Matchanalys: Milan - Udinese
Ännu en fruktansvärd söndag
Förra söndagen var också hemsk men jag har svårt att komma ihåg när jag mådde så dåligt av att se Milan spela sist. Den hopplösa känslan växte sig bara större och större ju längre tiden gick.
I en inledande sekvens av matchen vänder Udinese spelet blixsnabbt. De spelar sig fram på högerkanten och hittar den omtalade Fava i bra läge utanför straffområdet. Resolut avslut och 0-1 i baken efter två minuter. Illamåendet kom genast.
Vi har släppt in liknande mål tidigare och fenomenet kontringsmål är ett känt problem för oss rödsvarta. Ingen glömmer väl matchen mot Juve på Delle Alpi förra året.
Milan försöker rycka upp sig efter chocken men det är inte mycket som vill fungera. Särskilt inte Pirlos spel. Felpassningar och borttappade bollar är vanligtivs inget karaktärsdrag från Andreas sida, men det va det idag. Att han sedan skjuter en straff i stolpen får texten "Det är inte min dag idag" att synas i pannan på honom.
Att Inzaghi inte är i form och Tomasson fortsätter sin kräftgång bidrar inte heller till något vasst spel frammåt. Inzaghi tycker jag synd om. Vad gäller Tomasson blir jag mest rädd. Rädd för det faktum att vi inte besitter ett mer kompetent tredjeval i anfallet.
Udineses andra mål kommer på en frispark. Bertotto står för skottet när två Udinesespelare står i offsideläge. En av dem är den tugummituggande Nestor Sensini. Det är också han som får huvudet på bollen och ställer Dida som blir chanslös. Domare Bertini godkänner målet.
I den andra halvleken använder Ancelotti sina tre byten. Ett av dem är helt oförståeligt. Jag kommer länge grubbla över hur Carletto tänkte.
När det återstår ungefär tjugo minuter av matchen ligger vi under med 0-2 och Ancelotti väljer att byta in Ambrosini. (??) Istället för att satsa frammåt med Rui Costa väljer Ancelotti att spela den defensiva Max. Varför? Jag är så förundrad att jag inte ens ger mig på att svara på frågan.
När Cafu reducerar återstår det hela tjugo minuter och illamåendet försvinner en aning. Med så lång tid kvar måste killarna kunna kvittera. Ju längre tiden går kommer dock smärtan tillbaka succesivt.
Planen gjorde också sin del av denna fruktansvärda söndag. Problemet med San Siros gräsmatta består och idag var det bedrövligt. Det är dock ingen sensation, planen ser alltid ut såhär vid denna årstid.
Cafus "tidiga" reducering hjälper inte. Udinese vinner på San Siro och införskaffar Milan säsongens första förlust. Traditionen består och vi rödsvarta supportrar får ytterligare ett jullov med ett onödigt orosmoment i bakhuvudet.
