte antalet straffar det viktiga egentligen. Ett lag kan ha ett bra anfallsspel där man fyller på med mycket folk i straffområdet. Det är antalet felaktiga straffar – något som i sig är svårt att bedöma – som är det viktiga.
