Lite tankar kring den närmsta framtiden och matchen mot Chievo
På söndag afton spelar Milan mot Chievo på Stadio Bentegodi. Efter en veckas uppehåll, där huvuddelen av spelarna i vår trupp varit på landslagsuppdrag, är Serie A äntligen åter tillbaks.
Visst är det roligt med landskamper men jag får ändå abstinensbesvär när jag inte får min veckodos av Serie A.
Milan befinner sig i ett intressant skede av säsongen. I november och december skall en hel del matcher avverkas, däribland Intercontinentalcupsfinalen.
Jag vill inte på något sätt påstå att dessa två månader kommer att bli avgörande för Milans säsong som helhet, men jag sticker inte heller under stol med det faktum att de närmsta veckorna definitivt kommer att låta oss fans få en bättre orientering vad gäller Milans stationering på fotbollskartan.
Det är dock som jag ser det Milan som ligger i pole-position ty Juve går snart in i en tuffare period där de kommer att ställas mot flera topplag i ligan. Om man dessutom betänker den nästintill inhumana form i bianconeri har visat hittills vore det inte speciellt överraskande med en dipp i form.
Min tes om att Milan ligger i slagläge för tillfället har att göra med dels det faktum att det börjas kännas som att killarna börjat bli riktigt varma i kläderna. Många av spelarna har börjat hitta rytmen i sitt spel, något som naturligtvis är väldigt glädjande.
Den andra faktorn har med spelschemat att göra. Till skillnad från t ex Juve, som har Parma, Inter och Lazio kvar att ställas mot, har Milan bara en toppkombattant kvar att fajtas mot. Det laget heter AS Roma och dom skall konfronteras på Olimpico, utan tvekan en av säsongens tuffaste matcher.
Jag sticker ut hakan och säger att Milan har goda möjligheter att gå obesegrade genom första halvan av ligasäsongen om man mäktar med minst ett kryss mot Roma. Om denna hypotes skulle visa sig besannas vore det inte helt orimligt att tro att Milan så småningom koras till Campione D´Inverno (Italienska för vintermästare).
Som de flesta vet brukar associationen Campione D´Inverno= Scudetto ofta infinna sig och det är snarare regel än undantag att vintermästaren sedermera blir italiensk mästare.
Problematiken för Milan kring detta ligger i att Carlo så sent som förra året ledde sitt Milan till ligaledning i "halvtidsvila", bara för att på vintern/våren helt kollapsa.
Samma sak inträffade när Ancelotti var coach för Juve. Det året Lazio vann hade Juve en fördel på hela 9 poäng ända in på våren men Carlo lyckades inte knyta ihop säcken och Juve förlorade Scudetton snöpligt på målsnöret.
Denna slags incidenter ledde till att Ancelotti fick gå under epitetet "den evige tvåan".
Förra säsongen kom dock ett välkommet trendbrott. Ancelotti visade alla belackare vart skåpet ska stå och triumferade i CL såväl som i Italienska cupen.
Framgången har utan tvekan fört med sig att Ancelotti har fått större tillit till Milans och sin egen kapacitet. Detta illustreras inte minst när Carlo vid upprepade tillfällen biter tillbaks i kontraattacker mot media. Det senaste exemplet är Ancelottis avfärdande av den kritik som brasiliansk media i dagarna riktade mot honom.
Som avslutning tänkte jag ha en liten diskussion kring Del Neri lag och helgens match.
Chievo är alltid en hård nöt att knäcka och brukar ha för vana att kunna ställa till det mot Milan. Corini, Marazzina, Corradi, Luciano och Legrottaglie är numera borta men Del Neri upphör aldrig att förvåna.
I år har nya fina talanger införskaffats, varav de mest utmärkande heter Santana och Amauri.
Santana, som blivit känd som något av en dribbelkung, skall enligt rapporter vara tveksam till medverkan på söndag. Tur för Milan, synd för oss fotbollsälskare.
Amauri är en mycket spännande forward. Han är ringa 23 år gammal och Del Neri menar att han kommer bli bättre än Corradi, något jag inte kan göra annat än instämma i. Brassen är stark, hyfsat målfarlig och besitter en fin teknik trots sin storlek.
Perrotta har sedan Corini bytte skepp tagit både ett och två steg i utvecklingen. Han tar numera för sig mer och är, skulle jag vilja säga, Chievos idag absolut viktigaste spelare.
Matchen:
Chievo kommer att spela efter sitt klassiska mönster. Detta innebär ett rakt 4-4-2 med hög press (visst klingar det lite IFK Göteborg klockor från 80-talet i huvudet på en). Santana (om disponibel) och Semioli kommer nog att anfalla friskt efter sina flanker. Detta är något Milan måste försöka värja sig emot.
Vad som är viktigast är enligt min mening dock att Milanspelarna fokuserar på uppgiften och försöker implementera det spel som laget presterar när det är på topp, d v s en attackfotboll där bollen likt ett snöre går efter marken.
Lyckas vi föra spelet samtidigt som vi håller tätt bakåt är hälften vunnet. Chievo går sällan ifrån sina matcher utan att släppa in mål.
Del Neris beryktade offsidefälla brukar skörda en hel del framgång, men med sylvassa och hungriga Milanforwards som hugger på varje boll finns chansen att fina målmöjligheter skapas
Om Rui i tillräckligt hög utsträckning kan servera sina anfallskollegor med fina mackor kommer Milan att vara tre poäng rikare på söndag kl 22.20.
Låt oss nu hålla tummarna och se fram emot matchen på söndag.
Forza Milan per sempre!
