Matchanalys: Lazio - Milan
Blä!
Det var tänkt att denna artikel skulle analysera vårt spel i den andra semifinalmatchen mot Lazio i Coppa Italia. Snart insåg jag att analysera Milans spela en kväll som denna vore ungefär som att analysera en höstack.
Först hände ingenting, sen hände ingenting och efter 90 minuter hade vi blivit uppätna.
Jag vet inte vilken taktiken var, men utan att ens varit i närheten av en tränarutbildning så kunde jag ha talat om på förhand att om man inte gör någonting så händer det ingenting.
Nu var ju utgångsläget inför matchen väl så tufft med vetskap om att vi var tvungna att göra två mål på Olimpico för att ha chansen att gå vidare. Om vi hade gett upp på förhand hade vi väl lika gärna kunnat kasta in något av våra ungdomslag, jag kan tänka mig att de i alla fall hade kämpat.
Visst Lazio var så effektiva i första halvlek att det snuddade vid 100%, men de var ju för *biip* inte det enda laget på planen.
Oavsett om det beror på icke existerande motivation (Serginho), inkompetens (Laursen) eller en minst sagt dålig dag på jobbet (Billy) så är inte detta ett agerande som är godtagbart för ett lag som Milan.
Visst jag som supporter har väl ingen större rätt att kräva någonting av Milan som lag, men däremot kan jag tycka hur mycket jag vill och det här var i pinsammaste laget.
Det är ingen idé att börja måla hin hole på väggen efter en (visserligen mycket tung) förlust eftersom det bara var en match.
Om laget tar förlusten på rätt sätt så kommer Chevanton & Co. få plocka ut mer än en boll ur nätet på Via Del Mare på söndag. Om vi börjar grubbla för mycket på förlusten så kan ni vara säkra på att ordet kris kommer att finnas med i någon form när rubrikmakarna har vässat klart sina pennor.
Det är alltid lätt att leta enstaka syndabockar, men dagens resultat är helt orsakat av en kollektiv kollaps.
Det är lätt att skälla på en som Martin Laursen, men sett över en hel säsong så spelar han fler sådana här matcher än sådana som ger betyget 6 eller högre i Gazzettan.
Det vore också lätt att kasta en säck med kobajs på Cristian Brocchi, men antagligen fick han en tillfällig flashback och trodde att han spelade i Inter.
En eloge dock till Christian Abbiati som i andra halvlek presterade ett antal räddningar som hamnar någonstans mellan "jättebra" och "mirakel" på räddningsskalan.
Slutligen: Tack Lazio för att ni inte förnedrade oss mer än så här.
marko_u@hotmail.com
