Lagbanner

Analys: en tredjedel avverkad, Milan i topp (del 2)

Elva matcher har spelats i årets Serie A, det innebär att så gott som en tredjedel av de 34 matcher som skall spelas har avverkats.

Klubbägaren och coachen är för övrigt själva inte mycket bättre ur den aspekten.

Roma är inte Italiens bästa lag enligt mitt sätt att se det. Defensivt är dom gedigna men detta beror i mina ögon främst på att dom har en enda stor köttmur framför sin backlinje. En trebackslinje som försvaras likt ett fort av inte mindre än fyra (!) betongklossar skall bara inte släppa in speciellt många mål, det vore konstigt om de gjorde. Ofta har man fått se Lima, Emerson, Dacourt och Tomassi/De Rossi på ett femmanna mittfält. Den enda riktiga offensiva förmågan, nu talar jag teknisk skicklighet och inte styrka i huvudspelet etc, har varit Amantino Mancini.

Ett lag som bygger på så många defensiva spelare tilltalar inte mig det minsta. Roma kommer dock vara med ända in i slutet. Framåt våren kommer dock Milans och Juves överlägsna trupper att slutligen fälla avgörandet, ty dom är inte alls i samma utsträckning beroende av en eller få spelare på samma sätt. Även om Juve helst bör undvika Juve att få Nedved skadad..


Juve har, trots den pinsamma förlusten i lördags, imponerat väldeliga på undertecknad. Det fanns en tid då Juve endast lyckades vinna på tur och domartavlor kändes det som. Denna känsla infinner sig inte längre. Zebrorna från Turin fortsätter att förpesta livet för motståndartränare (läs bl a Ancelotti) genom att envisas med att göra mål i slutminuterna. Detta är knappast någon tillfällighet, och var det förmodligen inte för fem år sen heller. Skillnaden nu är att man på ett helt annat sätt kan implementera ett vägvinnande spel. När Nedved och co får eld i baken, ja då svänger det sannerligen.

Om det förr var det Fort Knox liknande försvaret som höll ihop strängarna och tillät laget ta enerverande segrar är det idag snarare snabba omställningar och ett rakt spel som gör det.

Det finns dock vissa frågetecken förknippade med Juve som behöver nämnas. Dom tar jag itu med nu.

I min föreställningsvärld är Nedved oumbärlig, minst sagt, för Juve. Nu riskerar jag att få paj kastad på mig men jag måste bara lyfta en tung sten från mina axlar och bekänna en sak som kommer få många Juvefans att riva sitt hår av ilska:

Alex Del Piero må vara en mycket begåvad spelare, men dom av Er som tror att han är en världsspelare i klass med det han presterade 96-98 lurar bara Er själva. Idag är Del Piero en god spelare, men långt ifrån den som på egen hand kan lyfta ett lag. I på tok för många viktiga tillställningar viker han ned sig och gör varken själ för sin abnorma lönecheck eller det rykte som han internationellt tillerkänns. Ett rykte som säger att han är en större och bättre fotbollsspelare än en viss #10 i Roma.Felaktigt! Del Piero är numera väldigt överskattad.

Jag är ledsen om jag trampade någon på tårna, men så känner jag.


Nåväl, jag skall låta Er argumentera emot mig på bästa sätt. Nu lägger jag dock mitt behandlande av en av världens en gång främsta fotbollskonstnärer åt sidan, i alla fall för denna gång.

Nästa frågetecken är, hör och häpna, självaste Marcello Lippi. Lippis briljans som coach har aldrig ifrågasatts. Jag gör det idag delvis på grund av de frapperande misstag han stod för mot Inter. De flesta tränare är överens om att alla spelare skall behandlas lika inom en trupp och det skall inte ske någon favorisering. Tvärtom är det hjärnan och därmed ens rationella förmåga som bestämmer vem som är i bäst slag och mest lämpad att från start deltaga i en match.

Davids fall är säkerligen uttjatat för många, och säkert blir det så att han i slutet av året lämnar Juve. Men vem, med handen på hjärtat, kan påstå att Tacch och Appiah (fullständigt horribel mot Inter) idag är bättre spelare än holländaren?

Att Lippi sen inte ens tar in honom under matchens gång är bara ett bevis på enstöringens beklagansvärda stolthet. Att lägga in Conte på Davids bekostnad istället är naturligtvis ett tjänstefel.

Nästa tveksamhet som bör ägnas uppmärksamhet är det "kärleksförhållande" som Juvetränaren har till Del Piero. Att Del Piero efter en 40 dagars skada går direkt in i startelvan är föga överraskande när vi betänker att det är hans mentor som ligger bakom verket. Men att ADP efter två högst olyckliga prövningar, där han dessutom kostat på sig att missa en elvametare, får företräde mot Inter istället för den glödhete Di Vaio måste nästan betecknas som någon form av nepotism, för nog ser den ständigt cigarrökande Lippi Del Piero som något av en son.

Ett försvar som släppt in 13 mål på 11 omgångar bör man också ställa sig frågande till. Dessutom, har Juve hungern för ännu en ligaseger eller kommer CL attraktionen och frestelsen att inkräkta på Scudettochanserna?

Detta låter jag vara osagt. Jag vidhåller dock att Turinlaget skall ses som ett reellt hot i jakten på både CL buckla och Scudetton.

Många har säkerligen otåligt väntat (om ni ens orkat ta er hit i min krönika) när denne förbannade Alex T skall ta upp Milan.

Fortsättningen HÄR

Alex Tare2003-12-02 02:02:00

Fler artiklar om Milan