Inför Milan-Boca
Inte ens två dygn kvar till årets match...
Det ryser i kroppen. 36 tunga timmar kvar. När ska denna pina komma till ända frågar jag mig?
Många är de intryck som hela tiden strömmar genom mitt kranium. Jag dras mellan världarna där jag ena stunden ser en frisk Nesta dominera matchen totalt, gång på gång bryta ned Bocas försök till vettiga anfall, och nästa stund befinner jag mig på en hemsk plats där jag ser Costacurta åter och åter visa sig otillräcklig i duellerna med kvicksilvret Tevez.
Nej fan alltså, helst hade jag sett att matchen gick av stapeln nu med detsamma, då hade jag sluppit våndas så otroligt mycket. Men nu ser verkligheten inte ut så och jag gör nog bäst i att börja skriva något relevantare i min införrapport.
Då så.
Nu är hela laget samlat i Japan och Carlo provade igår en elva som mycket väl kan bli den som spelar mot Boca. Både Pippo och Nesta deltog i denna match även om Nesta tvingades utgå på grund av smärtor.
Dessa två spelares medverkan är i nuläget ytterst tveksam. Medan Milanledarna tror på en återställd Nesta till finalen är det mer si och så med Inzaghi. Enligt diverse källor skall SuperPippo ha en 50- max 60%-ig chans till en plats från start.
Målvaktsposten råder det vid det här laget inget snack om. Milans förstemålis heter Nelson Dida och han är en av världens absolut bästa målvakter, om inte den allra bästa. Räkna med att denna man kan komma att spela en nyckelroll på söndag eftermiddag.
I backlinjen spelar Cafú, som gör comeback på Yokohama efter den framgångsrika VM finalen så sent som förra sommaren. Il Capitano är frisk och kommer att spela i mittförsvaret, frågan är bara med vem? Om Sandro inte skulle friskförklaras kommer Billy enligt rapporter att träda in i hans ställe. Pancaro väntas ta platsen ute till vänster även om alternativet Kaladze inte skall uteslutas. Carletto har sagt att Kakhaber sett bra ut på träningarna och att han mycket väl kan vara ett alternativ för startelvan.
På mittfältet kommer vi som vanligt att se trion Gattuso, Pirlo, Seedorf inta sina respektive positioner. Alla tre spelarna är i god form och mycket av matchens utgång kommer va avhängig på hur de klarar av argentinarnas hårda press. Om åtminstone två av dessa spelar så som de bör göra vid ett sånt här champagnetillfälle kommer det förmodligen gå vägen.
Rui Costa startade också i internmatchen och han väntas ge tillfälle att glänsa på söndag. Detta är kanske portugisens sista riktigt stora internationella final och jag tror att han ser fram emot denna tillställning mer än någon annan. Tänk om han fick avgöra? Jag tror det hade funnits få gladare människor på jorden om så blev fallet. Jag unnar verkligen den portugisiske eleganten ett mål i denna match. Mannen som svävar över gräsmattan, som rör sig med bollen i en symbios av sällan skådat slag och vars smekande passningar får ens kropp att skälva av upphetsning, är tyvärr också mannen som har så otroligt svårt att sätta bollen mellan målvakten och hans bästa vänner. Helvetet va gott det vore om det lossnade för honom på söndag.
Go Rui go!
Längst fram lutar det åt att tvillingmålmaskinerna kommer att inta sina normala positioner. Om Inzagol inte är återställd kommer Ancelotti att spela med Kaká som en secunda punta bakom Sheva.
Så sent som idag deklarerade Kaká och Rui vilket underbart förhållande dessa två spelare har. Här är det inte fråga om någon ADP-Inzaghi rivalitet, absolut inte. Snarare är det två spelare vars respekt för varandra överträffar det mesta. De påstår också att de hela tiden sporrar varandra att bli bättre. Denna form av samspråk och förståelse mellan två stora internationella stjärnor är sannerligen sällsynt inom dagens fotboll. Just detta faktum gör det hela desto finare.
Det var länge sen man kände att det rådde sån total harmoni i Milan. Vi är verkligen, som en riktig göteborgare hade sagt, ett gôtt gäng. Så länge ett lag med så mycket inneboende talang kommer någorlunda överens och kämpar mot ett och samma mål är saker och ting lugna. Det är när deras viljor börjar streta åt alla möjliga håll som risken att det skall gå utför kraftigt multipliceras.
Jag är dock övertygad om att Milanspelarna håller Intercontinentalcupen i hög aktning och att alla är beredda att göra en rejäl uppoffring på söndag. Därför kommer det också att gå vägen. Milan vinner med 1-0.
Vem gör målet? Logiken och rationaliteten säger mig något helt annat, men denna gång får hjärtat ledsaga mig, och hjärtat säger att Rui skall avgöra denna prestigefyllda final.
35 timmar kvar. FORZA I RAGAZZI!!!
