Dialekten blev hans död
Tillsammans med ett stort gäng romanisti åker Antonio De Falchi den 4:e juni 1989 till Milano för att se fotboll. Med sina tre vänner beger han sig glatt till San Siro, utan den blekaste aning om vad som väntar honom.
Väl framme vid San Siro stöter de fyra vännerna på en stor grupp milanisti. En av killarna närmar sig Antonio och frågar om han kan få en cigarett. Men vad Antonio säger har ingen betydelse. Det är hans sätt att uttala orden som avgör hur han blir bemött.
18-årige Antonio blir snart varse att hans romerska dialekt inte uppskattas av gänget från Milano. Vännerna lyckas fly, men kvar blir Antonio som sparkas ner på marken. Polisen tar sig förvånansvärt snabbt till platsen, men det är redan försent. Våldsmännen har hunnit smita. Och Antonio har hunnit dö av en hjärtattack.
Antonio De Falchi befann sig oturligt nog på fel plats vid fel tillfälle. Och ännu en gång föll en oskyldig människa offer för det brutala fotbollsvåldet man kan finna i varje land och stad, slätt och by.
Antonios död har onekligen satt sina spår. Varje gång Milan besöker Stadio Olimpico för att möta i giallorossi planerar de mest aggresiva Roma-supportarna hur de ska slå sönder och samman allt som är rött och svart. Folk som inte ens från början håller på Roma, som bara är sugna på att få ut lite av den ilska de bär på, finns på plats i kväll för att boxa, sparka och slå på allt som kommer i deras väg (läs: Milan-supportrar).
Både i går och i dag har jag flera gånger blivit ombedd att inte ta på mig något som har med Milan att göra. Vissa menar å andra sidan att man inte "rör" flickor, i alla fall inte om flickorna till råga på allt är lugna. För att vara på den säkra sidan bör jag med andra ord helst sitta tyst och stilla om Milan målar i kväll.
Är jag förvånad? Svar nej. Aggressiva huliganer kan man som sagt hitta överallt. I norr, söder, väst och öst. I Sverige, Polen och Mexiko. Listan kan göras hur lång som helst. Det som gör mig upprörd och besviken är att de personer som påstår sig slå för - i detta fall - Antonio De Falchi, bara är ett stort antal hycklare. Dessa hypokriter använder sig av och utnyttjar Antonios namn för att få ut all den vrede och frustration de bär på inombords, som till en början inte alls har med fotboll att göra.
Och med detta spottar de på fotbollen. De spottar på det som många av oss håller varmt om hjärtat. Det många av oss ägnar större delen av vår lediga tid åt.
Visst tror dessa människor att de gör en god gärning; de slåss för en förlorad vän. De slåss för gemenskapen. Men det de inte vet, och säkerligen aldrig kommer att förstå, är att Antonio förmodligen inte hade uppskattat detta. För vem vill att folk ska slåss och ha ihjäl varandra i sitt eget namn?
Denna krönika tillägnar jag Antonio De Falchi och alla andra som fallit offer för fotbollsvåldet. Må de vila i frid.
