Matchrapport Roma-Milan
Denna matchrapport skrivs ett dygn efter matchen på Olimpico, och det är nog bäst så, ty efter gårdagens smällkaramell var jag definitivt tvungen att hämta andan.
Länge var det ett hemlighetsmakeri om vem som skulle få göra Pirlo, Gattuso och Seedorf sällskap på mitten. Det spekulerades i främst Serginho och Rui Costa. Till slut föll valet på Il Musagete. Portugisen var tillbaks i startelvan efter en lång tids frånvaro och gavs återigen chansen att glänsa inför en stor publik. Många var vi som nervöst skulle sitta fastklistrade framför TVn och följa den förstklassiga underhållning som Milan kom att bjuda på.
I och med att Milan hade berövats på närvaron av flera nyckelspelare valde Ancelotti att använda sig av en gammal bekanting till formation. Kanske minns ni hur Milan spelade då Rivaldo anlände till klubben och Sheva var skadad? L´Extraterreste spelade i en något mer framskjuten roll än Rui, precis samma roll kom Kaká igår att ockupera. Till skillnad från inledningen på fjolårssäsongen så var det Sheva och inte Inzagol som spelade som ensam punta.
Backlinjen fick ett nytt ansikte efter att Nesta tidigare i veckan oturligt nog tvingats ge återbud till matchen. Han ersattes av gamle Billy och jag måste erkänna att jag bävade en hel del inför scenariot att se Billy hamna i en-mot-en situationer med Cassano. Billy må vara känd för många saker; men någon fartfantom har han aldrig varit, och är så än mindre idag.
För bara några dagar sen uttryckte jag tydliga sentiment av rädsla. Nestas frånvaro såg jag som en riktig knock. Men oj vilket substitut Billy skulle visa sig vara!
På kanterna huserade Pancaro och Cafú. Billys gamla partner in crime, Il Capitano, återfanns precis som vanligt i mittförsvaret.
Matchen
Roma visade verkligen att dom var serieledare de sisådär 4-5 första minuterna. Efter traditionella och plågsamt vackra Roma Rona Roma, signerad Antonello Venditti, öppnade i romanisti i ett furiöst tempo. Faktum är att matchbilden de första minuterna mer hade skepnaden av en klassisk EPL match än en Serie A tillställning.
Men om de första fem minuterna var Romas så var de resterande 85 (plus all den oförklarliga tilläggstid som Paparesta adderade) uteslutande Milans.
Den första chansen i matchen infann sig i fjärde minuten då Romas symbol (behöver väl knappast säga namnet ens för nyinvigda längre), Il Principino, provade att testa Didas uppmärksamhet från hela 35 meter. Frisparken var det inget fel på men den brasilianske supermålvakten hade ändå inga som helst problem att knipa bollen.
Efter detta tog Milan över. Vi såg bland annat Sheva få ett första läge efter en patenterad diagonalboll av Pirlo. Avslutet var dock rätt tamt och Pellizzoli tvingades inte till några akrobatiska nummer av den högre skolan; faktum är att skottet gick utanför.
Nästa fina spelsekvens infann sig efter cirka en kvarts spelande. Rui fick ett fint uppspel och grundlurade hela Romas betongmur efter en läcker klackspark fram till Kaká. Den forne Saó Paolo liraren hade för ett tag ett riktigt fint skottläge men valde att hålla i bollen aningen för länge. Detta resulterade i att Il Muro, efter en uppoffrande slängning, lyckades styra bort skottet.
Fem minuter senare slarvade Gattuso. Warheart blev onödigt av med bollen på mitten och Roma fick ett ypperligt kontringsläge. Bollen lades fram till Cassano av Emerson, som i sin tur fick tillbaks bollen av förstnämnde i ett bra avslutningsläge. Men Emerson hade inte många rätt denna afton, inte heller denna gång. Ett tamt avslut rakt på Dida blev kontentan, plockpotatis med andra ord.
Strax därefter bjöds vi på en av matchens allra mest minnesvärda delikatesser. Agenten hette Ricardo Izecson dos Santos Leite Kaká. Efter att ha fått en boll i djupled valde han att med Panuccis bevakning i ryggen göra en "Blomqvistare" (ni vet när han rundade målvakten utan att röra bollen). Den italienska landslagsmannen måste ha undrat vad som egentligen hände när grannen i kön bad honom om ketchup och senap på sin korv. Nästa man att ta sig an skulle bli Samuel, och här ser vi brassen bara flyta förbi sin argentinske motståndare. Det var ungefär som att se ett X2000 vina förbi några av SJs mindre glamorösa pendeltåg.
I matchminut 24 fick Seedorf tag på bollen. Han gjorde en gubbe på mitten innan han kollade upp. Vem såg han i ögonvrån om inte Lo Tzar som hade lösgjort sig en smula från Chivus bevakning. Clyde hittade Sheva med en millimeteravvägd passning. Det som Sheva sen utförde är inget annat än fotbollskonst. Han tog emot bollen på bröstet och trots det minimala utrymme som gavs hann han få en vänster utsida på bollen efter studs. Lädret lättades enkelt över en felplacerad Pelizzoli och 0-1 var ett lika sant som exalterande faktum.
Milan visade vid det här laget upp ett spel vi inte sett dom göra på länge. One touch fotboll blandat med läckra klacksparkar var en vanlig syn och Romas mittfält hade ohyggliga problem med att få tag i de spelskickliga och tekniska milanesarna.
Totti var involverad i spelet mycket i första halvlek utan att egentligen få någonting uträttat. Milansspelarna var som plåster på det italienska geniet. Det såg ofta ut som de brukar göra när Roma spelar internationella matcher. När Totti markeras hårt och inte får komma rättvänd är han inte mycket till gagn för det egna laget. När mindre än en kvart återstod skulle han dock göra lite väsen av sig. Efter en långboll som letade sig fram till Totti i straffområdet lattjade han lite innan han avlossade en projektil till skott. Som tur var gick skottet återigen rakt på Dida.
Seedorf-Sheva kombinationen skulle visa sig framgångsrik igen några minuter innan halvlekens slut. Holländaren hittade en ren Sheva på rätt sida av backlinjen med en deliciös utsida. Ukrainaren sköt på halvvolley men bollen gick strax utanför. I det läget borde den före detta Kievspelaren kanske avslutat något bättre.
läs fortsättningen här
