Matchanalys: Milan - Celta Vigo
Strålande första, tröstlös andra.
Det var verkligen en match med två ansikten vi fick se på San Siro idag. I den första halvleken spelade Milan kanske säsongens bästa fotboll och de första 20-25 minuterna rullade man upp Celta gång på gång och skapade mängder av fina chanser.
Passningsspelat var i det närmaste optimalt och det fanns en härlig löp- och skottvilja hos samtliga spelare. Det kändes verkligen som att vi agerade som ett lag. Celta blev nedpressat långt på egen planhalva.
De enda gångerna som Celta lyckades få tag i spelet var när vi nästan med flit lyfte foten från gaspedalen. Mittfältet fungerade mycket väloljat där Serginho agerade perfekt som ytter, där Seedorf och Redondo med hjälp av Kaká spelade över Celtas mittfält med sina passningar totalt. Detta kompletterades med en Brocchi som gav 110% både i anfall och försvar.
Efter paus när Kaká och Seedorf gav plats åt Rui och Tomasson så havererade spelet totalt. Celta kände att man hade vittring på en plats i åttondelen blev mer och mer aggresiva. Pressen blev högre och högre och med undantag av de först 5, möjligen 10 minuterna i andra halvlek så hade Milan i princip inga lyckade anfall.
Milan gav helt och hållet bort den här matchen. Jag klandrar inte Ancelotti för hans byten eftersom vi spelar säsongens kanske viktigaste match på söndag. Däremot så är det tjänstefel av spelarna att ge upp även om matchen saknar betydelse.
Om passningsspelet var optimalt i första så var det snarare abysmalt i andra. Efter Celtas ledningsmål kändes matchen avgjord. Trots att man satt och hoppades på en kvittering så intalade man sig själv ganska snabbt att den här matchen var körd. Förstår dock att spelare som Kaladze, Redondo och Serginho inte håller för 90 minuter, men det fanns de som var sämre idag också.
Jag gläds dock åt den första halvleken som visade att vi har reserver som i sina bästa stunder kan spela fotboll som inte ens Stefan Thylin eller Kristian Borell skulle kunna låta bli att applådera.
marko_u@hotmail.com
