Milan - Lazio 1-2 (1-2)
Pinsamma misstag gav Lazio stort övertag inför returmötet.
Carlo Ancelotti mönstrade ingen direkt oväntad elva till denna match. Abbiati, Simic och Laursen som tillbringar den största tiden på bänken fick starta. Nesta och Pancaro kompletterade försvaret.
I mitten tog ännu en bänknötartrio plats, nämligen Brocchi, Redondo och Serginho. Framåt skulle Rui understödja topparna Tomasson och Inzaghi som gjorde efterlängtad comeback.
Första halvlek
Kalla det chockstart eller mardrömsstart eller vad du vill, men hemskt var det i alla fall. Efter 28 sekunder låg bollen i Milans nät och jag hade knappt tryckt fram spetsen på min kulspetspenna som jag skulle anteckna med.
Laursen spelade bollen tillbaka till Abbiati, så som man gör hundratals gånger per säsong. Av någon anledning fick den comebackande keepern en total blackout, hjärnsläpp på ren svenska, och slog den rakt på fötterna på Fiore som blev lika glad som överraskad när han troligen fick göra sitt livs enklaste mål fram till 0-1.
Nåja, mål nästan innan matchen hann börja och förutsättningarna inför resterande 90 minuter var plötsligt helt annorlunda.
Man hade knappt hunnit svära klart åt Abbiati när Pancaro testade honom med en lös bakåtnick. Med några millimeters marginal var Abbiti före Cesár på bollen och fick sig samtidigt en smäll i närkampen och blev liggande. Utan att överdriva så var det inte stående ovationer från vare sig Fossa dei Leoni eller Brigate Rossoneri till Christian efter denna inledning på matchen.
Så sakteliga insåg Milan allvaret och började trumma på mot Lazios mål. I den elfte minuten lyckades man vaska fram en hörna. Serginho nådde högst på den, men var lite grann i obalans i nickögonblicket och fick inte den riktning på nicken som han velat ha.
Tre minuter senare bröt Tomasson en slarvigt slagen Lazio-passning och friställde Pippo. Inzagol lyckades inte slita sig fri från Couto som fick en fot på bollen innan Inzaghi fick iväg sitt avslut. Sereni fick inte tag på bollen utan Tomasson gavs en chans på returen, men utan att se vart han hade målet så smällde han bollen flertalet meter utanför mål.
Lazios spel var ganska avvaktande och man väntade bara på fler misstag från den något, till synes i alla fall, osäkra Milan-backlinjen. Cesar prövade skottlyckan från en position strax utanför straffområdet, men fick antagligen för mycket fot under bollen när han skulle skjuta och bollen seglade högt över Abbiatis mål.
Redondo fick ett liknande läge några minuter senare, om än ännu lite längre från mål. Hans skott var betydligt bättre, men Sereni i Lazios mål hade hela tiden koll på bollbanan och räddade utan större ansträngningar.
En lång boll nådde i den 21:a minuten Tomasson i Lazios straffområde. Dansken nickskarvade mot Inzaghi, men först till bollen kom Sereni som fick ut den till hörna.
Efter en knapp halvtimme tilldömdes Lazio en frispark ungefär en halvmeter utanför Milans straffområde. Laursen kom in med fotsulan före när Fiore skulle till att skjuta och domaren blåste helt korrekt.
Den gamle Milan-räven Albertini stegade upp och många höll nog andan när han påbörjade sin ansats. Som tur var hamnade bollen ungefär där den allt som oftast hamnade när Albertini sköt frisparkar i Milan, dvs bakom mål.
Lazio hade nu betydligt mer att säga till om och man var nära ett par gånger om att fördubbla sin ledning. Först smet Fiore undan från sin bevakare (Serginho) vid en Mihajlovic-hörna och nickade strax över. Därefter var det Mihajlovic själv som testade Abbiati med en frispark. Denna gång räddade Christian mycket fint, även om det var långt ifrån någon revansch för misstaget han gjorde i matchinledningen. Det enda som kunnat väga upp det hade varit en solorusch över hela planen som slutat med ett mål.
Lazio skulle dock få sitt andra mål så småningom. En ny fast situation ledde till att Corradi fick bollen i gröten av spelare, han lyckades hitta en helt fri Couto framför ett gapande mål (medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt). Ett läge som inte kunde brännas, och 0-2 var ett faktum.
Oavsett hur mycket Thomas Nordahl försökte lägga skuld på Abbiati även vid det här läget så tycker jag att felet var Brocchis som om han inte stannat upp hade ställt Couto offside.
Milan var ju rejält i brygga och det kändes som om det saknades en gnista för att göra detta till en riktig match. Serginho fick snart ett hyfsat skottläge, men misslyckades som han allt som oftast gör när han hamnar i de situationerna.
Några minuter senare fick Jon Dahl två lägen, båda gångerna framspelad av Brocchi. Vid första läget han Sereni först på bollen och andra gången, efter att Brocchi spelat mellan benen på Lazio-back, gick danskens avslut utanför.
Innan Rosetti han blåsa av för halvtid, hittade Rui Costa Inzaghi med en sån där passning som bara han kan slå. Inzaghi följde med bollen och gav den en liten touch, dock tillräcklig, för att få den förbi Sereni. Ett litet hopp tändes. Man tyckte dock synd om Lazio när man sett reprisen. Inzaghi stod klart i offsideläge när Rui Costa spelade bollen, och med tanke på incidenten i höstas i mötet lagen emellan så var ju hjälp från domarna det sista Milan behövde i detta läge.
- Läs om andra halvlek här
marko_u@hotmail.com
