Cruyff: "Pirlo är fantastisk"
Legenden Johann Cruyff såg i veckan sitt gamla lag spela mot Milan och han var lyrisk över främst en spelare: Andrea Pirlo. Sheva tycker att hård man-man markering inte är något problem.
Pirlo som blev utsedd till bäste spelare i matchen mot Ajax är i riktigt god form. Han har definitivt lagt den något tveksamma säsongsinledningen bakom sig. "Il Genio" tillhör match efter match en av planens bästa aktörer och det är bara så fruktansvärt beklagligt att Il Trap i sina fotbollsföreställningar fortfarande befinner sig någonstans i catenaccios innandömen på 60-talet.
Vissa har förr främst inriktat sig på Pirlos defensiva brister (Trap kan sägas vara en av dessa) och att han har haft en tendens att tappa lite väl mycket boll. Jag har haft en helt annan syn. Som många av er säkert vet har Pirlo frånsett 10 matcher i Brescia säsongen 2000/2001 alltid spelat antingen secunda punta eller trequartista. Han är också den spelare som genom historien gjort flest mål i U 21 landslaget, hela 15 stycken. Pirlo innehar även rekordet för antalet U 21 landskamper. Denna korta historiegenomgång torde fungera som ett relativt tydligt exempel på att Pirlos främsta kvalitéer inte ligger i defensiven.
När Trap idag skriver ner potentiella spelare för sin trupp hamnar Pirlo, trots sin givenhet och nyckelroll i Europas bästa lag, långt ute i periferin. Om han ses som tjugonde man kan han skatta sig lycklig för det skulle i så fall innebära att han kanske får en plats i truppen.
För Trap kan en spelare vars främsta kvalitéer ligger i det offensiva spelet aldrig vara påtänkt att ha på mitten, i alla fall inte i en 4-2-3-1 uppställning. Istället spelar han med spelare som Perrotta och Zanetti, två spelare som är underlägsna Pirlo i alla avseenden förutom styrkan och löpandet. Om Pirlo överhuvudtaget tas med till en landslagssamling, ja då är det som trequartista, som ersättare till Totti och några andra som går före honom på den rollen. Det måste kännas jävligt tungt för Bresciasonen. Att i ett och ett halvt års tid, match in och match ut spela på en regista roll få i ansvar att på ynka 15-20 minuter visa upp alla sina kvalitéer, som trequartista dessutom!
Det är, hävdar jag med bestämdhet, inte rättvist.
Den forne Interspelaren ligger i år i topp både vad gäller antalet matcher och minuter spelade. Hur kan detta komma sig? Vi som känner Milan och förstår vilken struktur på spelet som föredras i klubben inser vilken oerhörd betydelse Pirlo har för vårt lagbygge. Vad kan vara mer önskvärt att ha i sitt lag än en spelare som i ett moment av genialitet kan luckra upp vilket solitt försvar som helst, och som dessutom gör stora uppoffringar rent taktiskt i det defensiva spelet?
Jag och Ancelotti delar nog åsikt vad gäller denna fråga. En annan som är av samma åsikt är en av fotbollsaristokratins allra främsta namn, jag talar om ständigt aktuelle forne storspelaren och tränaren Johann Cruyff.
En av vår tids största fotbollshjärnor, som välsignades med en teknik och fart som sällan innan och efter hans tid skådats, säde så här om vårt mittfältsgeni efter matchen mot Ajax:
"Jag beundrade en fantastisk spelare, en spelare som kan göra precis vad han vill med bollen vid fötterna och som dessutom hjälper sitt lag i det defensiva spelet. Denna spelare är Pirlo."
Inte är det några små ord Cruyff passar på att häva ur sig. Ännu större känns dom då han som en av världens främsta coacher på senare årtionden vet vad han talar om. Jag som alltid varit en stor beundrare av teknisk fotboll har alltid och kommer alltid att beundra det spel som Cruyff implementerade med sitt Barca, det fotbollssätt som blev till en institution under tidigt 90-tal.
Pirlo är bara 25 år gammal och har en herrans massa fina höstar framför sig. Vi som ser fotbollen som en konst ser naturligtvis gärna att Trap kunde vidga sin fotbollssyn en smula och inse att centrala innermittfältare inte bara behöver vara fotbollsförstörare. Kanske är detta ett något starkt ord men inte kan väl någon påstå att spelare som Perrotta, Zanetti, Gattuso, Ambro, Tacch och Tommasi gjort sig kända för sina offensiva förmågor? Det är dessa män som Pirlo borde konkurrera med. Tyvärr är det så att han i Traps ögon fortfarande är en trequartista och under dessa orättvisa premisser kommer Euro 2004 med största sannolikhet bli berövade en potentiell protagonist till sommaren.
Pirlo själv berättar om hur hans transformering till en lite mer djup playmaker roll gått till:
"Jag visste att jag kunde göras om till regista. Jag var tvungen att jobba hårt och hela tiden studera därför att ett positionsbyte inte är något man gör över en natt utan frukten av långt och ihärdigt arbete. I Milan, som dock utgörs av många stora spelare, trivs jag utmärkt. När jag lyfter på huvudet finns det alltid en lagkamrat som tar emot bollen. Såhär är det enkelt: det är lagkamraternas förtjänst."
Avslutningsvis vill jag bara göra klart att Traps förstaval som innermittfältare inte är några dåliga spelare. De är gedigna grovjobbare och fyller en viktig funktion då det är dessa män (främst Perrotta och Zanetti) som haft en stor betydelse i Italiens avancemang till Euro 2004. Det jag efterlyser är bara att Pirlo får en ärlig chans, ty det kommer att komma matcher då de defensiva mittfältarna i landslaget blir tvungna att agera speluppläggare i uppspelsfasen. Varken Zanetti, Perrotta, Gattuso eller Ambrosini kommer någonsin att bli kapabla till detta. Pirlo skulle, hävdar jag i min enträgna argumentation, i många fall bidraga med en helt annan dimension, och på detta sätt ta mycket av den stora ansvarsbörda som faller på Totti i varje landskamp.
Efter denna något långa utläggning om en av mina stora fotbollsförebilder går vi nu vidare.
Nästa stjärna att hamna under Gazzetta dello Sports periskop är Sheva. Ämnet var återigen matchen mot Ajax och det verkar som att ukrainaren inte var helt nöjd med den magra målskörden mot Ajax.
"Jag blir arg på planen därför att man alltid kan göra mer: mot Ajax kunde och borde vi vunnit med 2 eller 3 mål mot 0. Det är helt riktigt att markeringarna var stenhårda men jag är van vid den sortens fotboll eftersom jag spelat under sådana förhållanden sen jag var 18 år. Punktmarkering enligt den gamla skolan har jag inga problem med. Lobanovski tränade oss i en mot en situationer."
En som hade det tuffare med den rigida markeringen var Kaká. Brassen som sällan kom till sin rätt i matchen verkade allt som oftast lida något oerhört av den intensiva man-man markeringen som Ajax spelarna utsatte honom för. Sheva förtäljer för tidningen sin syn på detta:
"I Brasilien fungerar det inte såhär, men när han väl får upp farten finns det ingen som kan stoppa honom. Kaká är ung, han kommer att lära sig, jag vet för jag är expert."
Med detta på många sätt roliga citat lämnar jag er för denna gång. Nästa gång kanske det är någon annan spelare som det lite mer utförligt skrivs om, vem vet?
