Krönika: Truppen har hunnit ifatt hoppet
Efter att ha radat upp seger på seger tog det då plötsligt stopp vår Leonardos lagbygge när man ställdes mot seriens suveräner Inter. Därefter kom en mindre bra reservlagsmatch mot Udinese i cupen och nu senast poängtapp mot Livorno hemma. Frågan är: Vad är det som har hänt?
För första gången på många år tycker jag att Milanledningen verkar ha realistiska förväntningar på laget. Jag har beklagat mig angående detta flera gånger tidigare, både i artiklar och till vänner. Iår är det tydligen andra bullar. Anledningen kan med stor säkerhet stavas Leonardo. En färsking i sammanhanget, i alla fall vad gäller tränarämbetet. Det står nu klart för de flesta att Milan verkligen vill satsa på Leo och därmed även ger honom tid att sätta sin prägel på laget och bygga upp ett nytt Milan. Med tanke på truppens medelålder när laget ställdes till hans förfogande innebar detta att bygga upp ett nytt lag från grunden. Sakta.
Säsongen startade som bekant trevande med exploderade sedan och Milan blev plötsligt heta utmanare till scudetton. Endast ett par veckor senare är dock alla chanser tydligen borta. Milan hamnade i en svacka, både spel- och resultatmässigt. Frågar ni mig så var detta endast en tidsfråga.
Milans trupp är alldeles för tunn. Det är ett faktum.
Våra ytterbackar har överpresterat under en längre period. Kom ihåg att Antonini knappt vet vilken sida om mittbackarna han vill spela på. Kom även ihåg att Abate för inte alltför längesedan var en offensiv högerytter. Nu är han plötsligt ordinarie högerback i Milan.
Lägg därtill att avbytarna heter Marek ”jag vägrar ta rätt beslut” Jankulovski och Gianluca ”jag är antingen skadad eller avdankad” Zambrotta. Dessutom har de båda varit skadade.
Jag är inte så brysk och hatisk mot ovanstående herrar som det låter. De är alla spelare som håller god nivå i Serie A. Men för att vinna en scudetto behöver man ett snäpp bättre spelare. Det är en himla skillnad på Maicon och Abate. I’m just saying.
Självklart är inte ytterbackarna enbart anledningen till att Milan inte presterat de senaste veckorna.
Målvaktsposten har varit ett orosmoment ända sedan Abbiati skadade sig förra året. Det spelar ingen roll hur bra Dida spelar i tio matcher. I den elfte kan han mycket väl stå och titta på när en frispark går in en meter bredvid honom. Han är som den gamla goda Sebastiano Rossi (om ni nu minns honom). En absolut världsmålvakt som har gjort bland de sjukaste räddningarna jag sett. Samtidigt var han en enorm clown som gjort värre misstag och tabbar än dåren Higuita. Nu är dock Abbiati tillbaka och den posten kan väl kännas lite säkrare. Tänk ändå på att Milans bästa målvakt, Abbiati, är en bra bit från flertalet andra målvakter i ligan (Buffon, Julio Cesar, Amelia m fl). Målvakter som räddar poäng på poäng. Match efter match. I’m just saying.
Mittbacksparet är i friskt tillstånd ligans bästa. Det har de redan bevisat. Eleganta, säkra och spelskickliga. Vi har dessvärre fått erfara hur skör även denna post är nu när Nesta plötsligt är skadad igen. Ersättarna heter Favalli och Kaladze. Deras erfarenhet i all ära, men man vinner ingen scudetto med en bra mittback åt gången i startelvan. I’m just saying.
Mittfältet är nog den post där Milan har flest spelare som kan gå in och göra en betydelsefull insats. Å andra sidan är det svårt att hoppa in och försöka ersätta Ambrosini idag. Vi har dock Flamini, Gattuso, Beckham, Seedorf m fl som kan gå in och ställa till det för motståndarna om behovet finns. Den svaga punkten ligger istället i Pirlos roll. Milan har länge varit väldigt sårbara dels spelmässigt, när lag totalt raderar ut Pirlo ur matchbilden, och dels på grund av skador och avstängningar. Milan har inte haft en ersättare för Pirlo någonsin. Om man inte räknar den spektakulära Dhorasoo…
Anfallet börjar ta form, och när Pato återvänder känns det som att Milan har en mycket vass treudd längst upp. Borriello har tagit åt sig ansvaret och bördan att agera bollhållare samtidigt som Dinho hittat tillbaka till bolltrollardagar. Pato bidrar med teknik, speed, målsinne samt är väldigt användbar i kontringar och snabba omställningar. Vi har även ett par fullgoda ersättare samt inhoppare för centertanken Marco. Tyvärr är Milan utan Pato väldigt lättlästa och blir ofta lite statiska samtidigt som Ronaldinhos roll även den är svår att ha backup till.
Av just den anledningen tycker jag att förvärvet av Mancini är bra. I dagsläget, med ankan skadad, borde han nästan gå rakt in i startelvan och förflytta Becks ett steg ner i banan. Bara det säger en hel del. En spelare som knappt figurerat på bänken i Inter, kan nästan gå rakt in i vår startelva. I’m just saying.
Jag hör inte den traumatiserade Berlusconi eller den superskalliga Galliani klaga på att titelfighten redan är över. Det verkar som om de äntligen förstått vad truppen är kapabel att uträtta. Förhoppningsvis är de inte nöjda utan kommer att bygga vidare.
Personligen är jag just nu nöjd. Jag ser hellre att Milan satsar på sin tränare, ger honom tid att bygga upp ett nytt Grande Milan, pusselbit för pusselbit. Truppen har som sagt hunnit ikapp hoppet om vinster och troféer. Men det är OK. Jag kräver varken Champions League seger eller en scudetto i år.
Jag vill att denna säsong ska handla om att visa för alla att Milan är att räkna med igen. Ungefär som vi gjorde mot Real Madrid.
Jag vill att lag som kommer till San Siro ska vara nervösa.
Rädda.
Precis som förr.
AVANTI MILAN!
Håll en rimlig nivå på diskussioner samt kommentarer. Övertramp raderas och spärras.
När jag kommit på en bra metod samt fått tillstånd kommer jag att tidsdebitera alla övertrampare. Booya!
