Matchanalys: Milan - Boca
Regn, rusk, kyla och fruktansvärt grått och tråkigt.
Idag är allt bedrövligt. Inte nog med att vädret är det värsta tänkbara. Milan förlorar Coppa Intercontinentale på straffsparkar.
Det var lite ovant att behöva rusa rakt från sängen direkt fram till TV-apparaten idag. I Yokohama bjöd man på fyrverkeri och det var nog inte bara jag som gäspade en aning innan lagen entrat arenan.
Milan började matchen bra och ägde mycket boll. Boca spelade ett dock ett välorganisterat försvarsspel och hade inga större problem att hålla borta Shevchenko och Tomasson.
Utan att skapa några riktigt heta målchanser var det Milan som förde spelet under hela den första halvleken. Det såg dock de för dagen vitklädda milanspelarna ganska loja ut stundtals. Det verkade nästan lite om de underskattade sina motståndare? Ett tydligt exempel på det var en tillbakapassning till Dida som han verkligen inte önskade. Med nöd och näppe fick Dida bort bollen i sista sekund.
Milan tog som bekant är ledningen i mitten av den första halvleken. Efter det kändes det som respekten för motståndet försvann ett snäpp ytterligare. Fem minuter senare kvitterade Boca.
Efter målet verkade det som om milanspelarna fick sig en liten tankeställare. Helt plötsligt såg det ut som man ville skapa något i offensiv väg igen. Däremot saknade man både finess och flyt. Den som kom närmast mål var Kaká som satte sin boll i stolpen.
I den andra halvleken fortsatte det slarviga spelet. Boca Juniors försvars hade inga större problem att sätta emot de få gånger Milan kom upp i banan. Ungefär samma sak var det för Milanförsvaret. Spelet fördes mestadels på mittfältet och så fort ett av lagen försökte gå till anfall byttes rollerna. Bollägande lag blev jagande lag och vice versa.
Matchen skulle efter 120 minuters spel avgöras på straffar. Ancelotti valde att ge ett par "straffjokrar" chansen. Billy Costacurta och den mer kände straffmissaren Seedorf fick slå varsin straff. En satsning som vi så här i efterhand vet inte gick hem.