Matchanalys Chievo-Milan
Juve och Roma satte under helgen rejäl press på Milan genom att vinna sina respektive bortamatcher. Många frågade sig nog hur Milan skulle tackla denna tuffa psykologiska uppgift. Ikväll replikerade Milan.
Många frågade sig nog hur Milan skulle klara uppgiften på Stadio Bentegodi då Chievo av tradition är ett lag vi har haft svårt mot de senaste säsongerna. När vi dessutom fick infinna oss i att ha ett decimerat manskap till förfogande rynkade nog en och annan på ögonbrynen inför denna uppgift.
Matchen:
Inledningen av matchen präglades av ett visst spelövertag från Chievos sida. Milanspelarna verkade första kvarten vara något desillusionerade på planen och häpnadsväckande många slarvfel gjordes. Vi lyckades inte få tag på bollen på mitten och nonchalansen blev emellanåt lite väl påtaglig.
Chievo var det något bättre laget första tio minuterna utan att kännas speciellt farliga. Dida behövde knappast göra några större ansträngningar i målet då Chievo saknade den där riktiga udden i anfallsspelet.
Efter tio minuter en kvart börjar Milan så sakteliga att tugga sig in i matchen. Mittfältsspelet präglades inte alls av samma nervositet som tidigare och forwardsen började få lite bollar att jobba på. Under ett 20 minutersintervall, fram till det att cirka en halvtimma av matchen gått äger Milan spelet. Rui hade bland annat ett sylvasst skott som Marchegiani med stor möda och besvär lyckades avvärja. I övrigt skapades inte mycket målchanser men fina tendenser fanns att urskönja från spelet.
Sista kvarten av halvleken sjunker dock kvalitéen betänkligt och det fanns inga klara konturer i spelet längre. Milan var lite bättre men det var knappast tal om någon dominans. Shevas mål på övertid kunde därmed inte komma mer lämpligt. Förhoppningsvis skulle nervknutarna lösas upp i halvlek två.
Halvlek två:
Andra halvlek öppnades i ett bättre tempo och det syntes att vi tittare skulle få njuta av en mer attraktiv fotboll. Det fick vi också, och det var Milan som stod för delikatesserna som serverades oss. Sheva öppnade andra halvlek som han avslutade första, genom att göra mål med andra ord.
Luften gick nog ur Chievo efter detta. Deras spelare sprang som i ett vakuum , och de befann sig aldrig i händelsernas centrum. Istället var det Milan som ägde matchen och stundtals bjöd på exceptionella tekniska prestationer. Mittfältet ägdes uteslutande av de rödsvarta. Rino och Ambro skötte sig exemplariskt och stod för grymma insatser i defensiven, samtidigt som de på ett aktivt sätt deltog även i det offensiva spelet. Pirlo styrde och ställde i vanlig ordning på mitten genom att distribuera fina bollar upp i banan. Rui hade inte så sällan tekniska uppvisningar i den högre skolan. Anfallarna gjorde ett ovärderligt jobb där framme och försågs, främst av Rui, med millimeterexakta smörpassningar.
Sista halvtimmen var mer eller mindre en enda lång defilering in i mål. En ren formalitet med andra ord.
Chievo hade i princip inget att säga till om trots att Milan gick på tomgång. De sista tio minuterna upptogs nog spelarnas mentala hjärnaktivitet i högre grad av den framemotsedda Ajaxmatchen på onsdag än kvällens drabbning. Chievo lyckades skapa lite oreda mot slutet men det var inte värre än att Dida relativt enkelt kunde agera vägg som sista utpost. Var det inte han som var i vägen så var det ofta Nesta, som i vanlig ordning, bjöd på fina och uppoffrande brytningar.
Avslutningsvis gratulerar vi Sheva som idag äntligen gick över 100 måls tröskeln i Milantröjan. Bra jobbat!
