Matchanalys: Club Brügge - Milan
En liten stund vi spela där, med mycket möda och stort besvär.
På förhand var det en match vi inte hade råd att förlora. Vi hade råd med oavgjort, men då skulle våra problem skulle fortfarande vara på samma nivå, alltså var det bara köra för seger.
Det var ett positivt Milan vi fick se till en början. Ancelottis order om högre bolltempo och mer löpningar av spelarna verkade ha gått fram till samtliga.
Brügge verkade disorienterat och hade svårt att få tag i Milan-spelarna. Mittförsvaret med Simons i spetsen stod dock pall och lyckades hålla Shevchenko och Tomasson i schack.
När det mesta pekade på att det bara var en tidsfråga innan Milan skulle bräcka den belgiska muren kom flera bakslag på några få minuter.
Först Maldinis skada. I egenskap av kapten så hade han en viktig uppgift att se till att laget följde det uppgjorda mönstret under matchen. Costacurta i alla ära, men Maldini är ändå Maldini.
Sen visade Nesta ut sig själv ur matchen och Milan blev konfunderat. Ancelotti ansåg att det var viktigare att hålla tätt bakåt än att riskera för mycket och därmed fick Tomasson ge plats åt Simic. Man kan tycka vad man vill om det bytet, att det var fegt och att Ancelotti bara spär på sitt rykte om att vara en defensiv coach.
Personligen tycker jag att det var ett taktiskt klokt byte. Det fanns inget utrymme att blotta backlinjen för ett Brügge som säkerligen skulle anfalla mer i vetskap om att man var en man mer. Konstallationen Cafú-Costacurta-Pancaro hade nog inte ens funkat i fantasin.
Som tur var skedde detta strax innan halvtid och inte precis efter. Ancelotti hann samla sin trupp i halvtid och ge nya order om vad som gällde.
Jag vet inte om han sade att laget skulle dra sig tillbaka, men det var i alla fall vad som hände i andra halvlek. Såhär i efterhand kan jag inte tycka annat än att det var klokt gjort. För det fanns inga alternativ för Brügge då längre. Man kunde inte barrikadera sig i eget straffområde inför hemmapubliken när motståndarna är en man mindre.
Hade Maldini och Nesta spelat i mitten hade jag inte oroat mig för denna taktik från Milans sida. Men nu hade vi ett mittbackspar som aldrig spelat ihop.vette fan om ens på träning.
Oron var befogad, och en ribbträff och en magisk Dida-räddning visade att det fanns anledning att oroa sig också. Men i det stora hela gjorde Simic och Costacurta en utmärkt match sett till förutsättningarna.
Dessutom så gav den försiktiga taktiken resultat mot slutet. Belgarna blev ungefär lika nonchalanta som vi var på San Siro när Mendoza kontrade in 1-0 på oss. Denna gång var det Kaká som fick den ytan han behövde och han målade när vi som bäst behövde det.
Signifikativt för oss var att vi missade ett jätteläge i den allra sista övertidsminuten. Vi har en märklig oförmåga att inte sätta dit liknande chanser i slutet av matcherna.
Efter en match som denna som hade så många vändningar i själva matchen och förutsättningar som ändrades så kan man inte vara annat än nöjd med tre poäng. Även om vi bara vann med 1-0 mot ligafemman i Belgien, även om de hade jättelägen fram till både 1-0 och 2-0 och även om vi lät dem föra spelet stora delar av andra halvlek så är jag jättenöjd.
Jag är nöjd för att spelarna visade karaktär, mod och en grandios vilja idag. Det fanns ett jävlaranamma i laget som Real Madrid bara kan drömma om. Om vi kan bibehålla denna inställningen även i fortsättningen så kommer vi att gå en fin säsong till mötes.
Jag hade varit nöjd med 0-0 idag, men spelarna med Gattuso i spetsen visade att Milan inte ger upp i första taget. Det är en lång väg kvar att vandra, men jag gläds åt denna seger tillsvidare.
marko_u@hotmail.com
