Matchrapport Milan-Ancona
Milan mot Ancona kunde egentligen bara sluta på ett sätt. Slutresultatet skrevs till 5-0, men det tog ett väldigt tag innan det lossnade för Milan.
Milan ställdes idag mot ett tämligen underlägset lag.
Under hösten har vi kontinuerligt sett Ancona skämma ut sig med pinsamma prestationer. Under vinteruppehållet stärktes (?) därför truppen med flera, vad jag skulle vilja kalla, föredettingar. Detta hopplockade lag skulle idag få bekänna ordentlig färg när de ställdes mot de regerande CL mästarna.
Milan ställde upp på förväntat sätt. Tidningarna förutspådde en startelva som skulle visa sig stämma till punkt och pricka. Detta innebar att vi i vanlig ordning såg Dida ockupera målvaktspositionen. Framför målvakten utgjorde Cafú, Nesta, Maldini och Pancaro en väldigt robust och säker fyrabackslinje.
Taktiken med två offensiva mittfältare i form av Rui och Kaká har såhär långt varit väldigt framgångsrik. Dessa två fick på nytt förtroende bakom Sheva som agerade ensam punta. På mitten fanns inga sensationella nyheter att anmärka utan Gattuso, Pirlo och Seedorf intog sina vanliga positioner.
Lite kuriosa kring matchen är att det var första gången en kvinna fick äran att vara med och döma i en Serie A match. Cristina Cini hette kvinnan som höll i en av flaggorna på sidlinjen.
Matchen var under första halvlek mycket tillknäppt. Sonettis män var inställda på en enda sak; försvara sin pinne. Sheva, Seedorf, Kaká och Rui hade alla möjligheter att ge Milan ledningen i första halvlek, men gudarna ville annorlunda.
Ancona var inte på något sätt sevärda men de lyckades med det som dom hade som mål i första halvlek, och det var att inte släppa några bollar bakom sig.
Hade smålagsspöket i form av den ökänt beryktade catenacciofotbollen återigen tagit ett livtag om Milanspelarna? Vi hade 45 minuter på oss för att ta reda på det.
Med Roma i ledning, mot en betydligt mer skräckinjagande motståndare kändes det som att vi verkligen behövde vinna.
När en timma hade gått av matchen stod det fortfarande 0-0.
Sen hände något. Ett inlägg tog på Maltagliatis hand och domare Palanca pekade på straffpunkten.
Nervöst följde jag rapporteringen på nätet. "Hoppas Pirlo är lika säker som vi är vana att se honom" tänkte jag, när jag fick se att Milan tagit ledningen.genom Sheva.
Sheva ville tydligen ta den själv och det var ju tur för hans del att han gjorde mål. Nu kunde man andas ut lite. Puh.
Men det roliga skulle inte ta slut här, o nej, inte på långa vägar. Tvärtom, ett målfyrverkeri hade precis tagit sin början.
Näste man att noteras i protokollet var, hör och häpna, MANUEL CESAR RUI COSTA. Äntligen släppte det!!! Jag är så glad, så glad. Tänk då vilken lättnad det måste ha varit för portugisen. Detta var han sannerligen värd. Tvåan satte Rui med en fint avvägd placering utan chans för Anconamålvakten.
Med en kvart kvar av ordinarie matchtid byts Sheva ut. Ukrainaren lämnade plats för Tomasson som inte skulle vänta länge med att presentera sig. Efter endast tre minuter på planen fick Tomasson chansen att göra 3-0 på straff. Återigen var det Maltagliati som ställde till det för hemmalaget, denna gång genom att dra ner dansken. Rapporter menar på att det var tveksamt huruvida det var i straffområdet eller strax utanför som själva förseelsen tog plats. Palanca tvekade dock inte i sin bedömning. Tomasson var kall och gjorde säkert 3-0.
4-0 görs av hela Italiens kelgris. Kaká blev vackert framspelad av Tomasson innan han enkelt stötte dit Milans fjärde mål på mindre än 20 minuter. Brassen skulle dock inte nöja sig med detta utan tog tillfället i akt att göra förnedringen total (om den inte var det redan innan d v s). Femman kom som ett brev på posten då Kaká lurade Anconas offsidelinje och enkelt placerade bollen i mål, utan chans för målvakten.
*Matchanalys och spelarbedömningar utgår då ingen från redaktionen haft möjlighet att se dagens match. Av samma anledning är matchrapporten inte lika omfattande som vanligt heller.
